Söndagar är alltid så förskräckligt tysta. Tänkte på det idag när vi fläskade i oss pannkaka. Det enda som hördes var klirret från besticken och klockan som tickade. Ja huua, så det var sorgligt. Lyckligtvis kompenserade vi det tysta och sorgliga med ett massivt gräl om huruvida man skall hjälpa sin mamma med städning eller ej. Vi kan kanske konstatera att .. man inte hörde så mycket av klockan just då.
Sedan fick vi fem kompisar på besök! En pappa, en mamma, två barn och en pikupikuliten plutt. Barnen dekorerade en liter glass till ett jättefint slott.
Vi välkomnade Meja till världen med ett par discopjucks.
Resten av dagen läste jag som en tok.
För andra gången i mitt liv tog jag mig an den här. Det gick inte senast. Och det går inte nu heller. Men jag tvingade mig, eftersom det hör till en kurs i skolan. Men alltså, vad skall man säga? Tänk att världen består av människor och att den ändå kan vara så här sinnessjukt äcklig. Jag som hade ju en så bra bild av människan ännu i morse. Men inte längre. För människor kan vara så störda och vrickade och onda att det gör fysiskt ont i min kropp när jag läser den här boken.
För att inte tala om hur ont det gjorde i Rosario, gatubarnet, 11 år, när en europeisk sexturist trycker upp en massagestav i hennes underliv så hårt att staven fastnade och aldrig mer kom ut. Efter ett halvår av fruktansvärda smärtor och besvärlig infektion avlider hon slutligen i bukhinneinflammation. Där dör hon, alldeles ensam, och ingen bryr sig. Och det hände på riktigt. Och det händer säkert också nu i kväll medan jag ligger här och ojvojar mig.
Och för de barn som dör på en mörk parkeringsplats just i kväll, kommer döden säkert en efterlängtad lättnad. Alla borde läsa den, men jag ångrar redan att jag gjorde.
Uhh, alltså. Världen och livet och allt. Att det kan vara svart ibland.
:(( usch hoppas att detta slutar att ske och att fler människor hjälper dessa barn som far illa.
Rosarios berättelse har jag också läst, har boken hemma. En stark bok många borde ta och läsa. Det är så hemskt när man blir så medveten om att människor här från vår del av världen, åker till deras för att köpa dessa barn med lite mat och dricka och några mynt för att sedan utnyttja och förgripa sig på dem det mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig.
Sedan jag fick barn klarar jag knappt att se nyheterna på kvällen. Vill inte veta. Vad gör människor mot varandra? Varför är vi inte snälla och goda?
Nej man förstår inte…det är ju ondska helt och hållet!! Jag kan inte heller läsa sådana böcker mera, förut kunde jag fasten jag grät och det droppade tårar mellan raderna men numera blir jag så förstörd att det inte går, fasten jag VET att det händer och att världen är ond men ändå…
Nu skall jag gå och krama mina barn extra hårt och kärleksförklara lite…eller mycket <3
Fy fan! Det går inte att fatta att det faktiskt finns människor som tycker sig ha rätt att göra vad som helst.
Jag är helt hudlös sedan jag fick barn. Jag kan inte ens läsa vad du skriver. Jag håller på att bli sinnessjuk av att höra om folk som utnyttjar barn, sparkar små tvååringar i magen, hundar som angriper små sexåringar och den där fruktansvärda reklamen när en liten blåslagen pojke står och vickar på en lös tand i spegeln. Jag blir galen av att det jag skänker till Bris, majblomman, världens barn, Unicef aldrig räcker till. Jag orkar inte se detta elände. Jag fixar det inte för jag fastnar i min ledsenhet över det. Jag beundrar folk som orkar jobba med detta. På barnsjukhusen, på socialen, i krigsdrabbade områden. Hur klarar de det? Jag hade varit utbränd på 1 timme. Därför kan jag inte göra någon nytta och för det skäms jag över mig själv. Som att bryta ihop hjälper. Så jag skänker pengar och hoppas att jag kan göra en pytteliten skillnad. För det är allt jag kan göra, min svage sate.
Den är det värsta jag nånsin läst. Jag mådde fysiskt dåligt varje sekund av den. Läste den för säkert femton år sen. Jag tänker fortfarande nu som då på den där filippinska pojken, hans historia fastnade i mig. Att ingen ens fattade att det kunde hända, det var det värsta med den historien. Att äckliga, rika europeer kommer dit och utnyttjar utan att någon ens fattar att det kan hända. Det gjorde så ont i mig, jag skämdes över att vara människa. Det att detta händer, att det är sant. Att människor GÖR sånt. Att människor HJÄLPER varann göra sånt. Nej, man kan inte tänka på det, jag måste sätta på ett hårt skal för annars kan jag lika gärna gå och dö direkt. Men jag tycker på allvar att ALLA borde läsa den. Den borde vara obligatorisk fast den är det värsta som finns. Vissa saker måste man veta. Det finns inget annat sätt än att synliggöra att eventuellt få slut på det. Människor som gör andra illa, speciellt såna som är mindre och oskyldiga och inte förstår; att de får finnas. Jag försöker verkligen att tycka om alla. Men att de där människorna får finnas! Det går över mitt förstånd.
Djur dödar andra djur för att få föda och kunna överleva.
Människor dödar och gör andra illa för att de är sjuka, äckliga, hemska, sinnesjuka och allt annat hemskt. Och speciellt de som gör barn illa är det värsta jag vet! Börjar gråta bara jag tänker på alla hemskheter i världen.