En sorglig dag på ön idag. Eller sorglig och sorglig, men Lotta och Mats och Willy åkte vidare på semester västerut och pappa åkte tillbaka till fastlandet för att återvända från semestern. Och regnet, det fullständigt ÖSER ner över havet. Kvar är mamma och jag, Sami och barnen. Blev plötsligt ovanligt tyst. Men vi fortsätter ölivet. Och fortsätter klura ut vad vi skall hitta på för äventyr nu i veckan.
Från en sak till en helt annan: För många år sedan dog en älg en alldeles naturlig död i skogen här nära. Ibland går vi förbi och betraktar skelettet med lite skräckblandad förtjusning. Vilka svinasiga tänder!
Gubbe på upptäcktsfärd.
Ljuvliga, små skogsvägar.
Ibland orkar man inte riktigt själv – då får man åka rallykärra.
Min pappa och Le Milk på svampjakt.
Det var segt i början – sedan hittade vi så det räckte till åtta pers. Svampsås måste vara det godaste som finns i såsväg. Eller så är jag helt enkelt så barnslig att jag tycker att allt som man plockar eller fångar själv smakar så hiiiiimla myyycket bääättre. Ta nu pappas 92 centimeter långa gammelgädda häromdagen, till exempel.
Vad Tove Janssonskt det här inlägget känns, jag blir sjukt sugen på att läsa om ”Sommarboken” och komma ännu närmre den nordiska sommaren.
Du skrev i våras att du var så sjukt trött hela tiden. Vad blev det av det? Gick det om av sig självt? Fick du nånsin reda på vad det berodde på? En zombie här nu…
Ovanligt att äta gädda… Eller kanske vi som är kräsna?! Hur lagade ni den?
Jo tack,vi sitter sju personer på svärföräldrarnas båt, i regnet. Sooool du är väldigt efterlängtad!
Efter regn kommer sol :)