Igår kväll satt jag alldeles utmattad i soffan. Hade tvättat och packat inför dagens avfärd. Tagit en svängom med Jenny och Anki på Brändö torg, där stadsdelsföreningen ställde till med kalas. Nattat barn, bloggat och paketerat paket. Där satt jag då och slumrade. När jag plötsligt fick eld i röven.

Om det här var en film skulle det här nu gå i ultrarapid. Man ser hur jag far omkring som en sinnessvag i köket. Vispar och smakar och springer och läser och torkar och vävar. Och så till sist stannar filmen och jag sitter där och dreglar vid köksbordet, med ett stycke sockerkaka och tolv små smarriga morotssemlor framför mig. Kökshandduken över axeln och stripigt, svettigt hår. Nöjd kvinna. Trött kvinna. Fånigt leende.