De fem senaste midsomrarna har vi säkert firat i Snappertuna på vår sommarstuga, så det var en helt annorlunda midsommar vi firade igår. Sami jobbar mer eller mindre hela helgen, så vi stannade här i år. Inget sommartorg, inget häng med Tvisäcks finest, ingen bastu och ingen mommo i blommig krans. Däremot hade vi en riktigt gemytlig kväll här på vår gård. Tänk att det blev en så där fin kväll! Vädret, människorna, maten – ja, allt! Ännu för tre dagar sedan trodde jag att vi skulle sitta ensamma här och ruttna i ett hörn.

Vi dukade på gården och grillade körv i vår minimala rosa pallogrilli.

Och så åt vi fisk, fisk, fisk.

Saft i tuttflaska känns onekligen lite osexigt. Förlåt för den.

Vi undrade varför Malin och Ronnie kom med två bilar. Det visade sig att de hade med sig en midsommarstång. Det var så ambitiöst att jag föll i backen.

Trött midsommarkung.

Här står jag med avig klänning. Hann aldrig vända den rätt, men det skall väl ändå inte vara så noga.

Malins efterrätt var det godaste jag någonsin har ätit.

Se nu!

Mannen i vitt är Ronnie. Han är huippu (det var på hans 30-års fest jag träffade Sami). Kvinnan i rosa är Malin. Hon är ännu huippugare (för hon är nyutexaminerad läkare).

Milisen slocknade i vagnen och Matheo hade filmstund mot slutet.

Sedan nom grannens katt och mumsade på barnens rester. Uäk.

Tack allihop för att ni är så sjukt bra gäster! Kan ni komma tillbaka idag?