Årskrönikan 2012

Januari

Det nya året började med en inhiberad fest. Det skulle bli storslaget familjemingel i Gula huset på nyårsafton – och så dagen före upptäckte vi abnorma vattkoppor på Matheos handled. Vi oroade oss vansinnigt för att det skulle lägga käppar i hjulet för vår planerade resa till Afrika.

2

Istället firade vi lugnt för oss själva. Bara vi fyra.

1

Resten av januari förlöpte i sjukdomens tecken. Milken smittades också en tid efter. Det var på alla sätt ett rent helvete. Men jag var tacksam över vetskapen att det bara kommer EN gång. Och att det kom medan jag fortfarande var en hemmamamma.

1

Tack vare god tur kom vi oss iväg till Kap Verde. Resan kom mycket passligt. Var fullkomligt död efter tre veckor av kliskrik och dålig sömn. Plus att jag hade jobbat som en dåre med frilans hela december.

2

1

Ja, den förtjänade jag!

1

Sami spelade fotboll.

1

Det var verkligen en svinskön semester på alla sätt. Främst för att mina föräldrar var med. Så otroligt praktiskt och avkopplande att dela på barnabördan (i alla fall för mig och Sami, heh).

1

1

Jag fyllde 26.

Och det hann skifta om till februari innan vi utvilade landade i Helsingfors.

Februari

Februari var en ganska tung och mörk månad. Jag var så fruktansvärt trött hela tiden. Barnen snorade. Och trots att vi hade semestrat i solen kändes vintern så oändlig och envis. Snudd på kronisk.

1

Även om solen tidvis sken över Brändö.

1

Matheo åkte slalom för första gången. Så sött.

2

Sedan blev jag plötsligt jättesjuk. Spydde i flera dagar och fick läggas in med bukspottsinflammation och gallstenar. Låg på sjukhus några dagar. Sedan följde några veckor med strikt diet hemma.

3

I väntan på en ny operation fyllde rotigubben Masi fyra år. Vi väckte honom med en Bärgarn-macka.

1

Han blev glad!

2

Vi skrinnade mycket.

Här längtade jag också bort. Ville verkligen flytta härifrån. Minns att jag var så innerligt trött på Vasa att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag var verkligen utled på allt i februari.

1

Milken var en ganska orörlig ettåring. Ville aldrig börja gå. Så vi gick i fysioterapi en gång i veckan. Främst för att hon var en rumphoppare. Däremot var hon vild som en galning. Och gjorde mig alldeles sinnessjuk mellan varven. Men söt var hon i alla fall.

Februari var en fruktansvärt enformig månad. Började längta efter något nytt. Tvivlade på min ork och motivation som hemmaförälder. Fyllde i ansökan till masskommunikation. För tredje gången.

Mars

Mars var pikulite bättre. Det blev ljusare. Och det fanns tulpaner i affärerna.

31

På grund av sjukdom firade vi Matheos födelsedagsmaskerad först nu!

(samma dag skruvade vi upp min fammo och faffas gamla hylla i vardagsrummet)

6

Ja, det var allt en skojig fest!

1

Vi kan enas om att pappa var bäst, va?

215

Min gallblåsa plockades ut, utan större komplikationer. Fast jag var ganska svag efteråt. Och fortfarande ganska vintertrött i största allmänhet. Och magen fortsatte besvära mig efteråt. Det var mycket snack om magkramper i mars.

1

Men det blev ljusare och snön smälte. Våren kändes i luften.

Och jag gick på inträdesförhör.

April

April började med mycket irritation. Fick åka in på en ny operation, eftersom jag hade vansinnigt mycket gallstensgrus kvar i magen efter operationen. Därav alla kramper.

Efteråt mådde jag alldeles fruktansvärt. Men jag repade mig relativt fort.

När jag äntligen blev frisk hade vi en råjsig fest hos Krista.

1

Och vi hängde länge i Karis. Kurerade oss från diverse sjukdomar.

Jag som hade haft magproblem sedan februari njöt om en galning när jag äntligen fick äta vad jag ville.

1

Det blev jättesnabbt vår – och det blommade i mommos rabatt när vi premiärbesökte Tvisäck i början av april. Var bergis på att det skulle bli en asbra sommar. I det här skede var jag så trött på att vara trött att jag sökte hjälp. Inga fel hittades. Alla prov var perfekta. Jag var knäckt. Fattar fortfarande inte hur jag var så där golvad.

1

Nya fina promenadskor.

3

Knackisar framför BUU-klubben.

5

Min bästis Nathalié bodde här en tid. Det var ljuvligt. Men efteråt skämdes jag för att jag hade varit en så äcklig mor mot mina barn. Minns att jag skrek som en dåre hela våren. Jag hade sovit uruselt hela vintern. Mitt humör var verkligen på bottennivå. Men ungefär här vände det. Jag kom in till linjen jag hade sökt till.

Och sommaren närmade sig.

1

Och så kom Willy!

Maj

I maj bestämde jag mig för att vägra vara trött. Jag började träna efter några års lathet. Och det var så förbannat tungt i början. Men jag var motiverad som aldrig förut. Nu skulle jag springa! Helst ihjäl mig.

Och jag blev faktiskt piggare!

Gatorna var snöfria – och springglädjen eskalerade!

1

Till och barnen såg ut att vara gladare.

1

Maj var också den första månaden som alla var friska. Det var sannerligen sjukdomens år 2012. Vasas vassaste hade premiär i slutet av maj. Och det var så förbannat roligt!

Nina levererade en fin tavla.

Matheo var glad.

Och herregud, klart att han var! Kvällarna i maj var varma. Och jag minns att vi satt ute en kväll och planterade balkongblommor. Var plötsligt mycket nöjd med tillvaron när jag visste att hösten skulle innebära ett alldeles nytt liv. Njöt som en tok av den sista sommaren som hemmaslacker.

Och vi avslutade den bästa månaden hittills i år med att åka till Ähtäri djurpark.

Juni

Juni började kallt. Det blev inte riktigt beachväder så där som vi trodde. Här är Milken i parken 5 juni. Stackars alla som tog studenten 2012. De dras säkert med frostskador i benen än i denna dag.

Milken lärde sig gå.

Simma? ÖVER MIN DÖDA KROPP!

Putte barnvaktade när jag sprang med VV.

Och så var vi i Karis. Åt kopiösa mängder grillat.

Gick på Emmis 25-års fest. Och vidare till Popkalaset.

Vi hade en hel del picknicker i trädgården, men som ni ser var det kallt.

Hujedamig ett sånt juniväder.

Jag fuckade upp mitt hår i misstag.

Jag hittade mitt gamla uppsatshäfte från ettan.

Och så kom det plötsligt en värmebölja i mitten av juni.

Jag spontananmälde mig till Kanontian.

Och sprang den med super-Eva.

Och så hade vi några riktigt idylliska dagar i Sannäs.

(för särdeles många var ej de idylliska dagarna den här sommaren)

Frulle hos mami och papi.

Willy döptes i Karis.

Det tog jättelänge innan Milken ville gå ordentligt utomhus. I slutet av juni gick det helt okej. Vid en ålder av ett år och sju månader.

Juni var så kallt att vi häckade mest på vår gård.

Midsommar firade vi också inne i stan. Vi hade trädgårdsfest.

Juni var en klart godkänd månad. Trots att sommaren aldrig kom igång på fullt allvar. Men det gjorde inte så mycket. Jag var pigg, glad och tillfreds med det mesta. Sprang flera gånger i veckan och var så glad över att det gick så snabbt att komma i 10 km:s form.

Juli

I juli åkte vi ut till skärgården. Ekenäs, såklart.

Hade några riktigt ljuvliga sommarkvällar. Här med Inez.

Badade lite.

Åkte båt.

Älskar den här bilden. Mindfulness-Milken.

Träffade bra dudes.

Som den här till exempel.

Gjorde Borgbacken.

Var mycket rödhårig.

Ännu fler bra typer.

Matheos legendariska lejontasscrocs.

Här hände något mirakulöst – Milkens hår började växa!

Och det var rimligt att gå till stranden.

Så här såg det mest ut varje morgon när vi traskade ner.

Försöker vara söt. Eh?

Skadade sedermera min fot i ett ras. Det kom att bli det fulaste ärr på min kropp. Även om jag har fem operationsärr från förr. Var mycket irriterad över utebliven löpning.

Myz.

Och så tog juli slut.

Augusti

Här började min entusiasm inför min nya utbildning ta överhand. Men jag såg fram emot fyra långa veckor innan dagisinskolningen skulle inledas.

Parksvirare.

Parksvirare del 2.

Jag, Sami, Kappin och Matheo var på Wasalandia.

2

Spontanmålade en byrå en sen kväll.

Ordnade upp precis ALLT i hela mitt liv inför den hektiska hösten.

Milken blev mer och mer ett barn. Fick sidobena och så.

Åt vansinnigt mycket halloumi. Och drömde om framtiden.

(och skola, skola, skola)

Ordnade också ett mycket lyckat loppis på Foodz corner. Det kom flera hundra.

Lottski & Milsky

Augusti var på riktigt den bästa sommarmånaden. Jag var glad nästan jämt.

Inte trött heller.

Milken blev också betydligt mognare och lugnare. I början av året var hon verkligen mer vild än tam. Mot slutet var hon den mest fantastiska varelse som finns. Så mycket det hinner hända i ett litet människobarn under ett år.

I augusti hängde vi mycket intensivt med Becka och Noelle och Savannah. Uteslutande på Vikinga-beachen.

Minns ännu strandmaten med glädje.

I samma väva fick jag en nytändning för Vasa. Kände mig lite nykär.

Matheo föll från Metviksskeppet.

Och så började slutligen den värsta pärsen för i år: Dagisinskolning. Det var så fruktansvärt. Det kan hända att jag aldrig har plågats så mycket som då. Starten var så galet tuff för Matheo. De första veckorna tvivlade jag på hela min existens.

Det blev allt kallare.

Såg Gaga i Helsingfors.

Det var amazing.

Och så var det bara några fjuttiga dagar kvar till skolstarten 5 september..

September

September går egentligen inte att beskriva i bilder. Den månaden var egentligen bara ett enda stort känslomyller. Det var svårt på dagis, sedan bra på dagis – och det var ljuvligt, ljuvligt, ljuvligt i skolan. Och det var trötthet på kvällarna. Entusiasm inför skoluppgifter och gnälliga barn. God framtidstro och råddigt hus. Det var utmattande och underbart att leva mitt inne i ett brytningsskede. Så småningom landade vi i vardagen. Och det nya livet blev det normala.

Den här bilden som jag tog på Milken till en skoluppgift i foto får representera hela september. Hela den här bloggen var mycket frånvarande och intetsägande. Det var så otroligt jäktiga veckor.

Oktober

Eftersom sommaren var den kallaste och molnigaste på flera år hade man förväntat sig en lång och varm höst. Direkt augusti var slut blev det svinkallt. Det visste vi inte här, men redan i oktober skulle den första snön falla.

Vi gick på jättemånga kalas i oktober.

Helgerna var heliga – och det började gå jättebra på dagis.

Och så var det någon som fyllde två bast..

Milken!

Och som precis varje år vid den här tidpunkten blev jag väldigt blödig.

25 oktober föll första snön.

Och jag bloggade bara om skola, skola, skola. Fattar faktiskt inte hur ni stod ut.

November

I november bloggade jag rekordlite. Det var som allra stressigast i skolan just då. Hann inte alls med. Det blev lite med bloggen som det blev med joggen. Man måste prioritera bort sånt som stressar.

Pratade prematurbarn i morgon-tv.

Stressade av och an mellan dagis och hemmet. Skrev ett blogginlägg som många missförstod.

Hade en fantastisk radiokurs med Guntta Tång. Och gjorde min korta tidningspraktik på Vbl.

Frossade mycket på helgerna.

Barnen var sjuka nästan hela tiden.

Men ändå förflöt november smidigare än normalt.

Man brukar ju vara så sur och tvär. Men tja, tycker det var en bra månad.

December

Och så plötsligt var det december. Och årets sista månad.

Jag färgade håret.

Vi åkte till Karis och fick världens i särklass bästa handskar i renskinn.

Vi spelade in en film, dagis hade julfest och jag fattade verkligen inte vart hela hösten hade tagit vägen. Tydligen är det sant det där som de säger om att tiden går fort när man har roligt. Sörjde mycket att halva skolåret var förbi.

I december hände något oerhört fascinerande. Milken började plötsligt prata som en tok. Visst visst, hon har snackat oavbrutet i hela sitt liv, men nu drar hon långa haranger och meningar som de flesta förstår. Det skulle inte förvåna mig om hon blev talskrivare, retoriker eller morgonvärd i x3m.

Samsan åkte pulka.

Julen närmade sig.

Och vi hade en vild julfest.

Och jag avslöjade sanningen.

Nya skor.

Dans.

Och julen firades i Vörå.

För att sammanfatta 2012: 

Det var inget vanligt år i år. Det var ett år där känslorna gick upp och ner. Superdown ena månaden och happy-happy andra. Till skillnad från 2011 där det mesta flöt på i jämn takt var det betydligt stormigare i år. Framför allt för att vi var så förbannat sjuka. Var det inte vattkoppor, så var det bukspottskörtelinflammationer och gallstenar och ERC-ingrepp. Och så en gallblåseoperation. Jävligt mycket feber. Trötthet, fotskada och snor så in i helvete. 2012 var sannerligen  sjukdomens år. Också känslorna svajade: Från totallädjon som hemmaförälder till galenskapsinspo som studerande. Det gick vilt till i huvudet, minsann.

Och nu är jag bara så jävla nöjd. För jag vet att det blir ett stabilare och lugnare år 2013. Tack vare det brutala missnöjet i början av året fick jag äntligen tummen ur och hittade slutligen en riktigt spännande väg att vandra. Är så galet nöjd över att jag har hittat rätt. Älskar verkligen det livet vi lever just nu. Även om det tidvis är rätt så utmattande. Men vem fan är inte det när ungarna är två och fyra? Tack för i år, gott folk. Tänk att ni fortfarande är här. Trots det här beklagliga och snudd på usla bloggåret. Stor puss till just dig.

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

7 Responses to Årskrönikan 2012

  1. Mia

    Tack själv för en fin årskrönika. Igen. Och ett riktigt gott nytt år önskar jag dig! Ser fram emot att läsa vidare här. Pauser eller ej, din blogg är ärlig och välskriven och värd att följa. Tack för det.

  2. Tack för att du skriver så ärligt och bra! Följt dig i flera år redan och det är alltid din blogg som skall läsas först. Önskar dig ett riktigt gott nytt år!

  3. Tusen tack för årskrönikan! Så himmelens bra. Tror dessvärre att jag aldrig skulle orka krafsa ihop en själv.

  4. anna

    Tack för en uttömmande och fin krönika Linn!

  5. Vilken underbar årskrönika! Tack!!

  6. Pingback: År 2012! | Mitt Liv Som Mamma

Add Comment Register



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>