Gör mig så glad i magen

Inget gör mig så lycklig som när barnen får allt fler egna kompisar och egna umgängeskretsar. När de träffar nya kaveris och blir bjudna över på lek. När kompisarna kommer hit och vänskapen växer starkare. Blir så INNERLIGT varm i hjärtat när de upprätthåller egna relationer och söker sig utåt från familjen. Att de kan, vill och behöver andra människor i sitt liv. Det är bara så fint. Så rörande för en hulkande mor.

Och nu börjar det märkas att Massler af Kassler värdesätter sina jämnåriga kaveris sjukt mycket. De har så kul och han väntar så otroligt på att de ska komma över. Planerar och har sig. Räknar timmar och ritar teckningar.

image

Men det finns en sak som jag tänker mycket på i det här lekandet med kompisar. Tänkte kolla med er om det förbryllar er lika mycket.

Ta nu vilken vanlig playdate som helst. Vi har haft massor av barn här under sommaren, det ena ljuvligare än det andra. De leker ofta jättebra tillsammans när de väl kommer igång. Men jag hävdar ändå att 8 av 10 barn inom de första tio minutrarna frågar om de kan kolla på tv/spela på telefon/spela på ipaden. Mina barn gör förmodligen det samma hos andra, det betvivlar jag inte.

Jag säger alltid nej. Det är pretty much den enda regeln som finns. Har man kaveris här så ska man leka. Leka när man ännu har chansen. Visst, det finns tusentals pedagogiska appar och fiffiga tv-program, men HERREGUD använd era hjärnor och kroppar och fantasier! Tio minuter senare byggs det nästan alltid kojor i högsängen, museum på gården eller massiva legotorn i sovrummet. Och rösterna går i falsett av entusiasm.

En gång hörde jag ”men ååå,  tråååkit, vi gör det hos mig istället”.

Jahapp.

Det finns någonting här som irriterar. Att vi som föräldrar ofta ger upp så himla lätt. Jag är absolut ingen supermom (snarare rotimom i många avseenden), men jag tänker bara att alla de där fina kreativa lekarna med falsetter och lösningsinriktade ”men hej, JAG VET, vi gör så här!” hade uteblivit om jag hade sagt ”nåja, kolla nu en stund på ipaden då”.

Vissa stunder och vissa gånger behöver barnen förvisso lite hjälp på traven för att komma igång. Ibland måste man föreslå och plocka fram och ibland måste man höra på protester och gnäll och tjat och ”vaaarför får jag aaaaaldrig när alla andra får?”, men det belönar sig alltid när leken väl är i full gång..

För det känns så ljuvligt när den där spontana, fri leken blir riktigt, riktigt lyckad. När timmarna flyger iväg och intrigerna djupnar. Nu är jag ingen vetenskapsman, men hävdar ändå att (mina) barn inte når samma extas med en app som med en lek.

I dag satt jag på Smulterö och njöt som en tok när Matheo och en kompis från gamla dagiset samlade skatter till ett museum. De planerade och pratade oavbrutet i mun på varandra i några timmar. Högt och lågt for de och skratten klingade mellan bodarna. Och jag tror säkert att de glömde att jag satt och tittade på en bit bort. Jag ser på honom hur han njuter av att gå fullt upp i en lek. Hur bra han mår. Hur hela barnet växer. Utvecklas och övar samspelet mellan människor.

Nu var det heller ingen som frågade om tv i dag. Och jag säger inte det: tv är bra! Filmer är bra! Appar är bra! Spel är bra! Men överlag undrar jag: Förstår vi vad vi väljer bort när vi lättvindigt väljer skärm?

image

16 Comments

Filed under Mama's got the magic

Dagens tips.

- Följ @fetkvinna på Instagram och läsa Ninas blogginlägg om hur övervikt behandlas i samhället. Får absurt dålig feeling varje gång @fetkvinna lägger upp en ny story. Det tipsade jag förvisso om på min bloggs Facebook-sida igår, vilket osökt leder oss in på följande tips..

- Den här bloggens fb-sida. Det är ingen störande spamsida där jag spammar med spammande nya inlägg. Jag postar faktiskt rätt sällan egna inlägg där, i alla fall inte varje gång, utan mycket annat som jag läser och gillar på nätet. Grejs från jobbet, tips och efterlysningar. Jag tycker du ska gilla den sidan så you and me snabbare kan komma i kontakt med varandra.

- Podden! Jag och Nadia Boussir har haft ett långt sommarlov från varandra. Ni kanske trodde att vi hade blivit osams och lagt oss ner för att dö. Men det har vi ju såklart inte. Ett alldeles nytt avsnitt av vår podcast SNAKK lades ut imorse. På grund av Hannah & Amandas rosévin Perfect day (också ett tips!) blev det ett sällsynt fnittrigt premiäravsnitt. Huvudsakligen pratar vi om vårt förhållande till alkohol. Du kan (och ska!) lyssna här.

- Den här helgen borde jag ha varit i Hangö på Publicistförbundets sommarträff, men av olika logistiska orsaker körde det ihop sig för mig. Peppe var Årets kåmpis 2014 och coverade min back. Där skulle jag ha paneldiskuterat poddar i svenskfinland och det är just vad jag vill tipsa om. Vi namedroppar lite nya poddar i avsnittet ovan (tycker till exempel ni ska lyssna på Nyfiken i en pod med Hanna & Marica). Men framför allt vill jag boosta Peppe & Magnus podcast. Den är så otroligt innehållsrik och smart. Blir så inspirerad varje gång jag lyssnar på den. Har ni ännu inte lyssnat så kan ni bara inte låta det gå er förbi. Tryck här.

- Och så vill jag också tipsa om Marica Öst. Den kvinnan kan klippa hår. Borde finnas någon lag som säger att människor som är så där bra på att klippa hår MÅSTE upprätthålla frisörsalonger. Tänk vilken förlust för hårbranschen! Ska ni klippa kort ska ni vända er till Marica. Dessutom fotar hon som en chef. Så ska du han bilder på bröllop, gravidmagar eller vad som nu råkar vara på tapeten så vet du vart du ska vända dig.

- Som sista tips vill jag tipsa om den här doftpåsen. Kostar 2 € på Säde. Tuscan wineyard. Doftar himmelrike:

image

9 Comments

Filed under Mama's got the magic

Frippan.

Ps. Är ännu i det skedet när man är nyförälskad i förvandlingen. Måste ta minst två selfies per dag för att få in den nya korthåriga identiteten i hjärnan.

image

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

Snapshots.

Ibland stöter man på läbbiga sägningar på internet.”Collect memories, not things” till exempel. I grunden är det väl en sanning som man borde leva efter, men den har tyvärr carpediemiserats (ni vet, man har sett den i skrivstil på så många vita väggar att den känns lite milt frånstötande).

Nå väl, som den goda, livsbejakande (hah) person jag är har jag nu tänkt tillbaka på sommaren som gick och collectat några memories i en lista.

- En varm morgon i juli cyklar jag till jobbet. Klockan är lite efter 8. På trottoaren ligger en polityrgubbe. Han vilar så fridfullt med händerna under huvudet. Eftersom det inte är ovanligt med dessa farbröder här på Brändö kollar jag att han andas och cyklar sedan vidare. Alla dagar orkar jag inte ringa 112.

- Känslan när jag första fredagen efter första arbetsveckan cyklar hem, uppför backen, från Yle till Brändö torg lite efter 16.00. Luften står stilla av hetta. Lättnad i sinnet, mjölksyra i benen. Och dem där ljuvliga nedförsbacken till höger efter K-market som tar en nästan hela vägen hem om man trampar hårt nedförs. Vinden i håret där. Känslan av världens bästa jobb.

- En morgon i juni, när jag ännu var ledig, vaknar jag sent. Känner på mig att vi hade sovit länge. Hör att det viskas från köket. Smyger sakta dit och där står båda barnen utan kläder med håret på ända och äter smörgåsar som Matheo nyss har serverat. Som aningen partisk kan jag berätta att det var övergulligt. Plötsligt har jag barn som gör egen frukost.

- Platsen är Vikinga badstrand. Klockan är 13.00 och det är lördag när solen är som hetast. Sami badar med barnen i vattnet och jag är fem före sömn. Och det är så skönt när solen bränner över hela kroppen och man sakta kan glida iväg till sömnens rike. Att för en gångs skull inte behöva frysa. Bara i allskönsro steka den frusna istappen till själ medan hela världen doftar billig solkräm från Lidl.

- Det är en ljummen lördagkväll och jag och mamma fräser med båten från Barösund till Snappertuna. Vi står i båten och låter kinderna fladdra fritt i sommarkvällen. Det är så varmt och så ljuvligt och pappa står med maten klar vid grillen när vi tar i land i bryggan.

- Vi har badat, poolat och ätit hos Sofie och Johan. Klockan är runt 23 när vi cyklar hem längs vattnet samtidigt som solen går ner över Vikinga. Matheo ramlar med cykeln och Milken är trött och gnällig. Men det gör inget, för jag är lycklig och hemmakär. Ropar drömskt till Sami ”herregud, här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att dö! Det är nog i Vikinga vi ska bo!”.

- Och så natten när vi tog oss an OITNB:

image

Vilket ögonblick minns ni allra starkast från den här sommaren?

6 Comments

Filed under Mama's got the magic

Klipp, sa det.

”Jag vill ha flera bilder och en ingående beskrivning på hur det kändes när håret rykte!”

”Vill liksom Malin också har en psykologisk analys av att kapa håret!”

Er önskan är min lag – den psykologiska analysen (haha!) kommer här:

Man kunde ju tänka sig att kapa av sig håret skulle kännas megapirrigt. Och visst kändes det lite så där ”eeeeeeh är jag nu riktigt säker?” när Marica tog ett barskt tag kring hästsvansen och sa ”JAHA, DET ÄR VÄL LÄTTAST OM JAG BARA TAR RAKT AV HÄR!” och så swoosh var den långa trygga svansen borta. Och så fick jag den i handen. Hoppsan hejsan. Hjölp?

bild

Men då var det bara att ta ett steg tillbaka och tänka på hur överjävligt mitt hår har varit de senaste åren. Jag drar mig för att duscha, för det är så sjukt svårt att reda ut det våta håret efteråt. Vi var båda förvånade över hur mycket hår jag faktiskt har. Det ser liksom tunt ut, men är tjockt. Att jag ville kapa det berodde delvis på mitt innerliga hat för hårborstning (och stockade golvbrunnar). Att tänka på mina forna hårbelamrade hårborstar fick mig att njuta av framtiden. Att se min frilla utspridd över hela Maricas köksgolv gjorde mig alldeles salig.

Svårast var det med den överlöjliga faktorn ”snyggheten”. Någon väldigt liten och banal gubbe på högra axeln sa ”men du kommer inte att vara lika snygg i kort hår”. Och ja, traditionellt förknippar man (nå, jag) babes med långa, böljande hårsvall. MEN JAG HÖR JU SJÄLV HUR DET LÅTER. Så jag skrattade länge åt min megatöntiga resonemang. Liksom babefaktor? Bor jag på Brändö eller i en Frida-tidning från -97?

bild (1)

Vad behöver jag snygghet till, egentligen? Jobbar ju herregud på radio.

Långt blont hår kanske får småpojkarna som dricker Juissi utanför Siwa att busvissla när jag cyklar förbi, men långt hår kommer inte få mig att skriva vassare texter och göra bättre intervjuer. OM DET ÄNDÅ HÄNGDE PÅ SNYGGHETEN.

Kort hår, däremot. Det är så fascinerande. Kan titta på mig själv och tänka ”men alltså jestas, kan jag se ut så här också?”. Som en helt annan. Och det är så lätt att dra handen igenom. Lätt att borsta, lätt att tvätta, lätt att styla. Lite äldre kanske jag ser ut (även om Maricas man var vänlig nog att säga att jag såg yngre och fräschare ut i kort). Att se äldre ut stör mig inte nämnvärt heller. Herregud, jag ÄR ju en tanty. Vill vara en tanty (fast också lite Robyn).

Hela mitt liv har jag lockats av tanken på att raka av mig håret. Bara för att testa på känslan. Det här är det närmaste jag kommit. För jag har faktiskt aldrig haft kort hår. Bara när jag var bebbe och flintis. Och ni vet ju regeln, man MÅSTE testa på alla frisyrer innan man dör. Har kommit igenom de flesta klassiker nu. Långt hår, löshår, permanent, page, pannlugg, rött hår, svart hår, blont hår, brunt hår, hockeyfrilla, mitt naturliga hår hela vägen från rot till topp, slingor, undercut och nu kort hår. Rasta, blått och helrakat måste jag ännu prova på. Kanske sedan när jag är 80.

Min håridol Anna Lidström välkomnade mig i kortklippta klubben igår på insta. Hon påpekade att håret faktiskt inte behöver nudda axlarna bara för att man är kvinna. Fler borde testa på hur skönt det är! Bara jag vänjer mig. Hajade till och skrek högljutt varje gång jag gick förbi ett bil- eller skyltfönster. VEM ÄR DET SOM FÖRFÖLJER MIG?!

imageimageimage

32 Comments

Filed under Mama's got the magic