Dålig på goda råd.

1

Det händer faktiskt otippat sällan numera, att jag påminns om det faktum att Milner är för tidigt född. Prematur. Ja, till och med VPT (Very Pre Term) i vecka 29. Men de senaste dagarna har tre saker påmint mig om att det faktiskt händer hela tiden runt omkring oss, även om jag själv har lämnat den vardagen för länge sedan.

I går när jag var ute och sprang skrev en kompis och frågade vad man ska ge för tips om åt en kompis som nu ligger och kniper igen. I morse sms:ade en annan kompis om att babyn är på väg ut låååångt före den är färdig. Som kronan på verket väntade ett brev om hjärtultraljud och EKG från Barnpolikliniken när vi kom hem.

”Ah, just det! Har ju själv en prematur!” tre gånger inom loppet av ett dygn.

Tycker det är lika svårt varje gång någon kontaktar mig om råd gällande känslor, vård och prematuritet överlag. För hur man än vänder och vrider så kan man aldrig ta bort det onda hos de behövande. Jag pratar gärna, lyssnar ännu hellre. Men ändå känner jag mig som en nålpunkterad ballong. Totalt tom på vettigt att säga.

Det viktigaste är kanske ändå att tillåta sig själv att känns alla slags känslor. Annars blir man knäpp. Och det blir man kanske ändå. Ni ser, det blir så mörkt när jag ska ge goda råd.

För mer konkreta tips brukar jag tipsa om Prematurbloggen, där jag i tiderna samlade ihop ett gäng med finlandssvenska premturhistorier. Och vår egen resa som finns nedpratat här. Eller så kan man helt enkelt läsa arkivet i den här bloggen. Det mest intressanta finns att läsa mellan augusti 2010 och januari 2011.

För i nuläget händer det så sällan att jag minns. Var tvungen att läsa sjukhusbrevet flera gånger innan jag fattade, ”alltså VARFÖR?”.  Men jag antar att det är någonting som har att göra med det där biljudet (?) på hjärtat som hon hade innan hon skrevs ut. Vill minnas att det var nåt som skulle kollas upp om några år. Kan bara inte för nåt i världen klura ut hur vi ska få Milky Milk att ligga stilla i ekg i FYRTIOFEM TILL SEXTIO MINUTER. Har inte hänt på de senaste tre åren.

Ja, det skulle vara att beställa lite feber då. Men det är väl inte helt etiskt, det heller.

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

7 Responses to Dålig på goda råd.

  1. Jag kan tänka mig att det är en sån där upplevelse i livet som man lätt glömmer hur det kändes?! Lite likadant som när någon frågar mig om något med burnout. Det känns som om jag gärna vill svara men kan inte riktigt minnas den där hemska tiden (kanske hjärnan som förtränger också). Men det kanske också är bra att man glömmer dramatiken i ens liv så att man kan fokusera framåt och framförallt på nuet. Nuet är ju liksom det enda som finns.

  2. julie

    Det kommer att gå bra, de får välja en film och det var ganska mörkt i rummet. Satt bredvid vår kille och höll honom i handen. Tog nog inte så länge. Går nog finemang:)

  3. Jannica

    På tal om att få henne att ligga still… De har DVD spelare i rummet, vi hade med en egen skiva (även om de hade en hög där också), å så hade vi med en jättehög med vindruvor :) Å då var vår pojke bara 2,5 år gammal kanske… Så nog går de bra.

  4. Jag lyssnade på podden , tack!

  5. Anna

    Man kan också mejla mig så får man ett litet häfte med olika prematurhistorier. Borde finnas vid alla rådgivningar i Österbotten, men om inte hittas kan man höra av sig. Prematuriteten glöms bort ja, och det är ju så sjuttons skönt. Men jag kommer nog på mig själv att tänka ibland att OJ vilka skyddsänglar den ungen har, tex idag då hon drog full fart runt på gården o krockade med mattställningen, flög, slog i ansiktet men inte en skråma. Trots att hon blev beordrad BROMSA. Kom på mig själv med att säga rakt ut åt henne att ”ingen fara, du klarar dig alltid”, kommer liksom på mig i farten med att blubba ur mig sånt som jag nog tror att jag inte skulle säga om hon inte var prematur. Men vem vet?
    Angående EKG, tror samma – kör film så går det fint, elektroderna känns ju inte, barnet glömmer dem. Men lycka till!

  6. Elin

    Det där med att barnet måste ligga still på undersökningen var nåt jag verkligen inte trodde att tösen skulle fixa. Men ibland överraskar de små liven!

    Tvååringen låg snällt både på EKG och på hjärtultraljudet i tisdags. Trodde inte mina ögon, då hon normalt kan vara stilla typ 10 sekunder… Dvd:n hjälpte oss denna gång.

    Lycka till!

  7. Mikaela

    Min son, som nu mera rullar runt i milky milks bugaboo, va på samma undersökningar här en tid sen och jag tänkte precis likadant att han aldrig kan ligga stilla så länge men han låg fint och tittade på Mumin från sin iPad!
    Finna även tv i rummet där hon kan se på en film! :)
    Lycka till!

Add Comment Register



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>