Idag stannade jag med cykeln i ett trafikljus på Skolhusgatan. Bredvid mig stod en sprudlande glad äldre dam i en klargul finkappa. Bakom sig drog hon naturligtvis dagens uppköp på hjul. Hon såg så pigg och entusiastisk ut i blicken att jag blev glad ända in i själen. Så jag sade:
- En så fantastiskt fin jacka ni har!
Hon sprack upp som en sol och log så det bländade ända till Sundom. Kära hjärtanes, tack skall du ha. Sedan cyklade jag vidare mot rött ljus. Kände att förtrollningen var bruten.
Vitsi vad fint att du sa det. Yess. Jag blir glad av den här storyn, trots rödljuset.
Speciellt stolt är jag över att jag NIADE! Herregud alltså, där fick jag till det!
Jag är också mycket imponerad över att du niade. Bra gjort. Och ärligt menade komplimanger skall man inte snåla med. Om man tänker fina tankar är man förpliktigad att dela med sig av dem!
Tänk att de där ”piffiga damerna” alltid finns kvar hur vindarna än vänder,
och hur modernt allt annat än tycks bli…
Vem vet, snart är man kanske en i gånget ;)
Kram Mrs G
Tack för att du fixade solsken till Sundom på förmiddagen! ;) Nej men på riktigt, man borde bli mer generös med uppriktiga komplimanger.
Så bra sagt! I like!
Ja, toppen!! Uderbar du som sa det högt! Det saknar jag…att folk skulle liksom våga säga saker till varandra…just så där som du gjorde. Jättetråkigt att oftast folk bara stirrar och säger inget :/ Ha det gott <3
Ja, och glömde säga att det var också härligt att tanten reagerade sådär. Har nämligen märkt att ofta om man e frimodig och säker saker till folk…tittar dom bara konstigt på en…som det skulle vara någonting konstigt :/