Category Archives: Mama’s got the magic

Frisk fläkt från en svunnen tid.

Ska härmed leverera en liten feelgoodig historia från tidigare i natt – om än lite självgod – MEEEEN VI KAN KALLA DET FÖR MÅNDAGSPEPP.

Lunchade med syrran på Chili & Lime (två år sedan jag senast var där!). På vägen tillbaka till redaktionen fick jag rödljusen emot mig och stod och balanserade cykeln mot en gatlykta i väntan på grönt.

Bredvid mig stod en glad man med sin 10-ish-åriga dotter. Tyckte han kollade på mig som om han tänkte säga ”tjena!”. Och plötsligt sa han faktiskt ”Ursäkta, hej!”. Och så frågade han om jag har jobbat eller fortfarande jobbar nere vid Strampen. ”Jajamen”, svarade jag. Men det var länge sedan.

Och så log han jättesnällt och sa att han minns mig från någon sommar för tusen år sedan när deras dotter ännu var baby. De hade varit på besök i Vasa (bodde vanligtvis i Sverige) och skulle äta middag på Strampen en alldeles förfärligt svettig lördag i mitten av juli. Väntetiden hade varit lång och Hanna (dottern) hade varit arg. Svetten rann och babyn var hungrig. Fullt med folk, lite personal och maten som aldrig kom. Alla föräldrar som någon gång har befunnit sig med hungrigt barn på långsam restaurang vet precis hurudan kaosfeeling man har i huvudet när barnet är svettigt och skrikigt.

Och så kommer vi till peaken i historien.

I det skedet hade alltså jag, DEN BARMHÄRTIGE SERVITRISEN, mitt i allt smugglat ut en miniglassportion med jordgubbar i en kaffekopp. Tillsammans med mitt servitrisblock och min penna. Och hade mer eller mindre räddat deras kväll. Jag minns absolut inget av incidenten och var gruvligt imponerad av mig själv (herregud, hade ju inte ens barn själv!). Pappan sa att Hanna länge efteråt pratade om Linn från restaurangen.

Det här var säkert sju, åtta år sedan och här stod jag nu och log som en FÅNTRATT från öra till öra. Att han ens kände igen mig! Att han ens bemödade sig att framföra sin hälsning!

Är det här inte det trevligaste ni har hört?

4 Comments

Filed under Mama's got the magic

Brändöromantiken spirar.

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag är hopplöst, barnsligt och förevigt förälskad i Brändö. Speciellt de här gamla småhuskvarteren nedanför biblioteket. Gamla arbetarbostäder med trätrappa och kakelugn. Palosaaren pientaloalue, som det alltid står i bostadsannonserna. Det är här jag drömmer om att få mig ett eget skrangligt hus, lite större än vårt nuvarande. Med rödvinsterass och träd med koja.

Vi har varit och kollat på några hus den senaste tiden, men inget har än så länge matchat. Just nu finns det ett hus på ett suveränt ställe. Vi gick på visningen ikväll. Byggt 1860 och nästan på mellandagsrea. Dessvärre var folk på 1800-talet inte 190 cm. Till och med jag (172 cm) fick böja huvudet i dörröppningarna. Blev ingen affär, men någon annan (kortväxt) familj blir säkert lycklig där.

Sedan gick vi runt och drömde. Någon vacker dag kommer det nog att låsa. Antagligen i ett som är gult.

imageimageimageimageimageimage

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Skrubbat upp trappuppgången.

imageimage

I dag har jag haft dubbelt upp i energi om vi jämför med gårdagens flopp. Lösningen var helt enkelt att fixa hit en kompis som barnen kunde leka med, så jag fick pynja på med egna grejer i sakta mak. Tog till exempel tag i vår hopplösa trappuppgång. Den har varit så skabbig och full av sand sedan sommaren. Tusen simringar och söndriga Crocs.

Tvättade och skrubbade och hittade två förfärliga lyktor på vinden som jag drog ner (funkar dock suveränt att ha doftljus i). Det är konstigt hur lite städning och väldoft kan göra under. Två gamla trasmattor från förrådet och trappuppgången var som ny.

Hajfajv på den!

1 Comment

Filed under Mama's got the magic

De är så mycket bättre än mig.

image

Jag är väl inte annorlunda än någon annan i min kärlek till mina barn, men måste ändå få utropa det här i dag: JAG ÄLSKAR MINA BARN SÅ FÖRSKRÄCKLIGT. Har haft världens tråkigaste, uslaste, sömnigaste humör. Kände direkt när jag vaknade att jag absolut inte orkar göra någonting. Inte hitta på något kul, inte göra långkok, inte gå till skogen, inte bjuda in gäster, inte leka, inte städa, inte göra någonting alls. Och så blev det. Jag har soffat mig mer eller mindre hela dagen. Med undantag för en kort cykeltur (innehållande den dagliga bröd-mjölk-ägg-ronden) till K-market.

Och trots att jag inte alls bjuder till, så är de rakt igenom fantastiska. När jag säger ”Ääää kolla på tv hur mycket ni vill”, så stänger de av och säger ”Nä, vi vill hellre bygga hus åt våra mjukisdjur”. Och snällt klipper de och klistrar i en gammal, estnisk öllåda i papp, skriver wc-skyltar och gör tallrikar av gamla värmeljusbehållare. Och någon smutsig, sargad katt flyttar in.

Och när jag föreslår tupplur säger de ”Men vila du, så bygger vi en legoby här i hallen”.

När jag har vilat klart säger de att mina uppvärmda rester från i igår påfyllt med makaroner är det godaste de har ätit. Och så ligger jag i soffan resten av kvällen och hör hur deras mjuka röster försöker låta viktiga och vuxna (”Kom nu pojken, nu har vi verkligen jättebråttom, vi är redan försenade och jag ska till mitt polisjobb! Ta på dig dina kurahousut nyt heti!”). De leker och leker och leker och med jämna mellanrum petar de in lite lördagsgodis i min mungipa.

Inget i hela världen tyder på att jag förtjänar denna villkorslösa kärlek. Tänk att de är så fantastiskt snälla! Att också en sömnig, sliten mor får sin oförtjänta lördagskärlek. Barnen – mor 1-0.

4 Comments

Filed under Mama's got the magic

Snabbt hej.

Jobbar kväll i dag, så sparar på skrivkrutet. Men HEJ, jag har en ny weekendblomma. Vi kan kolla på den istället. Har för mig att det var Smulkki som alltid köper blommor till helgen och Lillemor som alltid köper en fredagspocket. Alla har vi våra moves för att omfamna fredag!

imageimageimageimageimageimage

Hittade ett par bortglömda boots i ett skåp i dag. Blev så glad. Allt med den här dagen är bra förutom att jag valde en tveksam parfym i morse (en som jag använde under dålig period av mitt liv) och hur gott den än doftar, så känner jag bara angst angst angst. Vet ni? Har så galet känsligt doftminne och doftsinne. Nu cykla till jåppet! Häj!

2 Comments

Filed under Mama's got the magic

Lajvar tidiga tonår

imageimage

Upptäckte nyss att jag går och pantar på frillan som alla klippte 1999. Vet inte vad ni kallade den i er stad, men i Karis kallade vi den Hönsrumpan (kanske just för att det var exakt vad den liknade om man kollade bakifrån). Den gick ut på mittbena, längre hår här fram som man spände fast bakom öronen med spännen och sen rufs med hårgel baktill. Riktigt där är jag inte. Men så nära sent 90-tal som jag aldrig har varit. Känner vittringen av Robyns date-parfym, Salt n’ pepa och mina buffalos ändå hit.

1 Comment

Filed under Mama's got the magic

Topp tre denna morgon

image

Om jag skulle dra ett varv runt internet och plocka ut tre guldkorn åt eder denna onsdagsmorgon. Ifall ni också råkar vara lediga.

Det här är förvisso ett gammalt tips, men jag har bara inte hunnit plita ner det, även om jag hundra gånger tänkt ”JAG MÅSTE TIPSA OM SOVA UNDER BRO-PODDEN!”. Det allra, allra bästa avsnittet i Nyfiken i en pod:s historia. Jag blev så inspirerad att göra något liknande. Hanna, Marica och en kompis övernattar i en hängmatta under en helt vanlig bro. Om jag inte minns helt fel så lovade Hanna mig i fredags att hon ska ta mig ut på äventyr nästa sommar (men det kanske också kan bero på önsketänkande och rödvin). Ni kan lyssna här.

I går hade dokumentärserien Djävulsdansen premiär på SVT. Sanna Lundell och Ann Söderlund betar av fenomenet medberoende, både i sina egna liv och i andras. Blev så tagen av första avsnittet. Det här är definitivt en serie jag kommer att följa. Här kan ni kolla.

Jag skrev ju häromdagen hur billigt det är att bo i Vasa. Och det gäller ju verkligen Österbotten i största allmänhet. Tänk om jag skulle ha 55 000 extrapengar liggande just nu. Då skulle jag köpa det här BEDÅRANDE huset i Replot. Herregud, båtplats ingår! Är det här inte det gulligaste ni någon gång har sett? Köp bort!

14 Comments

Filed under Mama's got the magic

På vinnande sidan

Ja, det var ju det här med strategier inför hösten som jag har pratat om tidigare. Både i podden och i bloggen. Någon sorts survival plan för hur man inte bara ska hålla huvudet över ytan, utan också njuta lite på vägen. För väljer man att leva i Finland, så kan inte SJU-ÅTTA-NIO MÅNADER BARA GÅ UT PÅ ÖVERLEVNAD.

Kanske var det Jenny som sa att man helt enkelt måste umgås med människor och vara utomhus – också när omständigheterna inte alls lockar (läs: gå ut efter jobbet klockan 18 när det är beckmörkt och -58 grader – eller helt enkelt bjuda över kaveris på mikropizza när huset ser ut som ett helvete). För bara man väl gör det, så känns det bättre. Fast soffan lockar sååååå, så vet vi ju att utomhusluft efter jobbet gör så jävla gott. Och även om mobilsurf och tupplur lockar såååå, så ger kompisar dubbelt upp i energi. MAN MÅSTE TVINGA SIG NÅGON GÅNG I VECKAN.

Tycker vi redan i det här skedet borde få något diplom för vår gedigna vilja att bekämpa the darkness. I söndags regnade det hela dagen. Ändå gick vi tre timmar (!) på Edvinsstigen med barnen, inklusive picnic med varm choklad och kaffe (!). Det regnade hela tiden och det var inte ens hemskt. Utan fantastiskt. Tror inte ens barnen märkte att det regnade. Där satt vi under en tall, drack kaffe och förbättrade världen. 1-0 till höstdöden.

I dag hade vi tisdagsafterwork och tisdagsafterskola hos oss. Förvisso råkade jag ha en ledig dag, så det var lite fusk (jag menar, jag hann faktiskt göra mat och huset var bara lite äckligt). 17.00 var det middag och Matheo gjorde Tivolobananerna som han såg på Philofix igår. Och så en omgång Alias på det. SÅ mycket bättre än ett ensamt tisdagshäng. 2-0 till höstdöden.

image

Gjorde laxknyten med morot, potatis, rödbeta, dill, citron, purjo och valfri färskost. Man ba hackar allt i en enda mix och så 45 minuter-ish i ugnen. Fast först lät jag laxbitarna vila i salt, peppar och citronsaft i en halv timme.

image

Fyrkantiga aluminiumfoliebitar som man till sist skruttar ihop till små paket. Eller knyten kanske det heter. Lade dem på en plåt och ugnen på 200 grader. Förvånansvärt enkelt.

Var kan jag hämta medaljen?

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

Varför Vasa är Finlands bästa stad

”Kan du inte skriva ett helt inlägg om varför Vasa är så bra? Vi funderar på att flytta tillbaka dit efter 12 år i Hfors och jag håller på att ångestar ihjäl mig över om vi ska flytta eller ej.”

image

Det senaste året har min kärlek till Vasa växt sig stark. I dag, hösten 2014, är det lätt att älska den här staden (det var det banne mig inte 2011). Det tog några år att inse det. Men så här i efterhand förstår jag att det handlade om den klassiska problematiken ”det är inte du, det är jag”. Vasa var fantastiskt hela tiden. Jag var bara inte redo. Nu skulle jag våga påstå att Vasa är en av Finlands bästa städer.

image

Jag tror det var med Karkki som jag senast pratade om det här över en kaffe på August i somras.  Det som skiljer Vasa från våra hemtrakter Karis-Ekenäs är att här finns en stark unga vuxna-kultur (jaja, det är inget vedertaget begrepp, men ni fattar). Bor man i Karis och Ekenäs flyttar man vanligtvis bort direkt efter gymnasiet. Rör man sig i centrum en onsdageftermiddag kan man vara ganska säker på att man möter 50% pensionärer. Kanske någon enstaka mamma med barnvagn.

I det avseendet känns Vasa som en storstad. Här finns folk i alla åldrar. Stadsbilden är mångkulturell, fräsch och stundvis riktigt inspirerande. Här finns kulturtanter, Strömsö-tanter, flasksamlartanter. Folk från laande, folk från Yliopisto och folk från Strandgatan. Fiskare, hipsters, raggare och en himla massa musiker. Alla drar nödvändigtvis inte härifrån efter skolan. Här finns så mycket att studera. Unga vuxna kan leva ett otroligt bra liv här. Man behöver inte fly.

imageimageimageimageimage

Vasa är en fullständigt tvåspråkig stad. Det är så otroligt häftigt hur nästan alla kan båda språken. Att också de finskspråkiga kan svenska (min erfarenhet säger att det inte alls är lika vanligt i södra Finland). De som växer upp i stan kör båda språken sida vid sida (Vasa finska gymnasium är numera under samma tak som det svenska!). Att få leva på sitt modersmål är så underskattat (de första åren jag bodde i Vasa kändes hela livet som att bo i Sverige).

Jag älskar att havet alltid är nära. Uteserveringarna vid havet. Broarna till Brändö och Vasklot. Universiteten vid havet. Färjan som tar dig till Sweden på fem timmar. Stränderna som i princip är i centrum. Strandpromenaden en lördagkväll i juli när det dånar av musik från bilar och skratten ekar från Strampen. Och när parken vid Hovrätten är full av folk som dricker öl. Att det alltid doftar saltvatten och att alla fjortisar dinglar med fötterna vid bryggan som sträcker sig från Kuntsi till Sandö. Ah. Som skären mitt i stan.

imageimageimageimageimageimage

Hur många barnteatrar sattes upp i Karis när jag växte upp? Minns inte särskilt många. Här finns ett otroligt rikt kulturliv för alla åldrar. Här kommer nya barngrejs hela tiden. Barnutställningar, barnaktiviteter, barnhappenings – ja, barnallt! Till skillnad från mig som hade att välja mellan handboll och handboll så känns Vasa som en dröm. Alla idrottsföreningar! Alla konstklubbar! Alla knasiga kurser! Alla alternativ!

imageimageimage

En annan sak som jag ofta tänker på som också känns kul: Från Vasa görs det mycket barn-tv, vilket gör att barnen får se platser de känner igen på tv. Tänker att det säkert är värdefullt, att känna att man hör till ett sammanhang. I BUUS-fredag såg vi ofta Brändö. I Undra sa Flundra ser vi Strömsö (och bara barn från Österbotten).  Och vi hurrar! Där är vår park, Vasa, jee!

imageimage

Vasa känns storleksmässigt som den ultimata staden för mig. Så småningom fattar jag hur allt hänger ihop, samtidigt som det hela tiden finns nya saker och nya människor att upptäcka. För tillfället bor här 66 000 människor. Tillräckligt stort för att man ska orka andas, tillräckligt litet för att man inte ska drunkna i mängden.

Och så var det ju det där med människorna som jag ofta pratar om. Här finns så mycket kreativt och smart folk att det inte är KLOKT. Fördomsfullt tänker man att alla de här människorna egentligen borde ha flytt fältet för länge sedan. Men de bor kvar, för det går. Och jag förstår att de vill stanna. Den kreativa scenen är otroligt levande.

imageimageimage

Och så är det något i det här med att Vasa inte alls är så perfekt som jag diggar. Här finns så mycket som skaver och det älskar jag. Här möts storstad och bondesamhälle. Gammalleastadianer, perusduunare, akademiker, feminister och folk som är jätteaktiva i sin lokala ungdomsförening. Folk som går på peffan och folk som går på metamfetamin. Så är det väl i alla städer, men här känns det verkligen. Mixen av folk på Ollis är så absurd. Så fördomsfritt och så fördomsfullt på samma gång.

Och så är det så förskräckligt billigt att bo här.

Fyll gärna på!

25 Comments

Filed under Mama's got the magic

Ja, det var så fruktansvärt bra!

Alltså vilken kväll det blev i går. Det är länge sedan jag har upplevt, hört och sett så mycket sjukt under en och samma kväll. Det är nog inte klokt hur roligt det kan vara med utgång, kaveris och tonårsfest. Man hinner liksom glömma hur ljuvligt det är att cykla genom en varm natt, lite salongs med en kompis på pakethållaren. Stanna på whiskeypaus hos någon i sällskapet. Byta krog mitt i. Träffa folk man inte sett på sjuhundra år och vråla i allsång. Stå mitt i ett rökmoln, skrika varandra i öronen och balansera drinkar genom folksamlingar.

Dessutom var det en så otroligt uppslutning av bra folk ute i går. Det händer ungefär en gång på miljonen att alla man diggar råkar vara ute samtidigt. Förstås var det mycket folk från södra Finland i och med STK, men överlag: Vitsi vad det bor mycket bra människor i Vasa. Jag vet, jag har tjatat om det förut. Men det tål att upprepas. Jag trivs så otroligt bra i Vasa just nu. Här bor så mycket kvalitativa människor att HOHHO.

I dag har jag inte haft kapacitet att lyfta ett finger. Varannan timme har jag pipit med whiskeyröst om hur synd det är om min söndersnusade läpp. Mer party än pyjamasparty lär det ej bli denna lördagkväll.

imageimage

6 Comments

Filed under Mama's got the magic

Småfolket när det är som bäst.

imageimageimageimageimageimage

Inte så där att man hatar dem precis.

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

#STKVASA

De flesta andra frilanskompisar jag har håller sig ganska långt till samma redaktion. Känns som om det bara är jag och Hannes som ohederligt vänstrar (hah!) på både Yle och på Vasabladet. I dag jobbade vi på Vbl, men ikväll ska vi på sommarfest med Yle. Meeen, så är det och jag gillar det. Är mycket taggad för Strampen-mat och STK senare ikväll.

Har SÅ fredag i kroppen. Mest skulle man ju förstås vilja slänga sig i soffan med en stor fet guacamole och pyjamasbrallor, men å andra sidan får man inte fredagsparty så hemskt ofta. Makalöst bra avslutning på första arbetsveckan. Är så glad att vara back in business. Förvisso gick jag lottlös ur vinlotteriet, men fick vinlunch och Eriks avskedstårta som kompensation. Kan ej bli annat än succé. Ses där!

image

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Bär morgondagens börda redan i dag.

image

Whatsappade med mamma i går om att jag är så URUSEL på att leva en dag i taget. Som om det inte skulle vara tillräckligt att bära dagsfärska bördor, uppgifter och utföranden (mat, barn, jobb, allt) – ändå släpar jag för säkerhetsskull morgondagen också. Det har varit min allra största börda genom livet. Att jag alltid stressar framåt. Istället för att bära runt på en dag i taget, bär jag alltid med mig två. I dag och imorgon.

Det har varit mitt höstlöfte 2014. Att alltid, alltid, alltid släppa jobbtankar när jag åker hem. Den regeln införde jag när jag började på Myteriet. Där var det lätt, i och med att man varje morgon börjar med ett tomt blad. Där var det mer eller mindre omöjligt att stressa inför i morgon, för man hade ingen aning om vad som skulle hända följande morgon. Men på den här redaktionen jobbar man i alla fall liiiite längre framåt. Det finns en chans att man vet vad man ska göra redan dagen innan.

Och även om det egentligen inte är stressigt, så stressar jag. Förbereder hjärnan och planerar och angstar och styr upp. Ibland mer, ibland mindre. Jag slösar energi som är ämnat för idag på i morgon. Ibland kan jag förstå att det här eviga ältandet kan ha en viktig uppgift i att förbereda mig för vissa saker. Att man liksom är mer redo och förberedd när morgondagen väl kommer. Men oftast är det bara hederligt slöseri av dagens energiresurser. Som jag sa: Som om det inte skulle vara tillräckligt hardcore att ta sig igenom dagens dag.

När jag lägger mig för att sova tänker jag till exempel på i vilken ordning jag ska stiga upp följande morgon. Först ska jag gå på toa, sedan ska jag tvätta och sminka, sedan ska jag väcka barnen, sedan ska jag klä på mig – NEJ – först ska jag lägga på kaffet, SEDAN ska jag klä på mig. På riktigt, så här håller jag på. Allt för att effektivera flowet i dagen (ba come on!). Imagine då hur överjobbigt det var med jobbtankar förut innan jag instiftade den magiska regeln.

Det mänskliga psyket anno 2014, alltså. Herregud.

Är der någon annan som är likadan?

14 Comments

Filed under Mama's got the magic

Olle och hans tjatiga grind.

Folk på sociala medier just nu: ”åååå hösten, hit med filtar och murriga färger! In med textililier, doftljus och sammetsgardiner! Ååå ååå ååå!”. I själen har jag exakt det modet på. Omfamnar doftljuskänslan, fredagsvin och höstkvällar. Höstlöv, promenader och fuktiga morgnar. Dimma från havet och solsken i blick. Sväljer hela myskonceptet med hull och hår.

Men – PALLAR BA INTE hösttröttman som tydligen också ingår i paketet. Redan nu känns morgnarna aningen motigare än för en månad sedan. OCH FÖRBANNE NU SKA JAG MOTA OLLE I GRIND. I sovrummet där jag vaknar varje morgon ska det tammikukku aldrig bli höst. Inga mörka, tunga färger och doftljus så långt ögat kan nå. Här ska jag leka att ännu är en pigg sommarmorgon gryr!

Bästa sortens självbedrägeri.

imageimageimageimage

Den här Mona-Lisa tavlan är mitt bästa loppisfynd i hela världen. Härstammar från 70-talets glada Jeppis. Är man en gång uppvuxen med en fejkmona, måste man helt enkelt ha en egen fejkmona. Blir glad varje gång jag vaknar. Förresten har jag också en äkta Mona-Lisa i mitt liv (svärmor, hej på dig!).

9 Comments

Filed under Mama's got the magic

Helt tillräckligt.

image

Hade en ovanligt bra kväll igår. Inte bara gick jag på en två timmar lång überskön kvällspromenad med Nadisch, utan jag gick också på föräldramöte på Milkens dagis (ungefär varje morgon glömmer jag bort att Matheo inte längre går där). Det var inte vilket föräldramöte som helst, utan det var ett ovanligt bra föräldramöte. Vet inte om det var jag som kanske hade ovanligt bra feeling och tyckte allt som sades var guld, eller om det faktiskt var det.

Det här kom jag just att tänka på när Peppe skrev om hipsterföräldervärlden. Att det sades så mycket bra om Riittävä vanhemmuus (tillräckligt föräldraskap? ett föräldraskap som räcker till? nå, att vara good enough som förälder hur som haver!) på föräldramötet igår.

Daghemmets delägare, som också är psykolog, inledde med ett peptalk om att vi som föräldrar inte ska ha så höga krav på att göra så mycket med barnen hela tiden. Att det faktiskt är good enough att bara vara hemma.

Hon sa så många bra basicsaker som jag ska försöka tänka på i vinter. Sådana grejer som egentligen är självklara, men som lätt glöms bort. Till exempel att man på inga vis behöver stressa om en sexåring inte alls visar intresse för hobbyer utanför hemmet. För en sexåring kan det vara helt okej att bara göra sina egna juttun. De hinner nog. För en treåring kan det rent av vara stressande att ha aktiviteter utanför familjelivet och dagisvardagen (att steka korv och dammsuga med en förälder kan vara en suverän kvällsaktivitet!).

Om de sedan vill spela fotboll, träna piano, orientera, dansa balett och gå på brottning ska de givetvis få göra det, men man kan ändå tänka igenom: Vilken tid väljer vi i så fall bort?

image

Och så sa hon en sak som jag, fånigt nog, glömmer allt för ofta. Att man med jämna mellanrum kan försöka tänka sig in i barnets värld. Försöka föreställa sig treåringens tankebanor. Vad känner hon? Vad kan hon allra mest behöva av mig just nu? Vad skulle hon önska? Och oftast gissar jag att det inte så mycket mer än att jag bara ska vara där. Kanske en stund i famnen och en kram. Att vi alla, mamma, pappa, Milea, Matheo, går till bilparken.

Minna påpekade också att man faktiskt inte kan vara på topp precis hela tiden (good enough mesta delen av tiden är helt okej), men att man i alla fall försöker vara närvarande en stund varje dag. Att vara supertrött och närvarande (kanske till och med slumra lite mitt i leken) är i alla fall bättre än att inte vara närvarande alls. Att bara lägga sig i sängen allihop är också att vara tillsammans.

Och tusen andra bra grejer kom fram under gårdagens föräldramöte. Är så glad att vi har plats just på det här dagiset. Herregud, flög ju på moln runt Infjärden, Dragnäsbäck och Metviken i två timmar efteråt! Kände mig så  himla riittävä och så jävla nöjd med allt.

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Sista dagen ut.

imageimage

Hej världen, har nu genomlevt mina allra sista dagar som frilansande hemmafru (hemmadrischare?). Har sett ut ungefär som Snorkfröken och Filifjonkan här ovan. Har städat och gjort äppelpaj och organiserat och hängt tvätt.  Är alldeles trött på all renlighet som omger mig (pah!). Veckan ut hittar man mig återigen på Vasabladet. Är mycket, mycket entusiastisk inför min comeback. Ska bli skönt att använda skrivhjärnan igen. Det är konstigt hur snabbt man börjar känna sig onödig och överflödig när man bara dagdriver hemma. Även om jag faktiskt också har jobbat och mer eller mindre varit sysselsatt hela tiden. Kollegor! Intervjuer! Deadlines!

Hade tänkt mig hela september ledigt, men tja, i tider som dessa är det nog bara att springa scoutaktigt när journalistjobb ringer (Eva har bloggat, Nadia har bloggat, Julie har bloggat om samarbetsförhandlingarna på Yle – och Peppe om motsvarande på KSF). Och jag känner mig SÅ REDO. Och på något konstigt, irrationellt sätt känns det skönt att inte vara fastanställd när allt runtomkring ryker av oro. Har liksom inget att kämpa för. Jag vet ungefär vad jag går för – så länge jag får komma in nu som då är jag glad. Allt står inte på spel för mig just nu. Utan jag kör på så länge det håller.

Förresten, ett tips från mig till dig: äppelpajen blir hundra gånger saftigare om du lägger pajbotten ovanpå äpplena, istället för tvärtom. Först äpplen, sedan degen. Den håller inte ihop när du skär upp, men sak samma. Äpplena håller sin saftighet mycket bättre!

3 Comments

Filed under Mama's got the magic

Kitchen.

Om man har en ny kamera, så vill man ju bara fota fota fota dagarna i ända. Till och med ett nystädat kök duger som objekt. En får ju passa på när det händer ungefär en gång på miljonen. Slog mig också nu att vi aldrig bytte skåpdörrarna som jag lovade mig själv att utföra innan sommaren är över. Nå väl, fanns så mycket annat trevligt att göra.

imageimageimageimageimageimage

En rosa Mårran kom plötsligt och fotobombade.

imageimageimage

Mycket tröttnar man på här i livet, men den svarta tapeten tycker jag fortfarande är svinfin. Några gånger i veckan funderar jag kring just den tapeten och undrar om nästa inneboende i Gula huset ska ha den kvar eller om de ska tapetsera om. Samma gäller vardagsrummet. Finns det också andra som gillar mintgröna vardagsrum?

10 Comments

Filed under Mama's got the magic

Nya utställningar varje gång.

De senaste två dagarna har ju Matheo och min mommo jobbat med något som har gått under arbetsnamnet ”trädutställningen”. Jag har inte fått vara hos mommo alls under den här tiden. Tillträde förbjudet, hemligt hemligt.

I somras öppnade ju Matheo och mommo ett museum här på Tvisäck också (allt rostigt och gammalt bars till ett stockbord i skogen och en stor skylt ”Matheos museum” spikades upp). Under vernissagen bjöds det på skumpa och intendenten himself klippte ett stort blått band (något öppningstal fick han dock aldrig ur sig, där tog modet slut).

Ja, det har blivit lite av Masses och gamlamommos juttu, som sagt. Tror det började när de gick på museum i Ekenäs i början av sommaren. Där fick de inspis och sedan letade de skrot i flera dagar. Den här helgen tog de steget längre och gjorde en konstutställning (allt gammalt skräp var  väl redan funnet).

Klockan 11 i dag var det premiär. Två dagar av slit var över. Mamma, pappa, Anki, Inez och jag var bjudna. Mommo (som enligt inledningspresentationen var praktikant) och Herr Intendent (Masse) hälsade gästerna välkomna och berättade att utställningen bottnade i den anrika fiske- och skogsbrukstraditionen som finns här omkring. Det var liksom det som var utgångsläget för det stora konstverket (tiden räckte tyvärr inte till fler än en skapelse för denna pop up-utställning).

Praktikanten berättade också om ekonomiskt utmanande tider för konstbranschen (intendenten hade bland annat varit ovanligt sträng och flertalet gånger påpekat att praktikanten tar för långa lunchpauser) och att man senare i vår kommer att kunna köpa 2 in 1-armband där man under en och samma helg har rätt att besöka både museum och konstutställning. Allt för att locka nya kunder (mamma föreslog kultursedlar, men det röstades ner).

Det bjöds på plockmat (Mariekex och Tuc-kex på en pall) och närvaroprocenten på ön var mycket hög. Publiken oooh:ade och var sällsynt imponerade av detta extraordinära verk. Intendenten himself rodnade och var mycket tagen av studens allvar. Finns ingenting så underhållande när vuxna är svinallvarliga i en dylik stund och barnen inte riktigt vet vad de ska tro. De kollar på en med stor skepticism och så skrattar de lite halvgenerat. De tänker säkert att alla håller på att LOSE IT. Vuxna som liksom leker. Eller tar något barnsligt på allvar?

image

Nå, det stora konstverket visade sig vara en avsågad tall som Matheo hade skalat barken av (jag antar att det var det dom skulle symbolisera skogsbruket). Tallen var fastkilad i mommos bord och i den hängde alla Pallos drag. ”ALDRIG HADE MAN SETT NÅGOT SÅ VACKERT. SÅ MAKALÖST! SÅ FANTASTISKT!”

image

Och eftersom jag är klipsk räknade jag ut att dragen symboliserade fiskenäringen.

imageimage

Praktikanten berättade också att de nu testar en ny variant där man också involverar besökarna i konsten (man fick alltså plundra tallen från drag när vernissagen var över). Här genomskådade vi de lata utställarna. Hur mycket de än försökte förklara att ”man genom att delta i nedmonteringen fattar tycke och intresset för konsten ökar” tackade vi artigt för oss och sa att herrskapet nog får städa upp efter sig själva.

4 Comments

Filed under Mama's got the magic

Så som det brukar.

Det finns något så otroligt skönt i att veta att nästan varje lördag på Tvisäck ser likadan ut. Även om vi i vår familj alltid varit av den spontana äventyrssorten, så har sommarlördagarna alltid följt mer eller mindre samma mönster. De senaste trettio åren har det ungefär sett ut så här:

image

Klockan nio ska man stå på bryggan för då går båten till torget på Sandnäs udd. Mig veteligen har ingen ännu blivit på bryggan även om pappa alltid mumlar om att båtplatserna tar slut och att man inte hinner med om man inte infinner sig prick nio. I dag gick säsongens allra sista torg av stapeln.

image

Före det hade barnen till och med hunnit vara med och ta upp nätet. Vi fick inga fiskar alls. Så ÖVERUSELT.

imageimageimage

På torget var allt sig likt. Vi fick våra våfflor och fisken och kaffet. Massor av människor var på plats och avnjöt det sista sommartorget i gassande hetta. Ingen septemberfeeling alls. Alla vakkare var på plats.

image

Tycker vi hann med rätt så många torg i år. Säkert fyra, fem. Och ett av de allra svettigaste var just i dag. Tänka sig!

imageimage

Sedan hemåt och äta gösfiléer till lunch. Och om jag inte riktigt missminner mig så sov jag en stund i solstolen efter att ha lurat i väg barnen till min mommo (de arbetar för tillfället med något som kallas för ”trädutställningen”).

image

Sedan gick vi på en promenad med Inez och Isabel, våra grannar och barndomsvänner. Och Fille tog sig ett dopp i vassen, den galningen. Här har vi Matheo med sitt främsta vapen. Ett rör som han skjuter rönnbär med.

imageimage

Vilken otroligt varm dag vi fick. Kändes inte alls som höst. Fanns till och med blommor här och där.

image

Ankis terasstak består av vinrankor (heter de ens så, växterna som producerar vindruvor?) och jag fick en näve med mig hem. Och HERREMINTID så de var goda. Fatta att det hänger ett femtiotal av dessa klasar ovanför huvudet. Bara att plocka ner. Finländska, tvisäckiska vindruvor.

image

Har tidigare skrivit mycket om min kärlek till Tvisäck. Bl.a här.

imageimage

Här gjorde dock hösten sig påmind när båten skulle tas upp. Så gåbbarna tog röda traktorn från lidret och skred till verket.

image

Trailern ner i vattnet. Båten upp på trailern. Traktorn upp på gården och båten ner på land.

imageimageimage

Ett bestående samtalsämne här på holmen är att Milea är nya Isabel. Isabel är yngst av oss alla och var exakt som Milken när hon var liten. Högljudd, envis och så fruktansvårt underhållande. När Milken är här säger alla alltid att det låter som Tvisäck i mitten av nittiotalet. Då körde Isabel omkring på en trehjuling med en absurt stor tuta och kollade var det fanns bäst mat och så åt hon där det fanns den lunch hon gillade mest. Man hörde alltid var hon befann sig för stunden, på skrattet och på tutan. Det är ingen överraskning att Milken avgudar henne.

image

På eftermiddagen förvandlades en svampkonsultation till en spontan samling. Var det nu sedan en björksopp eller en apelsinsopp som pappa hade plockat? Nå, det var varken eller, skål!

image

Vetenskapsmannat var ej intesserad av skumvin. Han sysselsatte sig med kikaren som han ärvt av min farfar Pallo Jung.

image

Detta var efter att han sorterat alla drag som han ärvt att samma Pallo Jung. De är ungefär fyrtio till antalet. Och lådan är så vacker.

image

Sedan grillade vi fantastiska fiskburgare och badade bastu (opererade bort två fästingar på Milken). Antagligen var jag vrålhungrig, för här följer några timmar av kameraskugga. Efter maten hade Inez utlovat fiskesällskap, så jag och Masse kilade över berget för att hämta henne. Där fastnade vi på kaffe, så solen hann nästan gå ner innan vi kom i gång. Och om det är något som skärigåbbarna har lärt en så är det att ingenting nappar efter att solen gått ner.

imageimageimage

Efter en stund fiskande gav vi upp. Mommo och mamma satt uppe på berget och gräddade våfflor, så vi sket i fiskarna. Fattar inte varför det inte kommer fisk mera.

image

Sedan blev det riktigt mörkt i viken.

image

Men vi eldade vid uteplatsen och drack vin och sjasade mygg tills det blev olidligt. Sedan gick vi alla in till oss och Inez sjöng När trollmor har lagt sina elva små troll sjuttiofyra gånger tills barnen somnade.

Ungefär så ser en sommarlördag ut. Man inleder med torg och så går man runt och låter saker och ting hända. Någon gång sammanstrålar man med grannar för mat eller kaffe eller skumpa – eller tja varför inte över ett metspö. Hade det varit juli hade dagen också innehållit boattrip. Den enda tripen båten fick nu var till vinterförvaring. Och bra så. Känns som vi fick en fin avslutning på Tvisäck-säsongen. Och med vi menar jag vi. Mamma och pappa och resten harvar nog på här till november.

6 Comments

Filed under Mama's got the magic

Sista, sista av sommaren finns här.

imageimageimageimageimage

 

Tvisäck / Snappertuna

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

På spåret

Hej från ett tåg någonstans mellan Vasa och Karis. Man skulle kanske inte tro det, men något av det mest rogivande jag vet är att åka tåg med barnen. Först är de oftast lite hispiga och hoppiga, men när 10 minuter har gått sänker sig lugnet och de gottar sig i sina nya tidningar och iskalla vindruvor. Vi är på väg mot Snappertuna och skären och mamma och pappa och mommo. Vi åker ut direkt ikväll.

Köpte en ny kamera innan jag hoppade på tåget. Den gamla var utom räddning. Blev en likadan som den gamla, fast en nyare G16 istället för G11. SOM jag ska fota i helgen. Tvisäck är så fantastiskt fint om hösten. Jag är så ivrig att jag SPRICKER.

Annat då? Ja, ni såg kanske att sista SNAKK:et kom i dag. Känns vemodigt att det är över. Det var så otroligt roligt. Jestas så jag har lärt mig mycket. Och kommit Nadischen nära. Även om beslutet givetvis var ömsesidigt var det kanske mera mitt fel att vi avslutade här. Känns ibland som om jag bara öser ur mig på alla jävla forum som finns. Blir tidvis riktigt TRÖTT på mig själv. Det räcker kanske med den här bloggen för tillfället. Nu ska vi utforska nya jaktmarker, som sagt.

Och på tal om poddar så har den första Marthapodden haft premiär. Det är Karkkis poddebut och en riktigt bra sådan. Låt icke namnet skrämma er. Marthapodden är inte så där helylle som man kan tänka sig. Mathorna är en så fresh organisation these days. Här ska ni lyssna.

image

2 Comments

Filed under Mama's got the magic

Jelp.

Hej tanter och farbröder och annat löst folk, jag har verkligen försökt att inte gnälla om det, men alltså JAG ÄR SÅ ARMA HANDIKAPPAD UTAN MIN KAMERA. Den dog en sen kväll i slutet av juli och sedan dess har jag gått och sörjt och naturligtvis tänkt att jag måste föra den på reparation, men det vet vi ju alla hur bra det brukar gå.

Skulle nu någon kunna tipsa om lite trevliga kameror som inte kostar tusen euro?

image

5 Comments

Filed under Mama's got the magic

Men å andra sidan..

Hon som efterlyste kläder till familjen vars hus brann upp i Vasa igår har redan fått så många svar att hon drunknar i mejl av folk som vill skänka kläder till de två barnen. Så visst finns det hjälpande händer och medmänsklighet här också. I väntan på mer specifika önskemål från familjen ska jag skramla ihop lite leksaker (ÄNTLIGEN en vettig orsak att bli av med dem!).

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Svaret.

image

Sori, jag ska riktigt snart släppa det här ämnet. Men måste bara få ut det sista. Läste en Halvan-bok för barnen nu ikväll. Där han är sjöpolis och går och lägger sig med mobilen påslagen ifall någon skulle ringa och han var tvungen att rycka ut. Fick mig förstås att tänka på Ronnie som var med i nyheterna i dag. Ni kan läsa här.

Jag frågade mig tidigare i veckan varför ingen larmade de frivilliga sjöräddarna. Och svaret var alltså att räddningsverket bedömt att det inte var ändamålsenligt att larma de frivilliga sjöräddarna, även om de kunde (1.) ha varit först på plats. Och även om de (2.) hade viss utrustning och (3.) kapacitet att påbörja släckningsarbete. Jag vet inte med er, men till och med jag hade kunnat göra en smartare bedömning. HERREGUD. Om det inte handlar om cash – vad är det då?

Och de försäkrar sig om att det inte handlar om pengar. MEN – de som rycker ut ska få ersättning och jag misstänker att det är där skon klämmer. Lite så där som det gick på Bergö ifjol. Ni minns konflikten mellan de frivilliga, Österbottens räddningsverk och sjöräddningscentralen. Personer i den frivilliga räddningsstyrkan på Bergö kände sig åsidosatta eftersom de inte hade larmats vid olyckstillfällen i området. Hälften sade upp sig och tjofaderullan. Alla vill förstås ha sin del av kakan. Alla vill åt cashen som finns vid utryckningar. Och det kostar kanske extra när de frivilliga ska ut?

image

Har man inte avtal och budgeter och listor och papper och gåbbar i slips som skakar hand och tanter som gör vettiga bedömningar – ja, då får det brinna. Jag tänker att det egentligen är helt sjukt att det anses naivt att tänka ”vad hände med lite gammal hederlig hjälp?”. Det fanns hjälp och vi hade behövt hjälp. Bedömningen som gjordes var fel och jag tycker det är åt helvete att det ska vara så svårt. Alla invecklade system när de säkert hade kommit helt gratis om man hade bönat och bett om lite medmänsklighet. Eller ens ringt och kollat. Det kan inte vara så svårt.

Vi är ju ändå alla människor (herregud, medmänniskor!).

Var glömde vi det?

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Solsken

Äntligen en glädjens dag! I dag ska vi gå på bröllop. Annika och Macke ska gifta sig och Malin ska vara tärna och bara jag ens tänker på hur fint det ska bli får jag tårar i ögonen.

Även om det var ett projekt i sig att hitta en klänning (provade tusen, alla var fel). Men supersnälla Becka fixade klänning och fantastiska Fanny på Clippoteque trimmade frillan. Nu är vi redo!

2 Comments

Filed under Mama's got the magic