Senast vi var i Karis, i mitten av april, gjorde jag efter många års uppehåll comeback i löpspåret. Det var en ganska fjuttig och flåsig runda, men ändå hade jag värsta superfeelingen i magen (nå, egentligen ville jag spy, men..), för jag visste att jag hade lagt något gott i rullning.
Idag, två månader senare, har jag äntligen kommit till min första hållplats. Jag är kanske Sannäs lyckligaste människa just ikväll, för jag har en alldeles magisk joggingrunda bakom mig. Idag kunde jag för första gången på dessa åtta veckor springa och njuta. Inte springa och njuta efteråt. Utan springa och njuta samtidigt. Inget flås. Inget ont i magen. Inga tunga ben. Bara fin rytm, låg puls och passligt tempo. Fuktig, ljuvlig kvällsluft. Slingriga, gröna skogsvägar med överraskande kurvor. Inga demoner i huvudet – bara sjukt bra drive i kroppen. Skulle ha sprungit till månen, om du hade frågat mig. 70 minuter senare sprang jag dock in på gården (70 för att Johanna sade att det skall vara mitt mål på Kanontian).
Det är det här som jag uppskattar så förfärligt med löpning. Det går så snabbt framåt. För åtta veckor sedan orkade jag knappt någonstans överhuvudtaget. Nu kan jag redan springa över en timme. Är så otroligt glad att jag, Latmasken Jung, ibland lyckas få ordning på mig själv. Har dessutom gjort plankan i smyg. SER NI NÄSTAN EN MUSKEL DÄR, VA?! Bakom alla fem ärr.
Sign. Den lyckliga galopperaren (insideskämt till Sami, hej hej till Vasa!)
Blir sjukligt avis på din mage! Sådär ser inte min mage ut fastän jag springer och springer och springer… Skyller det på godis och godi och godis!
Har bara bra gener, äter också alldeles för mycket skit för mitt eget bästa!
Bra jobbat! Ikväll sprang jag 5 km med en medelhastighet på prick 6 minuter/km. Helt galet när jag jämför med resultaten för en par månader tillbaka. Fast snart ser man väl inte längre några större resultat om man inte börjar träna muskler och springa mer än såhär, men jag är nöjd ändå bara för att jag lyckas röra på mig några gånger i veckan. Det är inte alltid så lätt att slippa iväg nuförtiden, som du säkert vet!
Jestas vilken fin mage du har! Fascinerad av hur man kan se ut så utan att ha tränat på evigheter och fött två barn… Inte ens vältränade brudar brukar ju ha sådär fin mage tycker jag :D Wow alltså. Men alla är vi olika!
Förtjänar ju egentligen att vara 150 kg, men där hade jag tur! Tack!
Hejj! Jag undrar hur många gånger i veckan du täranar, tränade i början och så? Hur långt sprang du i början? Jag testade igår springa, första gången på säkert 5 år, sprang litee på 100m, men efter den stack det i magen, i lungorna, jag fick ingen ordentlig luft osv.. Är detta normalt? För jag skulle vilja lära mig springa..
Tycker du skall vända dig till Johanna som jag länkar till! Har tyvärr asdålig kunskap. Lycka till!
Du har verkligen dödligt snygg mage, ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, dina ärr. Jag sku nog.
(Ursäkta för denna sjuka kommentar.)
Haha, älskar din fascination för ärr! Tack!
du klarar kanontian på 60 minuter!!
Hoppas!
Linn, JAG klarade Kanontian på 70 minuter. I teorin betyder det att min mommo som e åttio springer fortare. Det där sköter du på under timmen.
I wish!
Åh då finns det kanske hopp även för en latmask som mig.
Orkar inte vara trött och lat längre :)
Kram Mrs G
Tycker också jag är mycket piggare nu!
Neeeeej, jag blir så avundsjuk att jag döööör! Hoppas du skriver ett nytt inlägg fort så att man inte avundsjukt behöver beundra din mage varje gång man öppnar din blogg ;)
Nä, nu vet jag att det är helt upp till en själv, jag får skylla mig själv att jag inte ser ut sådär… Men jag har bara inte självdisciplinen att hålla på att kontinuerligt träna!! Grrr! Plankan är ju det enklaste att hålla på med – men varje kväll/dag glömmer jag att göra den?!!!
GRATTIS kan jag bara säga och nu glömma din fina mage :)
Äh när wordpressen bara kommer ihåg min gamla address… Här den nya…
Heja heja, planka planka!
Haha, vilken huippukommentar av Spetsfabrikanten! Jag komppar.
Tack, ni är sjuk i huvu!
Jee! Huippubra! Hurra! Applåder! :)
Och jo, jag tror också du kan klara Kanontian på bättre tid än 70 minuter, men jag vill inte sätta upp för höga mål åt dig (och vill inte att du ska göra det själv heller) i din första tävling (på länge). Du ska vara springa och njuta och vara supernöjd med dig själv oavsett hur det går! :)
Bara jag går över mållinjen är jag happyface!
Räknade lite och om du håller samma fart som du gjorde på testloppet runt Metviken (eller egentligen pikupikulite snabbare) så går du under 65 minuter. Med nummerlapp på bröstet tror jag nog du klarar det. MEN ha mållinjen som primära målet (och att springa hela vägen) och tidsmål som sekundärt mål. Det är länge till september ännu så du behöver inte vara på topp redan ;)
Fast jag tänker inte tro att jag är lika rutten som när vi sprang runt metviken. Då var allt i min kropp åt helvete. Mådde dåligt och ville spy. Tänker ha samma fiilis som igår :) Bara flyga fram, heh.
Kör på fiilisen – det blir bra :) Börja lugnt och spring i pratfart i halva loppet och sen ökar du så du är trött då du kommer i mål. Det blir huippubra, du är så duktig!
En riktig krigarmaga!
Yes sir!
WOW! Fantastiskt, är helt död efter 5 km Nicerun..
Aaah, det var ju idag! Kul!
Härliga tider! visst är det ju underbart då träningen går framåt, man kommer till ett stadium då man verkligen kan njuta och man riktigt känner hur man mår bra och att man tar hand om sin kropp- och den svarar genom en massa må-bra hormoner :) Jag har själv ännu lite svårt att hitta tiden (jag vet man ska TA sig tiden) för mer än några små pass i veckan efter att den förstfödda kom till världen. Men passen lär bli flera och jag njuter helt klart av träningen på ett annat sätt nu än då jag, före graviditeten, hade möjlighet att träna precis när jag ville och hur mycket jag hade lust med. Hoppas inspirationen och träningsglädjen håller i sig! Tian kommer du fixa galant.
Man får alltid lust att börja springa själv när man läser sånthär! :) skulle vara bra att varva styrketräningen med löpning, men då jag tycker löpning är SÅ tråkit.. :p men kanske nån vacker dag