Hurra, kvinnorna från barnens dagis var jättemysiga och hjälpsamma och snälla! Jag känner redan nu att jag genuint gillar dem. De gav i alla fall ett väldigt tryggt första intryck. Och allt känns bara rätt.
Men alltså HERREGUUUUD så jag har våndats nu efteråt (av orsaker som på inga vis gäller dagis). Jag har sådana förfärliga skamsköljningar att jag plötsligt måste skrika ÅH HERREGUUUUD och gå och lägga mig i sängen en stund. Och så våndas jag och ropar och gnyr och rullar runt och har mig. För jag känner verkligen att jag var en t o t a l k a t a s t r o f på finska idag. När jag tänker tillbaka på mina ”intressanta” och ”spännande” formuleringar, fryser blodet till is i mina ådror. Det känns som om det kommer att ta flera år att repa mig från det här. Alltså det var så bedrövligt att jag ibland fick luta mig tillbaka och GAPSKRATTA åt min egen nivå. HÄRRIGUDILAINEN. Ångest. Ångest.
Mite sine sano?
(Jag är övertygad om att du var galant.)
Ja, alltså. Då tror du helt åt pipsvängen. Men kiitås!
Skamsköljningar, det var en fin beskrivning! Som att dö pinsamhetsdöden. När det gäller formuleringar på finska brukar jag också få sådana, för man kommer ju på efteråt hur det egentligen heter. Lättare att få skriva än prata så hinner man fundera lite. :)
Kort och gott, jag gör mig inte alls på finska.
Aww, ihana ;) Jag kan riktig tänka mig hur du lutade tillbaka o gapskrattade ;) Gullig du! Fixade finskan säker helt galant! Kyllä se siitä lähtee!! :)Puss o kram <3
Nå, jag förstod ju i alla fall vad de sa, men vete fan om någon uppfattade vad jag frustade fram, haha.
Hahaha ;)
Åååh, bara ÅÅÅH vad jag känner igen det där. Liksom NÄR ska jag riktigt lära mig det där språket – har ju bott i Hfors hela livet och behärskar det fanimej inte ännu heller. Och det värsta är att det drar ner på mitt självförtroende så mycket att jag inte vågar söka mig till ”finska sidan” av min bransch (där det säkert skulle finnas en massa intressanta arbetsmöjligheter) för jag tycker helt enkelt att jag är så pinsam när det kommer till att öppna munnen på finska. Men hur skall man annars lära sig, liksom..
Brukar skylla min bortruttnade finska på Österbotten, men du menar alltså att det går att slingra sig även i Helsingfors?
Absolut, vilket gör det om möjligt ännu mer pinsamt :/
Kolla Arbis och Tandem. Du får en finsktalande ”kompis” som är lika rädd att tala svenska som du är rädd finskan. Sen träffas ni när ni vill och pratar och lär varandra era språk. Har ofta hört när ”tandemkompisar” har sina träff vid arbis och det låter väldigt kul :)
Jag plågades av likadana skamsköljningar när jag i en gymnasieuppsats skrev ”rintaliivi” istället för ”pelastusliivi”. Storyn var väl att jag föll i havet från nån båt, men det gjorde inget för jag hade ju bh:n på…nej guuuuuud!
Jag tycker seriöst att det inte alls var så farligt, du kan dumpa ångesten!
jo den är dumpad för länge sen, men DÅ var det hemskt! :)
Jag är säker på att du är outstandig jämfört med mej. JAG är en finsk katastrof.
Känner inte till din nivå, men jag är däremot alldeles bombsäker på att du hade skrattat ihjäl dig om du hade varit här idag!
Känner en man som översatte LÄKARINTYG till LÄÄKÄRINSISÄKANGAS. Det, är fabulous.
Hehe, lääkärinsisäkangas var ju bara för bra. Och den där skammen är du inte ensam om. Det är först det här senaste året som jag börjat lyckas få ihop finska meningar överhuvudtaget. Ibland tycker jag att jag klarade det okej (försöker verkligen vara snäll mot mig själv när det gäller finskan, det har suttit så förbaskat hårt och jag har gråtit och angstat så förbaskat i mina dagar) men ibland vill jag bara dö av skam. Jestas, det är inte ett lätt språk inte…