Category Archives: Mama’s got the magic

Scener ur ett småbarnsliv.

Ännu på temat den fria leken och nej till skärm: alltid när vi kommer hem från förskolan och dagis följer dagens peak i tv-tjat. Här kommer en autentisk dialog med sexåring från i eftermiddags:

16.30

- Mamma, får jag se på tv när vi kommer hem?
- Nej, jag tycker ni ska leka istället. Bygg lego, lek Landet ingenstans, lek butik, gå ut på gården!

16.45

- Mamma, jag har tråkigt. Får jag se på tv?
- Nope.

17.00

- Mamma, får jag se på tv efter maten?
- Nej!

17.15

- Mamma, du är tråkig, här hemma är tråkigt, allt är tråkigt. Får jag se på tv?
- … (inget svar, bara en djup suck från trött mor)

Lång tystnad

18.30

- MAMMA! VÄLKOMMEN TILL MIN NYA DINOSAURIEAFFÄR! ALLT KOSTAR FEMTIHUNDRAELVA EURO OCH HÄR FINNS BÖCKER OCH FIGURER OCH PUSSEL OCH FILMER OCH TECKNINGAR OCH TIDNINGAR OCH BÖCKER. HÄR ÄR KASSAN, HÄR FÅR DU PENGAR, HÄR ÄR DINA KLÄDER. MILEA SKA VARA SNOWBOARDARE OCH DU SKA VARA GUMMA. KOM OCH KÖÖÖÖÖP!

5 Comments

Filed under Mama's got the magic

Jag: mottaglig för ASMR

Det bästa med att jobba på X3M är mina korridorkollegor Anka, Petter, Magnus, Johannes och Elin. Jestas, så de lär mig om livet och internet om dagarna. Dessutom äter vi bulla precis varje dag. Eller nu ljög jag, ibland går vi faktiskt till Kextra på glass istället. Nå väl, alla de här människorna vet så mycket om sånt som jag inte har EN ANING om.

Ta nu den här dagen som exempel. Petter hade varit inne i stan på nåt ärende och hämtade stadsbulla (fest!) och ställde till med en alldeles speciell kaffepaus (fest!). Kommer förmodligen att minnas den här eftermiddagen för resten av mitt liv.

Det här var nämligen dagen när Petter introducerade mig till internetsubkulturen ASMR.

Har ni hört om det? Nå, inte hade jag heller. OCH JESTAS, JAG TRODDE JAG SKULLE DÖ AV SKRATT OCH FÖTRJUSNING.

ASMR är alltså förkortning av ”autonomous sensory meridian response”. Det är alltså en känsla. Har du varit med om den så vet du genast vad jag snackar om. Ett pirrigt, krypande välbehag i hjärnan, liksom i bakhuvudet och nacken. När någonting är överskönt, typ som när någon kliar dig på ryggen. När man är nyförlöst och ammar kan man drabbas av känslan. När någon jag gillar masserar mig kan jag få den känslan.

Hanna Fahl beskriver det så bra här: ”Det är ett fysiskt påtagligt om än svårbeskrivet fenomen; själv kan jag ibland känna det hos frisören eller om någon sminkar mig. Men för den växande skara människor som tittar på ASMR-videor på internet räcker det med en väldigt specifik typ av ljud och bild för att framkalla reaktionen. Vardagliga sysslor som utförs precist, en viskande röst nära mikrofonen, ibland ett knappt hörbart prasslande eller knäppande (schackpjäser som förflyttas på ett bräde, en hand som stryker över ett papper).”.

Folk laddar alltså upp videos på youtube där de i en halv timme med viskande, långsam röst typ recenserar smink, pratar om smycken och packar upp lådor som skapar välbehag hos andra. Ofta prasslas det med papper eller en hand som stryks över en soffa i stora mjuka rörelser. Folk tittar på de här klippena för att få feelgood i kroppen, för att slappna av och för att somna. DET VAR SÅ BISARRT att jag skrattade hysteriskt när Petter introducerade mig till en sminkvideo. FÖR JAG VAR SÅ MOTTAGLIG FÖR ASMR.

”AHAHAHAHAHAHA DET HÄR ÄR SÅ SJUUUUUKT!” ylade jag samtidigt som nackhåren reste sig och hela min hjärna pirrade. Det var så hypnotiserande att jag nästan såg i kors.

Jag citerar Hanna Fahl igen: ”Att upptäcka den internetsubkultur som är ASMR är att falla ned i kaninhålet och se en ny, fullkomligt bisarr värld öppna sig.”

Sedan jag bytte bloggbas kan jag inte embedda youtube-klipp men ni kan börja med den vi började med. Klicka bara på länken. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget, förutom att DET ÄR SÅ FANTASTISKT att jag har kollegor som känner till sådana här underliga juttun. Och att ASMR är så sjuuuuuukt. Fast också jättejätteroligt och humoristiskt – även om det för många är blodigt allvar. Det där specifika ‘okay’ som de hela tiden är så fantastiskt underhållande.

Alltså, är det här inte det ljuvligaste ni har hört idag?

36 Comments

Filed under Mama's got the magic

Håret bla bla bla

image

Ja, håret. Måste ännu få prata ut om håret.

Nu märker jag att det också finns dåliga hårdagar som korthårig. Under de första dagarna var det förvånansvärt medgörligt. Men fan i helsikkkkke så ett kort hår är fult när det är fult. Ett långt hår kan aldrig vara av samma kaliber. Min vakioknåka brukade rädda vilken katastrof som helst. Men nu finns det liksom inga snabba räddningsaktioner. Man måste helt enkelt blöta och börja om. Letar för tillfället efter en kick ass-turban som kan rädda när en får svår hårangst. Ni tror kanske att jag skojar men jag vill på riktigt se ut så här. Okej, minus brillorna då, hah.

Annat problematiskt är kläder. Det hade jag inte alls räknat med, att friktion mellan mina kläder och mitt nya hår skulle uppstå. Låt mig ge ett exempel. Jag brukar känna mig rätt så fresh & young & cool & hip (sori) med mina svarta byxor,  prickig Marimekko-tunika, rött läppstift och vakioknåka. Men alltså HERREGUD, en morgon lade jag på mig samma outfit med korta håret. Jag garvade så jag höll på att dö. Det var SÅ kulturtanten på väg till bokcirkel. ”äh, men kanske läppstift gör saken lite bättre” sa jag och smetade på mitt bästa. Men det blev bara VÄRRE. Då såg jag ut som mamma när hon ska på fest. Jag frustade som en galning och bildbombade syrran på whatsapp (just nu är det vårt favoritskämt, när jag liknar mamma).

Så alltså slutsats: Massor av mina kläder är helt körda. I de flesta ser jag ut som en nörttitant. Som t.ex i träningskläder. Alltså JESTAS, hur gör folk? Kort hår och mjukisbrallor – DET GÅR JU BARA INTE.

MEN: Snart ska jag testa på sidoslick som Shailene Woodlye. Ha luggen neråt liksom.

10 Comments

Filed under Mama's got the magic

Gör mig så glad i magen

Inget gör mig så lycklig som när barnen får allt fler egna kompisar och egna umgängeskretsar. När de träffar nya kaveris och blir bjudna över på lek. När kompisarna kommer hit och vänskapen växer starkare. Blir så INNERLIGT varm i hjärtat när de upprätthåller egna relationer och söker sig utåt från familjen. Att de kan, vill och behöver andra människor i sitt liv. Det är bara så fint. Så rörande för en hulkande mor.

Och nu börjar det märkas att Massler af Kassler värdesätter sina jämnåriga kaveris sjukt mycket. De har så kul och han väntar så otroligt på att de ska komma över. Planerar och har sig. Räknar timmar och ritar teckningar.

image

Men det finns en sak som jag tänker mycket på i det här lekandet med kompisar. Tänkte kolla med er om det förbryllar er lika mycket.

Ta nu vilken vanlig playdate som helst. Vi har haft massor av barn här under sommaren, det ena ljuvligare än det andra. De leker ofta jättebra tillsammans när de väl kommer igång. Men jag hävdar ändå att 8 av 10 barn inom de första tio minutrarna frågar om de kan kolla på tv/spela på telefon/spela på ipaden. Mina barn gör förmodligen det samma hos andra, det betvivlar jag inte.

Jag säger alltid nej. Det är pretty much den enda regeln som finns. Har man kaveris här så ska man leka. Leka när man ännu har chansen. Visst, det finns tusentals pedagogiska appar och fiffiga tv-program, men HERREGUD använd era hjärnor och kroppar och fantasier! Tio minuter senare byggs det nästan alltid kojor i högsängen, museum på gården eller massiva legotorn i sovrummet. Och rösterna går i falsett av entusiasm.

En gång hörde jag ”men ååå,  tråååkit, vi gör det hos mig istället”.

Jahapp.

Det finns någonting här som irriterar. Att vi som föräldrar ofta ger upp så himla lätt. Jag är absolut ingen supermom (snarare rotimom i många avseenden), men jag tänker bara att alla de där fina kreativa lekarna med falsetter och lösningsinriktade ”men hej, JAG VET, vi gör så här!” hade uteblivit om jag hade sagt ”nåja, kolla nu en stund på ipaden då”.

Vissa stunder och vissa gånger behöver barnen förvisso lite hjälp på traven för att komma igång. Ibland måste man föreslå och plocka fram och ibland måste man höra på protester och gnäll och tjat och ”vaaarför får jag aaaaaldrig när alla andra får?”, men det belönar sig alltid när leken väl är i full gång..

För det känns så ljuvligt när den där spontana, fri leken blir riktigt, riktigt lyckad. När timmarna flyger iväg och intrigerna djupnar. Nu är jag ingen vetenskapsman, men hävdar ändå att (mina) barn inte når samma extas med en app som med en lek.

I dag satt jag på Smulterö och njöt som en tok när Matheo och en kompis från gamla dagiset samlade skatter till ett museum. De planerade och pratade oavbrutet i mun på varandra i några timmar. Högt och lågt for de och skratten klingade mellan bodarna. Och jag tror säkert att de glömde att jag satt och tittade på en bit bort. Jag ser på honom hur han njuter av att gå fullt upp i en lek. Hur bra han mår. Hur hela barnet växer. Utvecklas och övar samspelet mellan människor.

Nu var det heller ingen som frågade om tv i dag. Och jag säger inte det: tv är bra! Filmer är bra! Appar är bra! Spel är bra! Men överlag undrar jag: Förstår vi vad vi väljer bort när vi lättvindigt väljer skärm?

image

16 Comments

Filed under Mama's got the magic

Dagens tips.

- Följ @fetkvinna på Instagram och läsa Ninas blogginlägg om hur övervikt behandlas i samhället. Får absurt dålig feeling varje gång @fetkvinna lägger upp en ny story. Det tipsade jag förvisso om på min bloggs Facebook-sida igår, vilket osökt leder oss in på följande tips..

- Den här bloggens fb-sida. Det är ingen störande spamsida där jag spammar med spammande nya inlägg. Jag postar faktiskt rätt sällan egna inlägg där, i alla fall inte varje gång, utan mycket annat som jag läser och gillar på nätet. Grejs från jobbet, tips och efterlysningar. Jag tycker du ska gilla den sidan så you and me snabbare kan komma i kontakt med varandra.

- Podden! Jag och Nadia Boussir har haft ett långt sommarlov från varandra. Ni kanske trodde att vi hade blivit osams och lagt oss ner för att dö. Men det har vi ju såklart inte. Ett alldeles nytt avsnitt av vår podcast SNAKK lades ut imorse. På grund av Hannah & Amandas rosévin Perfect day (också ett tips!) blev det ett sällsynt fnittrigt premiäravsnitt. Huvudsakligen pratar vi om vårt förhållande till alkohol. Du kan (och ska!) lyssna här.

- Den här helgen borde jag ha varit i Hangö på Publicistförbundets sommarträff, men av olika logistiska orsaker körde det ihop sig för mig. Peppe var Årets kåmpis 2014 och coverade min back. Där skulle jag ha paneldiskuterat poddar i svenskfinland och det är just vad jag vill tipsa om. Vi namedroppar lite nya poddar i avsnittet ovan (tycker till exempel ni ska lyssna på Nyfiken i en pod med Hanna & Marica). Men framför allt vill jag boosta Peppe & Magnus podcast. Den är så otroligt innehållsrik och smart. Blir så inspirerad varje gång jag lyssnar på den. Har ni ännu inte lyssnat så kan ni bara inte låta det gå er förbi. Tryck här.

- Och så vill jag också tipsa om Marica Öst. Den kvinnan kan klippa hår. Borde finnas någon lag som säger att människor som är så där bra på att klippa hår MÅSTE upprätthålla frisörsalonger. Tänk vilken förlust för hårbranschen! Ska ni klippa kort ska ni vända er till Marica. Dessutom fotar hon som en chef. Så ska du han bilder på bröllop, gravidmagar eller vad som nu råkar vara på tapeten så vet du vart du ska vända dig.

- Som sista tips vill jag tipsa om den här doftpåsen. Kostar 2 € på Säde. Tuscan wineyard. Doftar himmelrike:

image

9 Comments

Filed under Mama's got the magic

Frippan.

Ps. Är ännu i det skedet när man är nyförälskad i förvandlingen. Måste ta minst två selfies per dag för att få in den nya korthåriga identiteten i hjärnan.

image

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

Snapshots.

Ibland stöter man på läbbiga sägningar på internet.”Collect memories, not things” till exempel. I grunden är det väl en sanning som man borde leva efter, men den har tyvärr carpediemiserats (ni vet, man har sett den i skrivstil på så många vita väggar att den känns lite milt frånstötande).

Nå väl, som den goda, livsbejakande (hah) person jag är har jag nu tänkt tillbaka på sommaren som gick och collectat några memories i en lista.

- En varm morgon i juli cyklar jag till jobbet. Klockan är lite efter 8. På trottoaren ligger en polityrgubbe. Han vilar så fridfullt med händerna under huvudet. Eftersom det inte är ovanligt med dessa farbröder här på Brändö kollar jag att han andas och cyklar sedan vidare. Alla dagar orkar jag inte ringa 112.

- Känslan när jag första fredagen efter första arbetsveckan cyklar hem, uppför backen, från Yle till Brändö torg lite efter 16.00. Luften står stilla av hetta. Lättnad i sinnet, mjölksyra i benen. Och dem där ljuvliga nedförsbacken till höger efter K-market som tar en nästan hela vägen hem om man trampar hårt nedförs. Vinden i håret där. Känslan av världens bästa jobb.

- En morgon i juni, när jag ännu var ledig, vaknar jag sent. Känner på mig att vi hade sovit länge. Hör att det viskas från köket. Smyger sakta dit och där står båda barnen utan kläder med håret på ända och äter smörgåsar som Matheo nyss har serverat. Som aningen partisk kan jag berätta att det var övergulligt. Plötsligt har jag barn som gör egen frukost.

- Platsen är Vikinga badstrand. Klockan är 13.00 och det är lördag när solen är som hetast. Sami badar med barnen i vattnet och jag är fem före sömn. Och det är så skönt när solen bränner över hela kroppen och man sakta kan glida iväg till sömnens rike. Att för en gångs skull inte behöva frysa. Bara i allskönsro steka den frusna istappen till själ medan hela världen doftar billig solkräm från Lidl.

- Det är en ljummen lördagkväll och jag och mamma fräser med båten från Barösund till Snappertuna. Vi står i båten och låter kinderna fladdra fritt i sommarkvällen. Det är så varmt och så ljuvligt och pappa står med maten klar vid grillen när vi tar i land i bryggan.

- Vi har badat, poolat och ätit hos Sofie och Johan. Klockan är runt 23 när vi cyklar hem längs vattnet samtidigt som solen går ner över Vikinga. Matheo ramlar med cykeln och Milken är trött och gnällig. Men det gör inget, för jag är lycklig och hemmakär. Ropar drömskt till Sami ”herregud, här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att dö! Det är nog i Vikinga vi ska bo!”.

- Och så natten när vi tog oss an OITNB:

image

Vilket ögonblick minns ni allra starkast från den här sommaren?

6 Comments

Filed under Mama's got the magic

Klipp, sa det.

”Jag vill ha flera bilder och en ingående beskrivning på hur det kändes när håret rykte!”

”Vill liksom Malin också har en psykologisk analys av att kapa håret!”

Er önskan är min lag – den psykologiska analysen (haha!) kommer här:

Man kunde ju tänka sig att kapa av sig håret skulle kännas megapirrigt. Och visst kändes det lite så där ”eeeeeeh är jag nu riktigt säker?” när Marica tog ett barskt tag kring hästsvansen och sa ”JAHA, DET ÄR VÄL LÄTTAST OM JAG BARA TAR RAKT AV HÄR!” och så swoosh var den långa trygga svansen borta. Och så fick jag den i handen. Hoppsan hejsan. Hjölp?

bild

Men då var det bara att ta ett steg tillbaka och tänka på hur överjävligt mitt hår har varit de senaste åren. Jag drar mig för att duscha, för det är så sjukt svårt att reda ut det våta håret efteråt. Vi var båda förvånade över hur mycket hår jag faktiskt har. Det ser liksom tunt ut, men är tjockt. Att jag ville kapa det berodde delvis på mitt innerliga hat för hårborstning (och stockade golvbrunnar). Att tänka på mina forna hårbelamrade hårborstar fick mig att njuta av framtiden. Att se min frilla utspridd över hela Maricas köksgolv gjorde mig alldeles salig.

Svårast var det med den överlöjliga faktorn ”snyggheten”. Någon väldigt liten och banal gubbe på högra axeln sa ”men du kommer inte att vara lika snygg i kort hår”. Och ja, traditionellt förknippar man (nå, jag) babes med långa, böljande hårsvall. MEN JAG HÖR JU SJÄLV HUR DET LÅTER. Så jag skrattade länge åt min megatöntiga resonemang. Liksom babefaktor? Bor jag på Brändö eller i en Frida-tidning från -97?

bild (1)

Vad behöver jag snygghet till, egentligen? Jobbar ju herregud på radio.

Långt blont hår kanske får småpojkarna som dricker Juissi utanför Siwa att busvissla när jag cyklar förbi, men långt hår kommer inte få mig att skriva vassare texter och göra bättre intervjuer. OM DET ÄNDÅ HÄNGDE PÅ SNYGGHETEN.

Kort hår, däremot. Det är så fascinerande. Kan titta på mig själv och tänka ”men alltså jestas, kan jag se ut så här också?”. Som en helt annan. Och det är så lätt att dra handen igenom. Lätt att borsta, lätt att tvätta, lätt att styla. Lite äldre kanske jag ser ut (även om Maricas man var vänlig nog att säga att jag såg yngre och fräschare ut i kort). Att se äldre ut stör mig inte nämnvärt heller. Herregud, jag ÄR ju en tanty. Vill vara en tanty (fast också lite Robyn).

Hela mitt liv har jag lockats av tanken på att raka av mig håret. Bara för att testa på känslan. Det här är det närmaste jag kommit. För jag har faktiskt aldrig haft kort hår. Bara när jag var bebbe och flintis. Och ni vet ju regeln, man MÅSTE testa på alla frisyrer innan man dör. Har kommit igenom de flesta klassiker nu. Långt hår, löshår, permanent, page, pannlugg, rött hår, svart hår, blont hår, brunt hår, hockeyfrilla, mitt naturliga hår hela vägen från rot till topp, slingor, undercut och nu kort hår. Rasta, blått och helrakat måste jag ännu prova på. Kanske sedan när jag är 80.

Min håridol Anna Lidström välkomnade mig i kortklippta klubben igår på insta. Hon påpekade att håret faktiskt inte behöver nudda axlarna bara för att man är kvinna. Fler borde testa på hur skönt det är! Bara jag vänjer mig. Hajade till och skrek högljutt varje gång jag gick förbi ett bil- eller skyltfönster. VEM ÄR DET SOM FÖRFÖLJER MIG?!

imageimageimage

31 Comments

Filed under Mama's got the magic

Hann bli mörkt innan jag kom hem

… men BOOM – där rök håret!

image

17 Comments

Filed under Mama's got the magic

Igår: Sminkande mig

imageimageimage

Har haft en så gott som sminkfri sommar. Och det ljuvligaste med det är att det numera krävs bara lite mascara och läppstift för att jag ska känna mig SUPERPIFFIG. Snabbt går det också. Att förbereda mig för sexårskalas igår gick på rekordtid (medan Milken bajsade).

Överst är också ett ypperligt bevis för att INGEN FÖRTJÄNAR SÅ HÄR BORING HÅR.

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Till mommos förfäran.

Jag har bara två dagar kvar som långhårig. På måndag ryker håret. Nya poddguden Marica Öst ska klippa det. Jag är så löjligt pirrig. Det är INTE KLOKT hur skönt det ska bli. Tänk att borsta håret utan att det tar sju år och att hälften faller av! Senast jag hade kort var när jag var 2 år. NU BLIR DET ÄNTLIGEN AV.

imageimage

 

6 Comments

Filed under Mama's got the magic

Borta är spärren.

Vete fan vad som hände, men jag föll av blogghästen förra veckan. Hade en klassisk skitvecka. Liksom inget monsunkaos, utan det kändes helt enkelt som om jag med förbunda ögon gick runt i tjära med en get i ryggsäcken och en överviktig farbror i skottkärran framför mig. Du fattar. Psykiskt och fysiskt utmattande. Hur man än vänder och vrider kan man inte slappna av.

I dag är det fredagkväll och jag ligger hemma i sängen. Äter godis och slappnar av. Alla andra är borta och det är kanske det jag behöver. Bara ligger och tänker fritt.

Och vet ni vad jag just tänkte på? Jo, jag tänkte på manliga förebilder.

När jag själv växte upp var ju kvinnorna i regel mycket mjukare och vänligare än männen – om vi tänker så där på mammas och pappas bekanta överlag. Mycket karikerat nu: Kvinnorna pratade och intresserade sig för en när de kom på besök. Männen not so much. Nu gäller det ju förstås inte alla (många män var superbra typer!). Men i regel bondade man med mammas kompisar. Inte pappas.

Fast det här gäller kanske inte så mycket min egen pappa. Hävdar att han var ett steg längre än många i sin generation. Han har alltid lekt mer med oss än mamma, alltid gjort mat, fixat hemma, engagerat sig osv. Liksom ingen traditionell gubbe som förväntar sig mat på bordet klockan 17 och att kvinnan köper alla presenter när det nalkas kalas. Nåja, anyways. Sidospår.

Förutom pappa så fanns det väldigt få vuxna män som man kunde ty sig till. Alla vuxna kompisar var alltid kvinnor. Alla dagistanter. Alla lärare i lågstadiet. Alla scoutledare. Alla fritidsledare. Ja, förutom vår fantastiska handbolltränare Bosse då. Han är en av få gubbar som man genuint tyckte om. Alla som man hade vågat krama var oftast kvinnor. Alla som man eventuellt hade vågat berätta en hemlis åt var alltid kvinnor.

Än idag kan jag krama alla mina kaveris mammor i megaeufori när jag träffar dem. Men nästan aldrig deras pappor. Är det inte konstigt när man tänker på det? Eller är det bara jag?

Däremot kan jag krama alla pojkkompisar. Samis kompisar. Alla mina kompisars pojkvänner. De flesta män under 40. Är de hemskt mycket äldre blir de besvärade, skruvar på sig och slänger snabbt fram en betryggande handskakning. Nå, förstås inte alla, men ni fattar.

Att mina barn inte alls verkar uppfatta samma splittring mellan könen är på något sätt så ljuvligt att se. Milea slänger sig upp i Puttes famn, ylar av förtjusning och tindrar med ögonen när han kommer hit. Matheo tjatar och tjatar och tjatar efter att han och Conny ska ha fisk- och simdejt. Båda gillar nya dagistanten Juha också.

Orsaken att jag är ensam hemma just ikväll beror faktiskt på Conny. När fotbollsträningarna var slut drog Sami på nattskift och Conny tog ett extratäcke och mina barn på övernattning. Jag menar, det är ju helt befängt att tänka att pappas någon (barnlös) fotiskaveri på feeling hade tagit med sig två små barn på fredagsmys. Kuriosa: 90 minuter innan skjutsen kom lade barnen på skorna. Aldrig sett maken till entusiasm.

Och med detta vill jag inte låta som mommo (sori mommo, jag vet att du nu kan läsa det här på din ipad, haha!). Hela vår uppväxt har mommo glorifierat pappa som ett överdådigt helgon bara för att han har varit som en vanlig mamma.

”Oj oj oj seee på väääärldens bästa svärson när han lagar mat/diskar/hänger tvätt/bygger trädkoja/dukar/gör efterrätter/dekorerar tårta/packar paket/köper kläder/whatever oj oj oj finns inte en lika bra pappa i hela väääärlden”.

Vi himlar alla med ögonen och mommo går an halva kvällen. Ps. Vi älskar både mommo och pappa.

Istället är jag bara genuint glad att det inte verkar finnas en mental spärr hos mina barn.

Vad någon har för kön definierar inte relationen.

Är det inte en positiv utveckling, så säg!

image

10 Comments

Filed under Mama's got the magic

Paradoxen.

image

Jag anpassar mig rätt så bra till nya saker. Nya människor, nya situationer, nya uppgifter. Jag överlever det mesta – och i de flesta fall: UTAN att det går åt helvete.

MEN: Om det är något jag inte är bra på, så är det att inse det i förväg. Inombords stressar jag ihjäl mig inför nya situationer. Vilket paradoxalt nog är SÅ HIMLA ONÖDIGT med tanke på att det i nio fall av tio går bra. Rationellt vet jag att jag kan ta och tycka om de flesta arbetsuppgifter, jag kan ta och tycka om de flesta människor. Men ändå är jag en obotlig jännäre.

Inför alla nya jobb jag tar mig an får jag nästan burn out kvällen innan start, hur mycket jag än försöker intala mig själv att jag borde – och KAN – lita på mina skills (skulle jag vara 100% korkad skulle arbetsgivaren förmodligen inte ha anställt mig).

Inför en viktig intervju kan jag ha hjärtklappningar så att jag hör mina egna hjärtslag i öronen, men direkt jag ställer första frågan så märker jag ”herregud, det här var ju inget att spänna sig för, det här är ju det jag älskar att göra!”. Sekunden innan har jag varit säker på att det här är det sista jag gör innan jag går ut ur studion och säger upp mig.

Inför ett avgörande möte ifrågasätter jag min sociala kompetens. Ja, inför varje uppträdande, föreläsning, sändning, prestation och what not är jag så nervös att jag tvivlar på hela min existens.

Och efteråt typ svävar jag på moln för att jag inte dog. Och för att det gick.. bra? Den här gången också! HAPPY DAY! LIVET ÄR HÄRLIGT! Tills nästa utmaning och it starts all over again.

Vad mina erfarenheter utsäger stämmer under inga omständigheter med vad mitt förnuft förväntar. Jag förväntar mig att det ska gå åt helvete och det blir nästan alltid party. Hur i HELA FRIDENS VÄRLD kan en människa vara så här irriterande uppbyggd? Första stycket i den här texten – NÄR ska förnuftet ta in det?

10 Comments

Filed under Mama's got the magic

Välkommen.

image

I dag är en betydligt bättre dag. Maj gaad, vilket neggo jag var igår. Jag var så uppgiven av ångest att jag fick en jättestor klump i halsen och darr på läppen när Sami påpekade att jag tuggade högljutt när jag åt kvällsmål (HAHA!). Jag ville så gärna ta till storlipen, men en vill ju inte verka psykotisk, så istället avbokade jag grejer i augusti. Planerade, strukturerade och ordnade i hjärnan. Och sedan var det klart. Slut på angsten.

I dag har jag mest omfamnat hösten, cyklat med barnen och pratat om dagisstart. Letat fram tofflor, tvättat dagisväskor och duschat bort hela sommarlovet från deras små kroppar. Vi är redo nu. Precis som Brändö verkar vara. Löven gulnar och faller. Vindarna blir friskare och kvällarna är så där ljumma som bara de sista kvällarna i juli kan vara.

Nu börjar det. Vardagen. Låt den bli en bra en.

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Botten.

image

Usch, jag drabbades ikväll av en förskräckligt reality check när jag insåg att vi ansökt om dagisplats från och med 1.8. Och det är i övermorgon (!). Jag var tvungen att sätta mig i soffan, ta mig för pannan och djupandas några gånger när jag förstod vad det innebar. Jag stirrade tyst i väggen i flera minuter när jag tänkte att det är slut på sommarlovsbarn som sover länge. Slut på mat på bordet när jag kommer hem.

Att jag ska återgå till de där hemska, hemska dagismorgnarna när man också måste se till att två andra får mat och kläder. Och att jag från och med den här hösten måste skjutsa till två olika ställen, till dagis och till förskolan. Jag nästan grät när jag tänkte på hur stressigt det ska bli. Och hur tidigt vi måste vakna. Och hur omöjligt det ska bli för mig att vara påläst på morgonmötet. Jag kommer aldrig att ha tid med tidningen.

Och att allt bara kör ihop sig den viktigaste veckan i augusti. Ja, det var en sån dag i dag. Det åskade och regnade och hela jag var ett moln av ångest. Orkar inte ta in det här riktigt ännu. Vill bara fortsätta med lediga barn och semesterman. Hulk. Snyft. Synd om mig. Snyt.

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Amanda Audas-Kass.

Jag hyser en så otroligt stor respekt för Amanda Audas-Kass och har alltid gjort. Att hon en gång kom till mig när jag hade det som allra värst, utan att vi egentligen kände varandra, gör väl inte saken värre. I morse hade vi med henne i Myteriet, med anledningen av den rätt så okonstruktiva debatten kring tros- och HBTIQ-frågor i samband med Pride.

Hon sa så mycket klokt att ni mer eller mindre måste lyssna på poddversionen.

5 Comments

Filed under Mama's got the magic

Jag tror faktiskt att jag vägrar.

Mycket diskussion just nu angående journalisten på ÖT som skrev ett inlägg på (sin privata) Facebook-sida och det blev ståhej och pajkastning och hela faderullan. Folk säger upp sina prenumerationer (eller i alla fall hotar med det) och journalisten som skrev det har fått emotta direkta hot och ett stort lass med hat. Vad jag förstod var inlägget ironi på en insändare tidigare i veckan. En blink blink-status som togs ur sitt sammanhang och drevet var igång. Sure, klumpigt. Men det kunde säkert lika gärna varit jag.

Jag trodde först det handlade om ÖT:s sida och kunde på något sätt förstå kritiken, men när jag sedan insåg att det handlade om en privat status blev jag ännu mer paff.

Att folk säger upp sina prenumerationer pga. en enskild persons privata facebook-inlägg är så befängt att jag inte ens vet var jag ska börja. Jag är kanske helt kokko i den här frågan, men jag tycker att alla människor ska få vara lediga på sin fritid. Okej, lite spelöga skadar ej, men man ska inte behöva tänka på sin yrkesroll 24/7. Man måste få släppa allt, ens en liten stund. Och det tycker jag vi andra kan acceptera. Skilja på yrkesmänniskan och privatpersonen.

Fick några mejl av en typ i somras som hävdade att jag våldför mig på det svenska språket. Hen ogillade starkt att jag utger mig för att vara journalist när språket i den här bloggen är en enda sörja av skit. ”Är man journalist så är man det i praktiken dygnet runt, liksom till exempel lärare, präster och poliser. Dessvärre eller dessbättre”. Fick ett lass med korrigeringar några kvällar i rad, även om jag förklarade att den här bloggen är min frizon. Det är SÅ skönt att våldföra sig på språket efter en hel dag med nyhetstexter! Här kan jag skriva hur jag vill! Aaaaaaaah.

Vet inte med er, men jag vägrar vara journalist dygnet runt. Precis som Sami inte alls är någon konstaplig, sträng fabror som patrullerar runt i kvarteret om kvällarna. Vi är ju människor! Mammor, pappor, grannar, kompisar, systrar, mostrar och cyklister och gudvetvad! Journalist kan jag vara på dagen. Men sedan måste jag få vara precis den jag vill. Med måtta, förstås. Och helst inom lagens ramar.

Jag tycker det känns lite väl förlegat det här med att gå in i en roll till 100%. Du valde polisyrket – grattis, nu är det ditt liv i 40 år framåt. Du valde läkaryrket – grattis, nu är det ditt liv i 40 år framåt. Man kan aldrig kräva det av en människa. Jag skulle i alla fall aldrig kräva det av en människa. Och i synnerhet måste vi kunna skilja på en tidning och en människa.

Herregud har folks brillor immat igen i hettan?

28 Comments

Filed under Mama's got the magic

Omeletten som kom att definiera skillnaden.

För några kvällar sedan när vi redan låg i sängen kände vi sug efter mat. Båda var ashungriga, men det kändes jobbigt att gå upp och gräva i kylskåpet efter midnatt. Till sist sket vi ändå i sömnen och steg upp. Ähh, en omelett kan vi ju i alla fall dra till med.

Vi plockade fram ägg, tomater, basilika, chevreost och det ena och det andra. Såg ett sorgligt litet plommon på fruktfatet och sa ”Hej, släng hit den där så skär jag den också!”. Och Sami ba ”Men Linn, är du helt säkert att det är gott?”. ”Nä, inte alls!” svarade jag. ”Men vi testar!”. Och Sami sa: ”Ähh nä, isit chansa, vi kör utan! Det här är redan så himla gott”.

Och jag ba: HAH! DET DÄR PLOMMONET UTGÖR KÄRNAN I DIN PERSONLIGHET!

Och precis så är det. För att möjligtvis nå ännu större succé är jag beredd att lägga allt på spel. Plommonet hade kanske förstört hela (den redan magiskt goda) omeletten, men då hade jag i alla fall inte behövt grubbla över frågan ”månne det är gott med plommon i omeletter?”. Och hade det visat sig att plommonomeletten var en braksuccé (plommon i omelett MÅSTE ju vara jättegott!) skulle jag ha blivit en pikulite gladare människa (kanske också snorrik på plommonomelettskokböcker).

Sami däremot, han offrar aldrig en safe place i hopp om att vinna en större pott. Han är inte beredd att sätta allt på spel, som jag. Han väljer det säkra. Han lutar sig tillbaka och är meganöjd med det lilla. Jag väljer det osäkra. Och i efterhand blev jag irriterad när jag insåg att jag sade ”Nåja, va fan, vi kör utan”. ÄR NU LIVRÄDD FÖR ATT JAG ÄR EN KUVAD KVINNA. HAR HELA VECKAN DJUPANALYSERAT PLOMMONET I HURUVIDA DET OCKSÅ ÄR EN SYMBOL FÖR MINA VAL HUUUU HEMSKA TANKE. Eller om jag i själva verket borde vara mer som honom. Inse att allt faktiskt duger, så som det är nu.

Är du den som choppar eller stoppar plommonet?

10 Comments

Filed under Mama's got the magic

Ny fotomin.

Massler-Kassler har tappat båda framtänderna för någon vecka sedan. Direkt jag kommer viftande med kameran i hopp om att föreviga den där övergulliga gluggen (kan inte beskriva hur megasött det är att ha glugg och läspa ibland!) kommer den här minen:

image

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Världsrekordtid!

Det tog inte ens två månader att få upp persiennerna. Måste vara nytt världsrekord i den här familjen. Jag gissade att det skulle ta till julen. Men tji fick jag! Däremot ångrar jag mig redan. Det är bara så FEL att ha något i vägen för världen. Kan hända att det är ett sjukhustrauma jag har. Den här typen av persienner OSAR sjukhus. Hur träfärgade de än må vara. Men i hopp om mörkare nätter kör vi så här ett tag nu.

imageimage

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Ny lärdom i veckan: Porrimpotens

image

Det bästa med att jobba som journalist är att du hela tiden hamnar lära dig saker om människor och hur människan lever i världen. Och att därtill förenkla allt så att jag själv och alla andra också förstår. Varje vecka lagras så sjukt mycket spännande (och ibland: fullkomligt onödig) information i den här hjärnan som jag händelsevis råkar leva med.

Veckans viktigaste lärdom var definitivt allt kring porrimpotens. Jag visste överhuvudtaget inte ens att det existerade förrän den här veckan. Att överdriven konsumtion (fine, missbruk) av porr kan leda till att det knappt går att ha sex med en människa. Eller så gick det i alla fall för Anders som jag träffade i veckan. Han berättade också att det finns massor av 14-åriga pojkar som inte ens längre får upp den pga att de har porrsurfat så grovt i flera år. Och sånt existerar utan att jag inte ens vet om det!

Läs hela juttun här.

5 Comments

Filed under Mama's got the magic

Se det som ett tips!

Jag är så skamligt hemmakär när det kommer till beachliv. Vi pöser på samma Vikingastrand dag ut och dag in. Men i dag när vi alla var lediga och hade noll program bjöd vi till och åkte ut till Replot. Och det var fan i mig det bästa vi kunde göra. Visste ju inte att Replotbeachen låg bredvid Café Arken. Fatta att få abborrfiléburgare medan grejerna fortfarande väntar på stranden!

Hela dagen degade vi där. Ljuvlig strand med både lekpark, hopptorn, flottar och gräsmatta (som om det inte vore nog låg Anki Westergård där som sällskap).

imageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

1 Comment

Filed under Mama's got the magic

Det goda i det onda, eller annan klyschig rubrik.

Ledsen för burdus inledning, men aaaaldrig är man så lycklig och nöjd som när man cyklar hem efter en cancerfilm och det är 30 grader i luften. Jag var så bio med min syster (hon är gravid och vill bara se lipfilmer och äta äckliga ufokarkkin). En riktig snyftare. Syrran hade läste på Ninas blogi att det utlovades lipfilm, så jag ställde upp. SÅ OTROLIGT REFRESHING att lätta på trycket (obs, ej bajsa) så här en vanlig onsdagkväll. Eller vanlig och vanlig, den här onsdagkvällen är ovanligt ljuvlig. Så varmt och fint och hela salongen snyftade som galningar.

Att sedan cykla hem med solen i ögonen och magen full av tacksamhet kändes övermäktigt. Mitt liv är så bra! Är så kär i min pojkvän! Mina barn ska inte dö! Jag har inte cancer! Jag är frisk! Jag har ett ljuvligt jobb! Mina kollegor är ljuvliga! Mina kaveris är ljuvliga! Crowmoor är gott! Vasa är så så fint! Vinden är så mjuk! Det är sommar! Jag behöver inte frysa! Kände mig helt så här.

Det var för övrigt den kloka Norrena som lärde mig att man med jämna mellanrum borde läsa cancerböcker för att förstå sin egen töntighet och gnällighet. Cancerfilm fungerade uppenbarligen lika bra. Speciellt i kombination med den här ljuvliga kvällen när stan verkligen bjöd på liv och puls. Mina gråtögon såg förvisso ut som skit, men de log nöjt bakom solglasögonen. TÄNK ATT JAG FAKTISKT LEVER DET HÄR LIVET!

image

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Hälsningar från stolen här under äppelträdet!

image

Här på gården händer det nu grejer!

image

Vi har fått nytt staket! Eller fått och fått. Granngubbarna (gubbar och gubbar, pojkar 30+) och Sami har byggt det. Och om jag skulle ha pokka skulle jag ligga fastklistrad i det dygnet runt. För det doftar så gooo-hott när solen steker på nytt trä. Mmm. Någon kväll ska vi måla också. Hoppas såklart på belöningscider också. Tradition på våra gårdstalkon.

imageimage

Och jordgubbarna som vi fick av grann-Anni ser ut att bli succé. Det blir sju gubbar i år. Vet inte hur vi ska äta dem för att maxa upplevelsen. Exakt så här borde man värna om all mat. Jag liksom LEVER för de här sju jordgubbarna. Om man jämför hur snabbt man slänger en butiksgubbe över axeln, direkt som den har en liten svart prick, ungefär.

image

Pelargonerna går snart in i andra andningen. De har SÅ SJUKT MYCKET knoppar. Snart säger det PANG!

imageimage

Också vinbären börjar arta sig!

imageimage

Vet ej vad detta är för ett träd, men det blommar utaf helfvetet.

4 Comments

Filed under Mama's got the magic

När till och med måndagar är behagliga.

imageimageimageimageimageimage

Det är så otroligt att det ens GÅR att vara riktigt, riktigt avslappnad en måndagkväll efter jobbet. Jag älskar den här värmeböljan så jag går i bitar! Allt, precis allt, blir bättre av att solen skiner och svetten lackar! Och barnen är hemma och Sami börjar sin miniloma (del 2) på 7 dagar. Att det finns ett liv efter jobbet, tänk! Det finns det ju ALDRIG i november. Bästa tiden är NU NU NU.

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic