Dagen före Lady Gagas biljettsläpp i våras ringde Emmi och frågade om vi på skoj skulle testa att haffa några. Tyckte att det var ett alldeles förträffligt förslag. Passligt avslut på sommarsäsongen. Goda vänner, hotell, middag, konsert, roadtrip. Kan ej gå fel. Och lyckligtvis haffade Emmi 6 st. – och tur var väl det, för annars hade jag nog aldrig förstått av den Ladyn kunde vara så otroligt begåvad och underhållande i en Hartwall arena.
Anders, Jemppa, Emmi in the city.
Sammi, som han kallas i Sverige, avnjuter mycket lyckad middag.
Det var så bra att vi inte riktigt kunde slita oss. 20.30 skulle Gaga börja. 20.28 slängde vi oss i två taxin utanför järnvägsstationen och skrek KÖÖÖÖÖR!
Trots att vi hade bråttom var jag tvungen att ta en bild på mitt skrattretande städade sällskap. I jämförelse med de övriga 30 000 touperade nit- och läderbeklädda fansen såg vi ut som Invalidförbundets ungdomsorganisation på utflykt. Niclas, den nyckelbensbrutna, som ordförande.
Hann bara springa in och fälla rumpan i stolen innan lamporna slocknade och showen körde igång.
Och vilken show sen! Älskar att hon ena stunden är kaxig, sinnessjukt svår, fuckyouig och konstigt edgy, för att andra sekunden vara riktigt ubermysig mot fansen. Ödmjuk och rolig. Tog upp gråtande, lyckliga tonåringar på scenen. Tog roliga kort på sig själv med publikens iPhones. Älskar att det är omöjligt att få ett grepp om vad hon egentligen är.
Däremot är hon en fantastisk sångare och ljuvligt vrickad scenshoware. Kan inte fatta att en så pass ny och fräsch artist kan ha så där många superhits. Och att hon är -86:a som jag.
Gillade också hennes mellansnack. Peppande ord, fina budskap. Man skall helt enkelt inte slösa bort liv på oväsentligheter och olycka. Tro på dig själv och gör det du innerst inne vill göra. Hoppas alla tusentals tonåringar lyssnade flitigt. För jag satt i alla fall och nickade drömskt. Resten av kvällen hade vi hemskt roligt åt Niclas som emottog Gagas visdomsord om självförverkligande på stort, blodigt allvar. Jag vet inte, men det är väl bara att önska honom jättemycket lycka till med hans nya trubadurkarriär (Nicke Gagga) i Lappfjärd.
Ja, det var faktiskt en riktigt bra show som säkert säkert vem som helst kunde fascineras av. Tror inte att någon lämnas oberörd. Trodde liksom inte att en popkonsert med vanlig discopop kan vara spännande och fascinerande på riktigt. Men NU, nu vet jag.










