Fina tröstande ord här under. Tack så hemskt mycket. Har varit på dagis hela dagen idag igen, och hur mycket jag än vill, orkar mitt huvud inte svara på alla era peppande kommentarer. Tankarna som finns i hjärnan når ej ända ner till tangentbordet, sorry. För man bli så asmatt av vårt fantastiska, ljuvliga dagis (känns iaf kanon att själva dagiset känns som det bästa möjliga!).
Den här dagen gick jättebra, igen. Även om Matheo var lite sömnig imorse och vädjade ”snälla mamma, inte dagis idag, va?”. Men Sami var med honom hela dagen. Och jag tror att han trivdes riktigt bra. Min vilda gissning lyder: Om tre veckor kommer det här att vara vardag och inget vi överhuvudtaget reflekterar över. Bara jag vänjer mig, heh.
På vägen hem snodde jag Matheo på ett litet äventyr. Till Siwa. Efter popcorn (det har han längtat efter så länge). Och en trip. Och så firade vi med små pallar runt vardagsrumsbordet att Mannat & Milken är jättefina, snälla, kloka dagisbarn. Allt för att höja fiilisen!
Oj vitsi, det var ju just ”igår” man läste din blogg då du låg å hoppades att bebisen int sku komma för tidigt – å nu går syrran å brorsan där hand i hand ti dagis! Va tiden går fort!