Visst är det konstigt, trots att min dag nästan enbart bestod av att rusha fram och tillbaka från ställe till ställe (och det var oftast supertajt med tid), så är jag alldeles superboostad av energi. Trots att jag har gett mitt allra hårdaste sedan 7.30 i morse, så är jag riktigt, riktigt lycklig, pigg och nöjd nu.
Tänk så viktigt det är att känna att det man gör här i livet är roligt och meningsfullt! Om alla dagar var så här fullspäckade, så skulle det säkert inte funka i längden, men just idag är jag så himla lättad över att jag rodde fan till stranden.
- 7.30 Väckning och morgonrumba
- 8.30 Planering av intervju på Academill
- 9.00 Synopsismöte med min klass
- 10.00 Intervju inne i stan
- 11.00 Skriva ut artikeln (i sällsynt megaspeed, på 45 min.)
- 11.45 Inlämning av artikel
- 12.00 Förflyttning till andra sidan stan (med stopp för snabbt köttpastejköp i Rantamylly)
- 12.30-14.00 Föreläste om bloggen som verktyg på EFO
- 14.05-17.00 Genomgång av artiklar i skriven journalistik på Academill
- 17.05 Kom hem. Åt middag (STOR HUNGER!).
- 17.45 -19.30 Föräldramöte
- 20.30 Godnatt åt barnen
- 20.45 Entusiastisk planering av morgonöverraskning tills i morgon (fredagar är alltid min tur, wohoo!)
Och här är jag nu. Jätte jätte jätte glad att jag tog mig igenom den här veckan. Bara ett pikulitet möte på Vbl imorgonbitti – sedan är det helg! Igen. Jag känner verkligen att jag vill hänga med familjen i hundra år. Jag tycker att jag knappt har sett barnen på hela veckan. Förutom på nätterna när de kommer tassande. Herregud så man älskar barn som kryper ner under täcket då. Jaja, det var det. Hoppas ni har det lika bra som jag.
Ps. Hälsningar till alla på bilden här under. Ni var en fantastisk grupp!
Härligt jobbat, Linn! Var stolt och glad över din dag. Och så rolig grupp du fick prata för. Jag känner typ alla.
Lucky you! Bara bra typer, ju.
Det ser ganska långt ut som en vanlig arbetsdag för småbarnsmammor, bara att jag stiger upp 6.30.och jobbet börjar 8.00. Vi är inte kloka då man tänker efter.
Men det blir väl bättre efter hand, får vi hoppas. Bara barnen pikulite större!
Tack för föreläsningen på EFÖ! Det var fint att lyssna till dig!
Tack jättemycket!
Där ser du! Kommer ihåg då du angstade över att börja studera igen och barnen sku börja på dagis – känslan av att göra något roligt och meningsfullt (utanför hemmet då) är svindlande! Och att känna uppskattning och tacksamhet för det man gör är väldigt belönande. Hurra för bra feelis!
MEN, vi angstar nog fortfarande litegrann, för det ÄR ju på bekostnad av barnen när vi jobbar så här hårt. Jag njuter och tycker att det jag gör är underbart, men det gör ju inte barnen. De sku ju såklart önska att vi var hemma varje dag. Lyckligtvis har vi lyckats få det så att de har bara tre dagisdagar i veckan, resten är Sami hemma. Men tja, visst är det kiva att de trivs någolunda på dagis och att jag STORNJUTER.