Ligger här nybadad (ja, vi badar bastu precis varje kväll för mina barn är sällan igenkännliga efter en hel dag i skärgårdsmiljö) och undrar om inte den här dagen som nyss passerade var den allra bästa hittills, sommaren 2012. Inte en endaste en vindpust och solen glittrade över havet dagen lång. Vi metade, åt jordgubbar, metade lite mera, lekte med grannar och deras hundar, grillade, solade, fick grannar över på rödvin i solnedgång. Och avslutade med bastu på det (och ett litet missöde när hundarna blev sugna och nappade Matheos mörtkompis).
Idag var vi på alldeles, alldeles rätt plats på rätt dag. Älskar det här livet man lever här. Avslutningsvis lite bilder på lortiga barn:
Hur arg hon än är ditt lilla flickebarn så är hon så fruktansvärt söt:)
Kan det vara möjligt? En hundbild på din blogg haha :D Inte håller du väl på veknar Linn ;) snart har ni huset fullt med odjur som oss.
Hallå, där nere i södern :) Måste bara kommentera Milisens raseri-utbrott. Du fick ju många bra förslag förut och jag har inga bättre, men måste bara berätta att när vi fick Jimmy (han är ju 17 idag) så var han en tid på barnintensiven (2 veckor) eftersom han fick en bakterie i kroppen vid förlossningen. Den dagen jag trodde jag skulle få fara hem med honom, kom de in och sa att han genast måste dit. Skulle vi ha farit hem med honom, skulle vi inte ha haft honom hos oss idag :(
Okej, när vi sen fick hem honom och många år efteråt så var han alldeles hopplös. Han grät och surade och fick han inte som han ville så var det helt kaos. Alla, förutom utomstående, fick smaka på hans temperament. När han var baby ännu, så minns jag att jag läste om olyckliga spädbarn och allt som där stod påminde om Jimmy. Jag tror själv att det var för hans första veckor på sjukhuset som gjorde honom till ett olyckligt spädbarn. Enligt andra föräldrar som hade sina barn där, så grät han nästan nonstop när vi inte var där. Och inte har ju sköterskorna tid att sitta med barnen i famnen hela tiden.
När han var typ 16 månader fyllde Conny fem år och vi har filmat när han öppnar sina paket. Jimmy tjutade och vrålade genom hela filmen nonstop och ingen BRYDDE sig. Alla var så vana med hans tjurande. Kände mig som världens sämsta mamma när jag sen konstaterade det.
En tid efteråt började det bli vanligt med alla dessa bokstavskombinationer på barnen (ADHD mm) och då sa Conny helt allvarligt till mig en dag: ”Mamma, jag tror nog Jimmy har hela alfabetet, jag”
Ha det så jätteskönt, allihopa. Hoppas Milisen hittar ett ”lugnare jag” så småningom. Helt otroligt vad mycket ”kraft” som kan rymmas i en sån liten kropp!
Makalösa bilder!
Tror jag inte jag kommenterat här tidigare… har följt med din blogg långa tider nu. Själv en ”Karisbo”. Helt otroligt hur dina barn växt och hur alla mår bra! Sååå söta barn! Njut av sommaren & ha det bra. När man följt med ditt liv, speciellt din lilla tös,,, då rinner tårarna av glädje! HELT otroligt hur Ni alla klarat Er FINT!