Häluu från soffan, här ligger jag och väntar på bättre tider. Foten känns redan bättre. Men bekymrar mig ändå över att jag inte skall kunna träna tillräckligt för att ta mig runt 16 km om sisådär 50 dagar (i nuläget vill jag redan lägga av vid 10). Och irriterar mig över att det alltid skall vara nåt med mig. Ogillar att vara till besvär. Men Lotta och Mats är snälla och handlar och kommer över (Sami jobbar, nämligen.) Jenny ringer och bjuder på lunch, svärmor och svärfar erbjuder hjälp och alla är snälla. Och jag kyler ner, lindar hårt och datanördar med foten i skyn.
Förresten så är det fruktansvärt varmt här inne. Barnen sliter ut mig med sitt tjat om att gå ut. Och vi smälter ihop till en enda stor själsligt utmattad pöl här på golvet. Milkens hår har redan börjat.
Har ni förresten sett vår snyggaste Legogubbe? Nåja, nu ha ni!
Shit! Ser först nu vad det är som hänt :( Hoppas det inte är något av… men om svullnaden gått ner så verkar det ju som tur inte vara så. Jag finns också till hands, hjälper mer än gärna till med vad som helst! Hur som så måste vi ses asap! saknar er ju.
Jag ringde till dig igår (eller gjorde jag det, alls?), tänkte ifall du skulle hänga på till beachen! Vi kan ses anytime den här veckan, ring ba!
Men kan ni inte bara gå utbi trädgården? Lägg upp foten på en stol och låt ungarna leka!