I samband med den dagliga kärleksförklaringen vid läggdags (”ååh, mamma du är bäst, bäst, bäst och jag gillar dig så mycket, så mycket, så mycket, för du är så snäll och mysig åsåvidare åsåvidare åsåvidare) sade han också något annat:
- Mamma, tänk vad bra att vi gillar varandra och att pappa och Milken gillar varandra! Så har vi alla någon att gilla! Jag gillar bara dig, för du är så mycket bättre än pappa. Och Milken gillar ju bara pappa, inte dig.
Nå, så illa är det ju kanske inte, att vi är uppdelade i team mamma och team pappa här hemma. Men just nu är det verkligen så att Matheo och jag funkar asbra. Milken och Samsan, asbra. Vet ej vart jag vill komma med detta. Undrar bara om det är en bra sak eller inte. Har era barn favoritföräldrar? Och följdfrågan – vad skall man tycka om det?
En sak är vi dock rörande överens om: Vi gillade min blåbärspannkaka.
Jag är bådas favorit och jag förstår att det är så och accepterar det, men jag försöker inte vara favoriten och jag försöker inte lyfta fram/skufffa ner nåndera och för mig är det viktigt att poängtera att alla i familjen tycker om alla och också lika mycket. Det blev ju en lång mening detdär.
Bara du också gillar Sami tror jag det kommer att fungera bra :)
Vet inte om våra barn har favoritföräldrar på det sättet, än mindre är vi ”uppdelade” i team, men A är också väldigt noggrann med att påpeka att hon är MIN flicka och att hennes syrra är pappas. Har varit så ett bra tag. Tänker att det är för att hon så gärna vill ha mig för sig själv ibland, kanske för att hon identifierar sig mera med mig än med pappan?! Ingen aning. Fast en dag sa hon något annat ”vi skulle måsta få en lillebror så att pappa också har någon”. Yeah right…
Japp, så har vi det också. Men imoron kan de redan vara tvärtom… Så har vi också haft det.
Hos oss är den äldre Rio mammas pojke medan Wiggo helt klart har pappa som sin favorit. Kanske det är det att Wiggo är så ung och inte förstår bättre!? :) Nej, ärligt så tycker jag att det är ganska skönt när dom ropar efter sin pappa och hänger honom i benet, så får jag lite tid för mig själv också.
Pappa är nog bådas favorit hemma hos oss! Och precis som Lina här ovan så tycker jag det är ganska skönt när de gärna hänger efter pappa när han är hemma eftersom det ändå har varit jag som varit hemma på dagarna med dem. Men treåringen är också ganska viktig med att poängtera att vi är en familj och räknar upp allas namn titt och tätt och det är vi som hör ihop!
Hoss oss är det likadant, Maximilian är mammas pojke och Leonie är pappas flicka. Själv var jag också pappas flicka och såg upp till pappa när
jag var barn medan brorsan helt klart var mammas pojke, så jag har alltid tänkt att så är det hos alla med både en pojke och en flicka :)
Hos oss har det alltid varit så och är det fortfarande, att tösen är pappas flicka och sonen är mammas pojke.I vår familj fungerar bäst så här och aldrig har det varit något som helst problem. Visst gillar tösen sin mamma också och sonen sin pappa. Vi har aldrig tagit nån som helst stress över detta! Idag är barnen 22 år resp. snart 20 år.
Man är ofta mer mentalt synkad med en förälder, inget konstigt med det. Man gillar den andra i alla fall, även om de inte alltid fattar vad man menar. :)
Det här inlägget kändes väldigt aktuellt för det här är något jag funderat en hel del på på sista tiden. Pappan i huset är så mycket båda pojkarnas (4 och 1,5 år) favorit och det är väldigt tydligt just nu, men jag antar att det är övergående. På kvällarna vill de båda hellre bli nattade av pappa, de vill ha hjälp av pappa att klä på och i matbordet kan de ropa ”nej pappa” om de ber om mjölk och jag sträcker mig efter burken… Ibland får det ju mig att känna mig dålig och jag tänker att jag kanske inte gett dem tillräckligt med uppmärksamhet eftersom de så tydligt vänder sig till min man oftare än till mig. Fast samtidigt vet jag ju att det inte är så. Vi jobbar båda och jag har såna arbetstider att det oftare är jag som för och hämtar dem så egentligen är det ju jag som är mer tillsammans med dem, men sen igen är det med pappan som de är ute på gården och gör spännande saker, som t,ex, just nu då de sågar med motorsågen. Hittills kör vi mest på taktiken att svara dem då de t.ex. grälar om vem som får bli nattade av pappa av mamma nattar lika bra och det går lika bra med mamma.
Jo. Våra barn kör också med favoritföräldrar. Dottern har varit pappas flicka ända från början. Har försökt klämma mig in där ända från början. Inland går det bättre och ibland sämre… :) Och sonen har varit ända från början mammas pojke. Våra humör och tänkesätt funkar såhär. Sen finns det ju dagar som dottern ”tankar mamma” och sonen ”tankar pappa”, men i det stora hela är det uppdelat såhär. Då mår vi alla bäst! ;)
Har ju bara ett barn (flicka) men hon väljer alltid mig om hon bara har möjligheten. Lite ledsamt för hennes pappa mellan varven, men han är samtidigt den som inte vill ha fler barn heller. Så vi får väl fortsätta slåss om hennes gunst. ;)
Nu just funkar jag och femåringen som ett smäck och pappa och 2 -åringen. Ibland vill de båda vara med pappa eller så tvärtom. Jag känner att barnen har perioder. Min femåring är en flicka och hon pratar just nu ganska mycket om att vi är flickor och pappa och lillebror pojkar och hon vill gärna att vi skall vara uppdelade så. Runt 1-2 var hon sååå pappas flicka! Hon gillade män i alla former men absolut inga kvinnnor!