Imorgon skall vi åka hem. Har, som vanligt, varit en alldeles makalöst skön vecka här på vischan. Har nog aldrig åkt härifrån utan ro i själen, tror jag. Är så skönt att leva utan klocka. Eller skall vi säga – skönt att leva utan att tiden, måsten och sysslor flåsar en i nacken stup i kvarten. Varje morgon har jag bara vaknat, lagt lite gröt i barnen och yrvaket traskat ut på terrassen i sunkig stor t-shirt. Har inte ens behövt göra gröten själv, för det har någon annan gjort innan den åkte till jobbet. Har bara slappat och laddat. Slappat och laddat. Joggat och kliat myggbett. Ja jestas, så lätt livet kan vara när man kommer bort hemifrån.
Tio dagar har vi varit här, men det känns ändå som flera månader sedan vi var i Gula huset. Har helt glömt bort hur man lever i Vasa. Vet inte alls vad vi skall syssla med i veckan. Vet i alla fall att jag skall springa som en galning. Är så nykär i spring-endorfiner att jag riktigt fick hålla fast mig för att inte ränna ut i regnet idag (mina dunderäckliga blodblåsor måste faktiskt få läka nu). Och så skall vi hänga med systeri. Kanske göra strandpremiär? Baka en kaka? Gå på loppis. Bjuda över trevligt folk på vin i trädgården! Läsa slut en dålig bok och göra mer rabarbersoppa. Oh yes, så lever man i Vasa!
