En historia om besvikelse.

Av en händelse stod jag idag på Sunnanviks torg och fick ett riktigt underligt sug efter Sprite. Har inte druckit Sprite på flera år, tror jag. Men plötsligt blev jag alldeles svimfärdig av ett absurt AKUTSUG (kan ha och göra med att det var sisådär hundra grader varmt). Nå väl, vi traskade iväg mot K-market och Sami sade ”Du kommer att ta en klunk och sedan vill du absolut inte ha mera”. Aldrig i världen, sade jag. Kommer att svepa hela på 0,2 sekunder.

Gick in affärn. Gick till läskkylen. Köade. Betalade. Dreglade. Öppnade flaskan. Pssschht. Och så tog jag en klunk. Och UÄÄÄÄK en sådan slibbig och slemmig och kolsyrig skit. Känns som om det svämmar över i munnen av äckel. Finns det överhuvudtaget någon som dricker Sprite nu för tiden?

Lyckligtvis bjöd Sunnanvik inte på idel besvikelse. Hittade klänning åt mig, jeansshorts  åt mig och ett par rosa ballerinas åt Masses kompis. Allt för 5 eugen.

About these ads

5 reaktioner på ”En historia om besvikelse.

  1. Spritser e gott, särskilt en loj heeet sommardag på beachen/i trädgården/i skären! Vitt vin + sprite + is = spritser. Slurp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s