Tänk att det alltid var så här förut. Att vi alltid var tillsammans!
Visst är det konstigt hur snabbt man anpassar sig till en helt ny vardag. I nuläget känns det redan alldeles absurt att jag skulle drälla runt här hemma; dricka kaffe, läsa Pippi, sucka åt vädret, röra i kastrull och peta mig i näsan – precis som idag. Ibland tänker jag att vi slösar bort barnens barndom på ett liv de innerst inne inte vill vara en del av (dagislivet, alltså), men majoriteten av dagarna accepterar jag läget som om det var det naturligaste i hela världen. Men ändå – tänk så mycket snällare jag är när jag inte tar ut mig skolmässigt varje dag. Jag kunde vara så här snäll varje dag! Ja, alltså. Jag var så snäll och mild och rar idag, att muminmamman skulle framstå som Raamt i jämförelse.
Varför skall det vara så svårt att vara både trött och snäll?
Vilken underbart fin bild!
Ja visst sku det vara skönt med facit! Att veta att de livsval vi gör nu ÄR de bästa för oss. Men tyvärr gör vi ju inte det och jag tror att det är mödosamt att forma en vardag som vi på sikt innerligt tror att är den vettigaste och sundaste för alla i vår familj. Det kanske inte känns som att det är det vettigaste och sundaste just idag, men kanske imorgon, nästa vecka eller i slutet av året. Ge det nya lite tid och kom ihåg att vara snäll mot dej själv också. He blii no bra ska do sii :)
Jag hade försökt peppa mig och tänk att det blir säkert mer ”kvalitetstid” när jag är färre timmar med barnen. Jag hade så himla fel fel fel. Fastän det känns som semester i skolan är jag ändå dödstrött när jag är hemma. Kämpar med tålamodet och nerverna, och självklart är barnen trötta och kanske trotsar mer, eller så är det just att jag inte orkar lika bra. usch så dåligt samvete jag kan ha till kvällen. Jag vill vara bättre än så här, orka njuta och ta fighterna bättre. Kanske den dagen kommer, det måste den. MEN helgerna, oj så jag njuter.