Det var så konstigt att ha bara ett barn. Jag hade helt glömt bort hur det var. Milken var alldeles förvirrad, fattade inte alls hur man gör när man är ensambarn. Gick efter mig som en svans, pekade mot fönstret, sade ”Mannat?” och såg frågande ut. Efter sex timmar åkte vi och hämtade honom och då återfann sig livsglädjen.

Mannat då? Jovars, det var hans bästa dag i livet hittills. Hade promenerat till Makuuni efter Nicke Nyfiken, hjälpt Lotta att baka pizza, ätit popcorn, sett på film, läst alla böcker, lekt i parken och fått vara chef för en dag.

Och helt slut som chef var han när han kom hem. Somnade i soffan innan jag ens hunnit duka av bordet. Lotta och Mats är kanske världens bästa människor. Ever.