Det goda samvetskortet.

Inlägget är ett samarbete mellan Suomen Blogimedia & Suomen Lähikauppa OY

***

image

Jag skrev ju lite om PINS i våras och i somras. Det nya bonuskortet som lanserades i Finland just då. Har ni kanske råkat skaffa ett eget?

Min användning av kortet visade sig bli en helt annan än vad jag från början hade föreställt mig.

Jag trodde att jag skulle känna mig mera styrd mot vissa kedjor just på grund av att jag kan samla bonuspoäng, så kallade PINS, i vissa affärer, men så gick det inte (är väl alldeles för lat och i rutad i mitt liv för att det ska gå så). Jag handlade på i mina vanliga affärer och samlade poäng när jag råkade trilla in i Siwan, vilket tyvärr inte verkade vara så sällan, heh.

Och det var lite det där med Siwan jag fasade för. Att jag skulle börja handla där allt oftare. Som om jag inte hade dåligt samvete nog. Inte för att det är något dåligt med Siwa, men det blir bara så galet dyrt att storhandla där flera gånger i veckan när man kommer hem sent omsider och allt annat har stängt. Jag undrar om jag någonsin ska klara av att leva utan en 8-22 Siwa runt knuten.

Men det är just där som jag nu har tänkt om. Ska snart komma in på det.

Men först – jag tycker det är otroligt svårt att börja använda ett bonuskort när man i 28 år har levt utan. Det är svårt att få det in i systemet. Det var svårt att motivera användningen. Fine, jag visste ju att mina PINS kan användas till en massa bra, men det tog ett tag innan jag kom ihåg att fiska upp två kort istället för ett.

Det var först när jag upptäckte välgörenhetsfliken på PINS-webben som jag blev riktigt into på att använda mitt kort allt oftare. Nu kommer ni säkert att skratta, men ända sedan i somras när jag jobbade med Anka har jag haft dålig feeling varje gång jag tänker på Saimenvikaren. Jag har ju haft en konstig förkärlek till sälar det senaste året (förr var det björnar). Vi såg en kortfilm om Saimenvikare och läste om deras urusla situation. Det är för övrigt världens häftigaste djur. Tänk att de bara finns i en enda sjö i hela världen och det är i Finland! Och att det bara finns 310 kvar. Extremt utrotningshotade.

Varje månad skänker jag alla mina PINS till dem. Så – allt dåligt samvete mina överprissatta knackispaket ger mig kan dämpas med att det faktiskt indirekt gör sälarnas situation lite, lite mindre hopplös. Ibland blir det mer pengar, ibland mindre. Man kan också välja att skänka pengarna till barn i Syrien och organisationer som motarbetar ungas utanförskap i Finland. Bland annat.

imageimage

Man kan använda sina PINS på många sätt. Vissa köper flygresor, vissa musik – och så funkar förstås PINS som pengar i de anslutna kedjorna. Men jag, sälarnas vän Linn Jung, använder mina på att rädda världen (obs. man får skratta).

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Fast food för familjen.

imageimage

Ni vet när man är så där hungrig att man knappt klarar av att trampa upp för backen till Brändö efter jobbet. Energinivån är så låg att man fryser och darrar på rösten. Då gör vi alltid fast food.

Det går ut på att man snabbt gör ett pitstop i Sale. Väl hemma lägger man ut fyra tallrikar på köksbordet och sätter sig tillsammans med ett skärbräde. Mina portioner brukar oftast utgå från kombon avokado-äppel-grynost. För det tycker jag så mycket om och det finns det nästan alltid hemma. Så slänger man ut allt direkt på tallrikarna. Allt som man skär åker direkt på tallriken. Inga fåniga genvägar via salladsskålar.

Beroende på humör väljer man kanske också broccoli och kyckling som i dag. Ibland är det ännu mer bråttom. Då kan det bli kallrökt lax som man bara kastar på tallrik. Ibland blir det stekt halloumi. Ibland mozzarella. Kanske stekt svamp? Och är det riktigt illa (och samtidigt riktigt festligt) blir det kokt knackkorv. Huvudsaken är att det inte får vara någonting som tar längre än 5 minuter att steka eller koka. Under tiden har man hunnit slänga alla grönsaker och frukter på tallrik.

Tomater, ruccola, paprika, fetaost, persika, päron, blåbär, melon, basilika – ja, vad som nu kan tänkas se lockande ut när du går där vid grönsaksdisken. Och alltid avokado och grynost.

Ju mer frukt man blandar i desto godare är det (barnen ropar alltid ”jess!” när de ser portionerna). Och försöker alltid ha någonting proteinaktigt, så man får in den där ljuvliga proppmätt-känslan. Tror också att barnen diggar att få färdiga portioner, som dessutom är färggranna. Inte en enda gång har det blivit någonting kvar på tallriken och ändå äter vi så här säkert en stressig dag i veckan.

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

Jesus.

Massler blir otroligt religiös och underbar när de får besök av församlingen till skolan. Snackar filosofiskt om att Jesus äger alla jordens träd och växter och att Gud skapade jorden på ett sätt som är så hjärtskärande rart och gulligt. Eftersom ingen annan här i familjen är särdeles troende, så är det en sida jag på alla sätt uppskattar och kanske rent av uppmuntrar (mångfalden, mångfalden!). Och inte nog med det: ikväll när jag satt och skruvade med några lampor och han höll på med lego hörde jag att han nynnade på Måne och sol (kanske världens mest hemtrevliga ljud).

Matheo: ”Himmel och joooooord skaaaaa-paade Guuud. HERRE MIN GUD JAG MÅÅÅSTE TAAAACKA..”
Milea: Men MATHEO, så får man inte SÄGA!
Matheo: ”HERREMINGUD JAG MÅÅÅÅÅSTE TAAAAACKAAAAA. JESUS GUD SON LEVDE OCH DOG
Milea: MAMMA! Matheo sjunger FULA ORD!
Matheo: MEN VAD SKA JAG GÖRA NÄR KYRKTANTEN LÄR MIG SÅNT DÅ!?

image

Lillprästn.

8 Comments

Filed under Mama's got the magic

Skaver i mig.

image

Av någon anledning verkar jag landa mitt i all action just nu. Vete fan vad jag har för dragningskraft mot elände. Tycker jag hamnar leka stålman och fajtas mot ondskor och eld och gud vet vad hela tiden (senast imorse fick jag stanna och hjälpa en fafa som hade ut sin matkasse över halva trottoaren – vem ÄR jag?).

Skulle göra något helt annat häromdagen, när jag plötsligt befann mig mitt i ett slagsmål.

Stod alltså i ett trafikljus, men såg att det stod en massa människor som osäkert kollade på någonting och det lät som det pågick ett bråk lite längre fram på en skolgård. Klockan var långt efter skoldag och det var nästan kväll. Hade rödljusen emot mig, men hojtade åt någon på andra sidan ”mitä siellä oikein tapahtuu?”.

Folk bara mumlade och gick vidare.

Men genom buskagen och staketet såg jag att det var barn som slogs. Stod och hoppade irriterat, väntade på att bilarna skulle köra förbi så jag skulle hinna fram. Jag skrattar själv när jag tänker på ninjahoppet över staketet, men det som sedan fanns på andra sidan är inget att skratta åt.

Tänk er ett tiotal lågstadiepojkar som står i ring runt två som ligger på marken och slåss. Ena har byxorna på halvstång och får sporadiska sparkar mot nacken av de som står runt omkring. En försöker gå emellan, men hotas med en jättestor sten mot huvudet ”om du går emellan så får du den här i huvudet”. Små barn som är som aggressiva djur. Skriker, spottar, slåss och går an. Barn, som uppskattningsvis är mellan 10-12 år och påminner mer om pitbull terriers än om – ja, just – barn.

En annan person stannar också och vi skriker att de ska sluta. Gruppen bryts upp och alla sticker i väg. Cyklar fort som fan runt hörnet. En av pojkarna stannar dock och uppger allas namn (sitt eget visar det senare att han hittade på, smart kid). Nå, nu har jag varit i kontakt med både rektorn, kuratorn och polisen och allt är under kontroll. Och visst, det är förskräckligt när små barn är så där brutala. En kraftig spark mot huvudet kan ju vara direkt livshotande.

Men det var egentligen inte det jag skulle snacka om.

Utan problemet här, som jag ser det, var att ingen av de andra som fanns dubbelt närmare slagsmålet ingrep. Stod och såg på som om det var nån jävla cirkus. Där gick säkert fem vuxna förbi och ingen stannade. Jag som var längst bort, med rödljusen mot mig, och en i bil (!) fick springa fram och avblåsa. Jag fattar inte någon kan vara så ignorant och konflikträdd att man inte reagerar när barn beter sig som djur. Hur kan man på riktigt gå förbi när barn tar till våld? Hur kan man gå förbi när barn blir slagna?

Alla barn är någons barn och jag blir direkt förbannad om någon går förbi mitt när det ligger.

Den sjätte, sjunde på bollen ska inte vara den som reagerar. Utan den första. Ursäkta mitt ordval, men ERA FEGA AS.

Nu hoppas jag alla får det stöd de behöver. Och att de snart börjar på Nassikkapaini på söndagar. Där hade de sannerligen behövts. Skaver gör det hur som helst i mig. Våld och hot och lågstadiebarn klingar så illa. Den tiden då de egentligen kunde äta popcorn och ha fredagsmys.

Men den möjligheten har dessvärre inte alla. Men alla har möjlighet att ingripa.

Och den som inte gör det är ett anus.

30 Comments

Filed under Mama's got the magic

Ultimata veckan passerade.

Tre personer har i dag whatsappat mig med frågan ”Herregud Linn, vad händer? Du har inte bloggat sedan måndag. Är allt okej?”. Och jag blev alldeles häpen ”PÅ RIKTIGT? HAR JAG INTE BLOGGAT PÅ EN VECKA?!”. Och det hade jag tydligen inte. För den här veckan var en riktig livsnjutarvecka. Exakt som den här veckan var vill jag att alla veckor ska vara (förutom att jag gärna vill hänga lite mer på internet).

  • Måndag-onsdag: Vanligt svenneliv (finneliv?). Jobb på Vbl kontorstid. Kollegor. Flottiga luncher (en med syrran, en med vän, en med kollegievänner). Deadlines. Föräldramöten. Familjeliv. Vakiovardag. Mys mys mys.

image

  • Torsdag: Gjorde utryckning för Kommunbladet i Oravais. Frilansdag med hemmaoffice. Svettig hemmalunch. På kvällen kom mamma och pappa från Karis.

imageimage

  • Fredag: Frilansdag nummer två. Skrev en text och klippte en podcast medan mamma och pappa var med barnen i simhallen. På kvällen gick jag med Sami på Lars Winnerbäck. Åt 22.00-middag på stan. Vin och tindra med ögonen.

imageimage

  • Lördag: Handlade på torget. Gjorde miljoner liter äppelmos hos syrkki (ord som Taikuri har lärt mig). Mamma och pappa kockade. Muminparken i Sandviken. Middag hos oss på kvällen.

imageimageimageimage

  • Söndag: Morgonpromenad och adjö till mamma och pappa. Ut på gården. Klippte häcken (ej min egen), tog in utemöblerna och krattade gården. Matheos granne Jonas kom över. Putte kom över. Svärmor och svärfar kom. Jag bakade 56 kanelbullar (obs, inget skämt, jag gjorde det!). Dusch. Blogg. Podd.

image

Både arbetsmässigt och privat var den här veckan ultimat. Tre dagar redaktion och två dagar hemma är antagligen det bästa för mig. Jag njuter som en tok när jag jobbar hemifrån. Dricker tusen liter kaffe i sängen och har världens o-ergonomiska arbetsställning i sängen. Samtidigt som jag också får njuta av redaktionslivet mellan varven. Mycket familjetid (alla fammor och moffor och systrar hann jag njuta av) och till och med en dejt med min sambo.

Och trots att vi bara softade och umgicks hela helgen, så fick vi massor gjort. Som på gården till exempel. Putte kom och hängde och krattade (världens bästa umgängesform!). Frisk luft, skvaller och träningsvärk i krattarmen. Och så attans fräsch gård! Kan det alltid vara den här veckan?

image

Vet inte hur era föräldrar beter sig i parker, men mina sprang som nå dårar till denna när vi kom fram till lekparken imorse. ”SÅ från lande” mumlade vi och himlade med ögonen.

2 Comments

Filed under Mama's got the magic