Alltså. När man cyklar så man knappt känner benen, snabbt snabbt snabbt hem över Brändöbron, omfamnar barnen på dagisgården, går hem, pratar om dagen, äter som en elefant och slutligen landar i ett semi-komaläge framför BUU-klubben – ja, då undrar man verkligen huruvida man överhuvudtaget kommer att överleva ända till läggdags. Man är så färdig. Så hjärndöd och flåti i ansiktet. Men så ligger man en stund i soffan och stirrar. Och sakta känner hur blodsockret stiger och livslusten återvänder. I det skedet är jag just nu. I soffan. Framför BUU.
Jag fascineras över hur man kan bli så här fysiskt slutpumpad av att bara lyssna och diskutera dagarna i ända. Varje dag när jag tar hissen ner från G5 känner jag mig alldeles andfådd, torr i munnen och så förbannat trö-hött. Lite after spinning-feeling så där. Fast det förvånar mig inte det minsta. Har aldrig studerat med ett lika stort engagemang som nu. Jag är så galet intresserad av allt vi sysslar med för tillfället (pressjuridik, intervjuteknik, skriven journalistik, digital fotografering och Photoshop). Suger i mig all info som en övertänd svamp.
Vilken tur att jag inte kom in tidigare (som känt blev jag antagen först på tredje försöket), för jag känner verkligen att det är NU jag skall vara här. Det är så mycket roligare att lära sig om sånt man redan har provat på lite grann i praktiken. Kan koppla saker och ting mycket lättare när jag kan applicera det vi lär oss på verkliga händelser, intervjuer och texter. Jag är så förfärligt glad att jag valde det här. Jag är nästan så uppspelt att jag går upp i atomer.
Sorry, alltså. Är en jobbig typ. Hejtå.
Din iver gör mig så glad:) Får mig att orka tro på att livet är så mycket mer värt om man gör det man älskar. Så många mina vänner kör med inställningen: jobba och studera gör man för att man måste få ett bra jobb och tjäna bra med pengar… och alla sitter de på bankkontor och svarar i telefon dag in och dag ut… kollar på lite excel tabeller nu och då och klagar klagar klagar varje gång vi ses. Men jag vill ju vakna upp varje morgon och känna att jag VILL leva den dagen och därför har jag också valt annan väg en de flesta mina vänner gällande studierna. Hoppas på att det ger önskat resultat! Kämpa på Linn, du har rätt inställning till livet!
Fast jag är trött som en klubbad apa är mitt humör och min livslust på högsta möjliga nivå. Det tar, men herregud så det ger!
Gillar ”flåti i ansiktet” så mycket.
haha, men du vet ju exakt vad jag menar! När man har suttit inomhus och fläskat sig i åtta timmar. Man är så hiskeligt flåti i fejse.
Håller helt med dig om att det ofta är en fördel att ha ”provat lite grann i praktiken” innan man börjar studera.
Och trött – ja! En lärare sa en gång till mig att det där med att studera är en av de mest energikrävande saker man kan ta för sig här i livet. Synd bara att eneegin förbrukas i hjärnan o inte kroppen ;)
:)
Det bästa med ett år i den skolan tyckte jag var, till skillnad från fyra år av flumstudier, att man verkligen kunde säga vad man lärt sig, helt konkret. Jag känner igen din iver, pass på och njut!
Njuter som en galning, ja!
hahaaaa! Underbart!!!
Vad kul att du trivs så bra med det du gör! :-) kul läsning!
Jag kände precis likadant när jag äntligen gick tillbaka till studierna efter att barnen blivit lite äldre. Men sen är det också något särskilt med höstluften. Något nästan magiskt. Det känns som om man inte andats på så länge att man liksom blir yr.
Och trött. Riktigt, riktigt trött.