Halva vintern har Nia (röd topp, en meter hög) planerat sin midsommarbal. Ps. Ni förstår väl att Jenny (grön topp, lite mer än en meter hög) jobbar på BUUS?
Och nu var det äntligen baldags! En hel drös med färgglada småkläppar strömmade in på gården.
Vi fick en massa gott också. Soppor och piroger och kex och kaffe och guvetvad för läckerheter.
Jättekul att leka telefon med trasig hularing.
Milken fick feeling och kastade klänningen. Där sitter förresten sjukt trevliga Jenni. Hon bloggar här.
Efter fem lyckade timmar på gräsmattan gick vi gatan ner. Stort tack för fin fest!
Bevare mig väl! Fem timmar barnkalas?? Jag hade dött i Jennys ställe.
Men det var ju inget barnkalas – det var ju midsommarbal!
stort tack till alla gäster! Det hade blivit en synnerligen sorglig bal o en väldigt olycklig nia om ingen hade hakat på idén. Alla kom ju så finklädda o festliga – jättesött! Som piga tyckte jag att det var en ytterst kravlös tillställning. Hämtpizza o vi kunde ha fortsatt i några timmar till…
Hoppas hon var nöjd efter den långa planeringsprocessen! Glömde förresten att ge din bok, trots att den fanns i ryggsäcken. Nån annan dag!
nöjd nog. Dock litet antiklimax. Midsommarbalen har liksom alltid skimrande hägrat i framtiden. Den har varit källa för inspiration o förväntan o gett otaliga planeringsskeden. Nu har vi den bakom oss. Punkt liksom. Fast roligt var det!
Så är det ju alltid med något man har väntat på och längtat efter en längre tid! Känslan av tomhet efteråt.
Ja, Jenni är superskön…känner henne med <3
yup!