Author Archives: Linn

Vissa är lite mer julfesttaggade än andra.

image

Leave a Comment

Filed under Mama's got the magic

Att sova not so much.

Alla dagar får man kanske inte hundra poäng som sambo. Som i morse när jag vaknade efter en alldeles för kort natt med en hostande Milner bredvid mig och insåg ”crap, det här barnet har feber och måste vara hemma från dagis”.

Att då ringa sin nattskiftande sambo och säga ”alltså soriiii, jag vet att du har varit vaken över 24 timmar redan och att du är dödstrött, meeeeen kanske du ändå kan vabba i dag?” – ja, då är man ingen guldklimp direkt. Stackarn trodde han äntligen skulle få komma hem och lägga sig, men fick istället komma hem till ett sjukt barn. Men kan inte slita mig från jobbet nu, mitt i stressen att bli klar med alla projekt före jul. Ääääää.

Precis som i Kalle Anka när någon stöter sig och ser stjärnor såg Sami ut när han plockade upp mig på jobbet klockan 16. Gissningsvis såg han i kors också. Men ändå – det är verkligen någonting jag beundrar hos honom. Att han kan vara vaken i sjuttio år, utan att freaka. Sover jag dåligt i en natt kan hela veckan vara förstörd. I bilen hem gnällde jag över hur dåligt jag hade sovit när Milea hostade så mycket. Att jag var så trött, så trött, så trött.

Han ba ”boo-fucking-hoo”.

Dagens hundrapoängare: Sami Mannil.

image

2 Comments

Filed under Mama's got the magic

”Pojkbloggar”

image

Eftersom de flesta som jag jobbar med är bloggare blir det förstås mycket snack om bloggar här på officen. Något vi ofta snackar om är bristen på ”pojkbloggar” (det skojigt att bloggar skrivna av män är så få att vi fult har klumpat ihop dem till en egen kategori).

Orsaken till att jag själv läser rätt så få bloggar skrivna av män beror förmodligen på att jag oftast faller för vardagsbloggar. Vad man gör, vem man träffar, vad man tycker och tänker om sin samtid. Vad man har på sig, hur det ser ut hemma och vad man äter till lunch. Vad beror det egentligen på att jag aldrig har fastnat för manliga sådana? Eller finns det faktiskt inga sådana? Om vi nu bortser från gamla klassiker som David Sundin och Alex Schulman.

Är jag helt ut och cyklar eller kan det vara så att män oftast skriver nischade bloggar? Ta nu Basse till exempel. Så nischad. På Bloggtoppen hittar jag en annan manlig bloggare (typ en humorblogg om VED, haha). Och några män med matbloggar. Men var är alla känslosamma, gnälliga, glada vardagsbloggar?

Den enda bloggen jag flitigt följer är Vasabladets hockeybloggare Erik Riska. Där har vi i alla fall vardagsliv i form av hockey (fascinerande hur hans statistik sköt SWOSCH i höjden här i veckan när han skar upp handleden på en match).

Så, min fråga lyder: Var finns alla manliga vardagsbloggar?

12 Comments

Filed under Mama's got the magic

Jag, kompenseraren.

Ännu angående personlighetstestet jag snackade om i går. ”Du är medveten om andras motiv och känslor” stod det högst upp. Och det är verkligen någonting som jag starkt känner igen hos mig själv.

Ända sedan jag var liten har jag varit expert på att läsa av andras människors mående och känslor – och överlag  varit mottaglig för stämningen när jag kommer in i ett rum. Jag är ingen HSP-person eller så, men andra människors feeling kommer kommer lätt in i mitt medvetande. Oberoende om jag vill eller inte.

När det levereras besked på ett möte känner jag direkt när någon får dålig feeling. Om det finns agg eller spänning två personer emellan märker jag det direkt. Om någon är avundsjuk, förtjust, arg eller misstänksam känner jag det genast. Det i sig är inte så illa, men det mest irriterande med mig är att jag alltid känner ett ansvar att kompensera.

Otaaaaliga gånger har jag burit onödig tyngd just på grund av det här. Låt oss säga att två människor i ett rum grälar sinsemellan. Trots att jag inte har något med grälet att göra flyttar en del av smärtan och ångesten in i mig och jag känner att jag måste kompensera, lösa grälet och göra alla glada igen. SÅ OFANTLIGT STÖRANDE. Kan jag inte bara låta dem vara?

Minns jättemånga gånger då jag som barn gick med en klump i magen för helt sinnessjukt banala saker. Minns ett nyår (jag var kanske 6-7 bast) när vi hade tusen gäster och en megabuffé framdukat på matbordet. Vi var fullt med barn runt bordet och så sa min ena kusin ”alltså Dana, det här är inte köttbullar, det här är LAVASTENAR!” och alla garvade och tyckte det var en rolig läppä. Men alltså flera dagar efteråt kved jag av dålig feeling i magen för jag tyckte det var så HEMSKT att han antydde att mamma hade gjort för hårda köttbullar. Jag tyckte så SYND om mamma att jag hade magont. Där hade hon kämpa med megabuffé och så kom en snorunge och var otacksam (hahahahaha). Mamma sket förmodligen i det, men alltså jag led som en galning. Försökte vara jättesnäll mot mamma i många dagar för att kompensera (SOM OM DET BEHÖVDES!).

Imagine då hur det kändes de gångerna jag själv hade gjort något knasigt. Om en snorunges köttbullskommentar fick mig på fall.

Det är antagligen en fin egenskap att sprida god stämning, få folk att må bra och vara skarp när det kommer till sina medmänniskors mående, men det är också en helt otrolig belastning. För direkt någon mår skit i min omgivning flyttar en liten bit av det in i mig. Ändå tills jag har kompenserat bort det, vill säga.

Helppo nakki det där att ha hela världens välbefinnande på sina axlar!

image

11 Comments

Filed under Mama's got the magic

Personlighetstest för pepp.

När jag senast var hemma i Karis var min mor Dana Banana nyligen hemkommen från en workshop i positiv psykologi (eller något liknande, minns ej exakt). Med sig hade hon ett personlighetstest som hon hade fyllt i och fått resultaten från. Naturligtvis, som alltid när hon blir i esse över någonting, prackar hon det på oss stackars barn. Ni vet inte hur många konstiga artiklar hon har skickat åt Lotta och mig genom åren. För att inte tala om perioden då hon aktivt postade anti snus-broschyrer åt Sami när vi bodde på Strandgatan (hahahaha).

Nåja, tillbaka till sak. Nu ville hon naturligtvis att jag också skulle göra personlighetstestet med det 120 frågorna (puh), men eftersom jag är relativt självupptagen gjorde jag det med glädje. En vill ju gärna testa hurudan en är till pappers.

Min kompis Sari, fängelsepsykologen, säger dock att hon inte ger många femmor för dylika tester eftersom de inte är kliniska och för att de likt horoskop oftast känns DET HÄR ÄR JU HELT JAG. Bara för att man läser in sina egna egenskaper i de – oftast – relativt öppna svaren. Men nu skiter vi i Sari för en stund och leker att det här är 100% sant.

Jag svarade således på frågorna och fick svaren och ba ”HEREGUD, DET HÄR ÄR JU SÅ JAAAAAG!”. Tyckte också att mammas var väldigt träffande. Men det kan ju som sagt vara precis som jag sa ovan. Om inte annat så var det ju peppande för höstdeppen. OCH FÖR ATT DET VAR ROLIGT! Mina åtta starkaste drag är dessa:

image

Det här testet var alltså härifrån, men har ni tips på andra, så tipsa gärna!

9 Comments

Filed under Mama's got the magic