Barn, alltså

Har ni någon gång tänkt på hur fantastiskt hämningslöst, fritt och underbart det måste kännas att vara ett barn? Nå, förutsatt att man har det bra, vill säga. Jag har skrattat hela dagen, kvällen och natten åt en incident som utspelade sig  igår när jag hämtade Matheo från hans sista dagisdag för året.

Vi har just vinkat av dagistanterna (sagt heippatiralla säkert trettio gånger) och är på väg mot garderoben. Då hörs det ett svagt ”Odota..” från toaletten. Vi stannar upp och vänder oss om. En rufsig flicka kikar ut genom dörren med ett megastort leende. Hon går som Mr.Bigs penguine walk, med byxorna nere vid anklarna.

Med byxorna nere och toapappret som hon just har torkat sig med viftar hon jätteglatt:

- HYVÄÄ JOULUA, MATHEO! 

Föreställ er sedan att en vuxen skulle göra samma.

Gör mig till ett barn, tack.

7 Comments

Filed under Mama's got the magic

7 Responses to Barn, alltså

  1. Det var ju minst sagt underbart ;) hahaha. Veckans bästa story!

  2. Hahaha, ja tack….gör mig till ett barn ;)

  3. Pia B.

    Härligt! :D

  4. Nej så ljuvligt! Vad gör nu det om byxorna är på halvstång bara man hinner önska sin vän en god jul. Det gäller att prioritera.

Add Comment Register



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>