M a m a ' s g o t t h e m a g i c

Har varit på språng på landsbygden hela dagen. Och snart skall jag till gymmet. Uäk. Kommer att dö. DÖ!

Tycker ju mera om att slappa, jag.

Alltså, jag kan tycka att det är så frrrrruktansvärt roligt ännu fem dagar senare. Jag skrattar så jag kissar i byxan varje gång hon stiger upp. Minivinglarn.

Och jo, det är helt sjukt hur mycket hon liknar Matheo i samma ålder.

Minns ni?

Matheo blev så i sitt esse över dagisplatsen (”wow, tänk så många nya leksaker!”) att vi cyklade dit för att.. hmm.. cykla förbi.

Vi såg till och med Mymlan-skylten, sedan fräste vi vidare till parken.

Vi körde mumintema, så Masse hade gamla cykeln. Såg ni förresten att Eva och co snart tar in en ny omgång med cyklar? Om inte, så finns det mer info på hennes bloggy.

Gungade lite. Och pratade med andra pappor och barn.

Nu gårdstalko, ajöss!

Fick dagisplats åt barnen på samma dagis. Ena blir en Pikku Myy, den andra blir en Mymmeli. 304 m från Gula huset (enligt ipadens kartservice). Sjukt bra!

Eftersom nästan sjuttio personer anmälde sitt intresse till Johannas löpskola, blir det tre träningstillfällen per vecka. Nästa vecka börjar det! Du väljer alltså det tillfälle som passar dig bäst varje vecka. Upplägget är det samma alla tre gånger, men byter veckovis. Vi träffas första veckan vid Academill, på strandsidan. Första veckan blir info och diskussion och en vanlig, lugn länk.

Tisdagar 17.30
Onsdagar 7.00
Torsdagar 19.00

Här har vi Linda, jag och Emma när vi springer Nice Run 2009. Tror faktiskt det är paparazzi-Putte som har tagit den. Så där glad är jag aldrig när jag springer nu för tiden.

Är du fortfarande utan sommarjobb?  Hoppas inte. Men är du, så finns det hopp! Kugge mejlade och berättade om det här:

Grejen går alltså ut på att man ska vakta en robotgräsklippare i tre veckor i en park i Helsingfors. Med andra ord så ska man inte göra något alls förutom slappa och få betalt för det.  Samma grej gjordes i Norge ifjol och var en stor succé. Nu gör vi det i Stockholm och Helsingfors.

Man kan söka jobbet här. Låter ju inte helt fy skam.

Måste snabbt som attan blogga bort den där hemska bilden på mig här under (hur tänkte jag där, liksom?). Snabbt snabbt snabbt. Kan till exempel berätta att det blev nummer tre till morsdag. Och så kan jag berätta att min dag idag började först klockan 11. Känns helt obeskrivligt skönt i min hjärna. För första gången på sjukt länge känner jag ingen som helst trötthet.

Och så kan jag berätta att jag har en sällsynt envis apelsinjuice-period going on. Har hatat apelsinjuice i flera år, men nu tänker jag på apelsinjuice var femte minut. Det är så sinnessjukt gott. Så jag tänker på det och så går jag till kylskåpet och verkställer. Som avslutning på det här desperata inlägget kommer en diskussuion som just utspelade sig mellan mig och min son:

- Mamma, jag vill flytta.
- Jaha, jag vill också.
- Vart skall vi flytta, mamma?
- Nå, jag vill helst till Sverige idag. Vart vill du?
- Kanske till Jakobstad, tror jag.
- Jaha, vart skall vi skicka pappa då?
- Kanske till Vasaland.
- Wasalandia?
- Nä, kanske han kan flytta till Kapptvärde.
-Okej, så du flyttar till Jakobstad, pappa till Kap Verde och jag till Sverige.
- Ähh nä, jag kommer nog med på din flyttning, mamma.

Såja. Nu har vi bloggat bort fulbilden från paradplatsen.

Om ni ligger där och känner er eländiga, så kommer jag här som en liten tröst:

Jag är nämligen inte så vakär själv. Sprang i regnpiskande motvind (nå, motvind och motvind, kändes mera som en orkan) och vojade och ojade hur synd det är om mig som utsätter mig själv för sån här skit. Å andra sidan var det kanske den bästa löprundan på länge, just på länge på grund av usla väderförhållandena. SÅ jag i ett nutshell. Arbetar alltid bäst i motvind.

I augusti i år hämtar teaterproduktionsbolaget Polar Illusions för första gången någonsin den populära Disneymusikalen Aladdin till Finland. Aladdin, som för många är känd i filmformat från tidigare, kommer nu att visas i en tvåspråkig, svensk-finsk, version på Alexandersteatern i Helsingfors. Premiär 9.8.2012. Jag delar nu ut två biljetter till förhandsvisningen (7.8 eller 8.8), så delta och ta med dig en vän på en oförglömlig kväll i Helsingfors!

 Lägg upp denna affish på din blogg/Facebook/Twitter och sedan länka tillbaka till den sidan här i kommentarsfältet så jag kan kolla upp tävlingsbidragen. Du får en lott per plats du laddar upp den på, så vill du öka dina chanser att vinna laddar du upp affishen på fler ställen. Du kan också tävla om två biljetter hos Linda. Tillsammans delar vi alltså ut 4 st. biljetter. Du kan vara med och tävla fram till söndag kl. 21.

Läs mer om musikalen här!

Hittar du här.

Idag stormar det alldeles sanslöst här på vår brända ö. Det har betytt innedag och mycket brottning i soffan. Så där så att man fasar för barnens liv ungefär trettioåtta gånger i timmen. Milisen har tre nya bulor och ett nytt sår (helt självförvållade, faktiskt). Fascinerande hur man kan tro att det kan bli ”roligt” att dyka ner från soffan. Och sedan göra det om och om igen. Hon var sannerligen inte på plats när självbevarelsedriften delades ut.

Kyler ner mig med kaffe här.

Hanna har skrivit ett jättebra inlägg om barn på restaurang. Läs det!

Återkom gärna med synpunkter!

Själv tycker jag att finländare överlag är så fruktansvärt känsliga. Vi skulle så hemskt gärna äta ute oftare hela familjen, men jag är djupt traumatiserad av grannmonstret på Kap Verde-flyget. Barn skall helst inte synas eller höras eller störa (jättelätt, joo). Så i nio fall av tio stannar vi hemma. För Milisen hörs när hon är med. Och det där sura minerna klarar jag mig utan (får så obotligt dålig fiilis). Borde emigrera till Italien, eller så. Tycker att barn skall få vara med. Och de skall naturligtvis inte få härja fritt och snora i andras mat och hänga i lampan. Men de skall också få en chans. Eller hur?

Mera om ämnet här och här.

Alltid när man handlar i sin närbutik strax efter öppning klockan 9, slås man av hur vanligt det måste vara med alkoholism i vårt land. Samtliga fem kunder före mig i kön köpte minst sex bärs. Fem över nio. På en måndagmorgon. Hur sorgligt?

Själv köpte jag blöjor, bananer och turkyoghurt som en annan hurtbulle. Är ovanligt glad idag, för idag och två veckor framöver har jag ett testkort på Wasa sports club. Betyder att jag inte måste springa lika mycket nu när det inte alls lockar.

Eh, vart ville jag riktigt komma med det här inlägget? Tappade tråden. Hejdå.

Här är en av orsakerna till att jag idag har fått fira morsdag.

Hon hade på sig sin nystickade kofta (ja, svärmor såklart). Hon har en likadan i annan färg och annat garn från tidigare.

Vi åkte också till Vörå och uppvaktade just denna svärmor. Fick urgod smörgåstårta.

Här har vi den förstfödde på väg hem igen. Helt slutpumpad efter att ha härjat fritt med sina älskade kusiner.

Och så kronade jag morsdagen med en löprunda. Måste faktiskt säga att jag hatar att springa nu. Det är lika urbota tungt varje gång. Usch. Hatar att jag har anmält mig till det där jävla loppet, för det bidrar till så mycket onödig ångest om jag inte tränar. Men å andra sidan skulle jag nog säkert inte få ut mitt slappa arsle i löpspåret om det inte vore för det. Mitt förhållande till löpning är sannerligen inte okomplicerat. Det hjälper inte ens med mina pepplåtar längre:

I Finland firar vi morsdag idag. Peppe lanserade begreppet morsdagshelg och i nästa år har jag för avsikt att införa en hel morsdagsvecka. Skam att en så här trevlig högtid skall vara så kortvarig!