Det bor helt sjukt bra barn här på vår gata. Och det bästa med de här barnen är att de har så oerhört bra mammor. Idag fick vi sällskap hela dagen (kaffe, lunch, kaffe igen – heeelt huippu!). Och på samma gång fick vi sällskap till morgondagens äventyr! Tänk att det blev så här bra just på den här gatan, i just den stadsdel jag aaaaaldrig trodde att jag skulle bo i. Flytten hit går verkligen under rubriken ”när verkligheten överträffade förväntningarna” – och just den känslan är ju den allra, allra bästa!
Förutom dans, giftemål och slagsmål, blev det också högklassig myshörna:
I den utsträckning du beskriver har vi nog inte varit med om ilska, men det verkar nog vara så att en del barn har mer ilska i sig än andra. Åtminstone hos oss är det så. Och trots att jag inte varit med om samma så förstår jag din åga: då man tycker synd om sitt barn och inte vet hur man ska lära det att handskas med sin ilska och samtidigt ågan för det andra ”snälla” barnet som får utstå en hel del… Har nog tyvärr inga tips men jag hoppas du får någon rätsida på det hela och att Milisens humör jämnas ut så hon också får njuta av livet och glädjas åt det! Måste ju vara jätte tungt för er, usch!
Vad kul när man hittar ett så bra område att bo på. :)