Svärisarna har varit i Sverige och alla barnbarn fick presenter. Lego och böcker (mera Alfons, jee!). Äldsta bruden i klanen (sju bast) fick en liten göllig hårboll som man kan borsta och fixa frillor till. Minns inte vad de där håriga filurerna heter (men det är något som lär vara hett just nu – någon som vet?). All good in the hood. Alla barn var nöjda.
Däremot – Tur att 7-åringar i allmänhet inte: 1. Kan engelska, 2. Läser förpackningar
Tänk att företag med gott samvete försöker sälja in den här livsstilen på barn (nå, vi kan säga flickor). Det gör mig lite vimmelkantig så här en onsdagkväll i oktober. Excitable shopaholic! Det är tydligen något man ska vara.
Eller är det ironi? Don´t get it.
uäk…
Oj kära nån, Motchipotchi låter ju alldeles faaantastisk,en riktig liten själavän.. :D
Oj, där tappade jag nog haka lite grann..
Inte för inte, jag inte är leksakshandlare mera.
Hrm. Man vill ju bara blunda och förtränga. De som står bakom det där, var är dom? Det måste ju finnas i en annan verklighet en man själv.
Alltså förra gången jag kommenterade här blev jag också nåt konstigt. Linna.. Ingen aning vad det är för nåt.
Tack för den. Nu vet jag varför min sju åriga dotter igår kom hem o fråga om jag kan börja kalla henne för Motchipotchi :D Hör det här nu till de där moshi monsters eller är jag helt ute o cyklar!
Nope. Domhär heter shnooks och är en helt annan serie än moshi monsters!
Oh, Ge mej styrka.