Det slog mig just – ännu för några månader sedan skulle jag aldrig, aldrig, aldrig har gjort det här med Milken. Nu var det inte ens någon som tänkte på att det eventuellt kunde vara jobbigt att ha med båda barnen på August-lunch. Allting blir bitvis lite lättare, lite smidigare, lite enklare. Man märker det inte förrän man faktiskt är där. Men NU, nu är det no probs att äta ute med barnen. Skönt. Och så är det väl med allt. Bara man överlever första 1,5 åren, så går det bara uppåt. Det är i alla fall min personliga åsikt så här långt in i föräldraskapet (det här sista kände jag mig tvungen att förtydliga, för annars dyker det alltid upp någon förälder med tonåringar som protesterar hejvilt, heh)
Och när man äter som en häst, får man också bada med sin morfar:
Stämmer detta månne? Gott folk ni måste läsa detta: http://skyddad.ratata.fi/ usch usch stackars människa!!
Jag njuter också av hur mycket lättare grejer blivit när Liam kan göra saker själv. Äta utan att alla kläder är täckta av mat. Härligt. Nu kan man äntligen fara ut och äta utan stök och skrik. :-)
Den filisen slog mej oxo här en dag när jag med mina 3 vilda apor (åldern 11, 7 och 5, plus 11-åringens kompis) kunde gå tillsammans på bio och på en hamppare efteråt. Där alla SATT stilla och åt sin mat, ingen som sprang iväg och sku bara nånting, som int ville äta sin franskis, spiller sin dricka, tappar sin mat på golvet eller retas me varann bara för att… Den där insikten att allt faktisk blev bättre fast man trodde att man för evigt skulle vara i den där jobbiga småbarnstiden me gnäll o skrik o kaos…. :)
SÅ skönt!
Jag kan bara hålla med. Det verkar gå nån magisk förståndsgräns där vi 1,5. Det var då som barnen började leka tillsammans PÅ ALLVAR, som det där självgåendet började tillta, och sedan dess har det bara varit nedförsbacke. Jag vet att det kanske inte varar för evigt, men jag njuter så in i norden av att slippa serva dem jämt och ständigt. De sköter de tråkigare uppgifterna själva (äter och går på vessan och klär på sig och sånt) och så kan vi prata och flamsa och ha roligt istället. Bra.
Ja, alltså. Vad skall man göra sedan när de kan allt det där väsentliga (äter och går på vessan och klär på sig och sånt)? Min roll blir alltså att lägga mig på soffan, äta sushi och byta kanaler, va?
Som besserwisser tonårsmamma säger jag att du har så rätt. Det blir bara bättre när barnen växer. Mera egen tid, mera luft,mera utrymme för egna tankar, mera delaktighet i annat och större gemenskap med resten av världen.
Älskar den här kommentaren! ÄLSKAR DIG!
För oss är det nog fortfarande rätt så svettigt många gånger. Gissar att mina ungar helt enkelt bara inte orkar sitta still så värst länge! Först tar det för länge innan maten kommer till bordet och sedan äter de i ett huj och stormar vidare till lekplatsen… Suck! Take away is the thing i vårt hushåll!
Funkar också!