Semester.

Det är kväll här i Khao Lak och jag har placerat mig i gungstolen på balkongen. Har läst, läst och läst hela dagen. Nu känner jag för att skriva (läs svamla) lite fritt. Det är så varmt och snällt i luften, trots att klockan närmar sig sju. I dag var det 38 grader här på balkongen. Alla dagar är det över 30 grader i vattnet. Man kan bara kasta sig i havet, utan minsta lilla tvekan. Det kan jag aldrig hemma.

Dagarna här är så långa, så stressfria och så oändliga. Klockan går i hälften långsammare tempo än normalt. En hel dag rymmer en vecka. Varje kväll tänker jag precis samma sak. Att jag knappast aldrig har tänkt så här mycket. Även om jag läser största delen av min vakna tid glider tankarna i väg. Man läser några kapitel i en berättelse, och plötsligt är man någon annanstans långt, långt borta i tanken – och så läser man lite igen. Och så håller man på. Det är så skönt att tänka ut alla tankar. Det hinner jag aldrig annars. Alltid är det något som kommer i vägen. Tänker också att det här är sundare. Vad är det för liv att leva där man inte ens hinner tänka på det man vill?

Vi har en knapp vecka kvar av semestern och det är ljuvligt. Att befinna sig i det här tillståndet är något som alla borde få uppleva med jämna mellanrum, kanske främst jag själv. Att bara leva utan klocka, sova när man känner sig trött, slänga sig i havet när man blir varm och bara gotta sig i bok efter bok efter bok efter bok. Dricka kaffe på balkongen, spatsera längs stränderna, luncha där man ser något gott. Duscha och krypa ner i krispiga, nymanglade lakan.

Att vakna på morgonen och känna den fuktiga snälla värmen komma emot en när man öppnar ytterdörren. Gå ner till stranden och äta frukost. Allt känns så välkomnande här, direkt från start (det är ju inte direkt som om man ler när man öppnar ytterdörren på Brändö en kall februarimorgon strax efter 7.30). Ibland vaknar vi alla samtidigt, ibland vaknar vi i otakt. Att få äta frukost ensam med något av barnen känns speciellt. Att tyst smyga ut och äta frukost tillsammans känns värdefullt. Det är så sällan man hinner umgås med ett barn i taget.

Nu är det kväll och det doftar härligt längs gatorna. Rökelse blandat med halvruttna, kvalmiga fiskrester som legat alldeles för länge i värmen fyller luften. After sun, grillmat och sopor. Det är först i det här skedet som jag förstår hur mycket jag behövde den här resan. Ibland måste man bara nolla allt. Tömma huvudet på slask. Komma bort hemifrån och riktigt känna efter hur man mår, vem man är och vad man vill.

Det händer så lätt att man glömmer.

image

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

Minsta möjliga marginal.

Om min blogg direkt skulle avspegla min tankeverksamhet (vilket jag alltid önskar att folk skulle använda sina bloggar till) skulle den inte se ut som som den gör just nu. Om jag skulle blogga det jag tänker på allra mest skulle min blogg till 90% vara en hårältningsblogg.

Jag får verkligen lägga band på mig för att inte varje dag ösa ur mig långa angstharanger om hur hemskt det är att leva med en vitrysk hockeyfrilla. Mitt hår i sin naturliga, förfärliga existens är ungefär lika hot som .. tja, turkosa taxklackar?

Därför är det nu med stor vinnarkänsla jag med minsta möjliga marginal sportar ponnysvans (tack du älskade frisör som avvisade mig häromdagen). För andra förbipasserande är den förmodligen en skrattretande icke-svans – eller kanske snarare en råttsvans – men för mig känns den lika välkomnande som en välskapt genibebis efter en långt utdragen förlossning.

image

Varsågod att skratta.

8 Comments

Filed under Mama's got the magic

Om Peppe Öhman skulle skriva en roman om dessa

image image image image

… skulle den heta Glada människor.

1 Comment

Filed under Mama's got the magic

Här står vi och ser allmänt färgkoordinerade ut.

image

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Om att älska frukost och vara en ganska enkel människa.

Varje kväll när jag går till sängs pirrar det i kroppen när jag tänker på frukosten som kommer följande morgon. Jag skulle kunna äta hur mycket som helst. Och frukosten är sannerligen dagens överlägset bästa mål. Även om jag är ungefär lika entusiastisk varje gång (ehe). Hotellet vi bor på har helt fantastiskt frulle (bara en gång i Karibien har jag påträffat något som överträffar detta).

Ofta tänker jag på hur enkel människa jag är. Bara jag får mat tycker jag ALLT är OSLAGBART. Mat är verkligen den bästa jag vet. Gråter lite inombords när jag tänker på Finland och mina torra reissumiesmackor med lika torr ost som äts i megaspeed medan jag klär på mig. Bye bye pineapple. Bye dragon fruit.

Utsikten är det ju heller inget fel på.

image image image image

2 Comments

Filed under Mama's got the magic