Det var folktomt så långt ögat kunde nå. Inte en själ på hela Brändö, när jag vandrade gatan fram till Sale. Utanför butiken satt ett stycke stenad pundare och rev i sitt långa, lusiga hår. Stirrade på mig som om jag var det mest fascinerande han hade sett i hela sitt liv. Gnuggade ögonen och reste sig:
- WOOOOOOW, te ootte IHAN samannäköisiä. Ihan kuin kaksosia!
Fint att se att lite dubbelseende kan göra så mycket. Sedan åt jag våfflor med Ida-Lina och Jemppa på Café de Paris. Sedan åkte vi till Rågens rike, kommunen som har gett oss mytschi svintjöt, hoppbackan, god choko, Hey Presto, langradin och superstjärnan Sami Mannil (ehe ehe, jag är hysteriskt rolig, kill me).
…och indirekt Vasas vassaste :D
Dhöö, hur kunde jag glömma?
Eh hm… Vad sa han? (Finska inte min starkaste sida..)… (Typ min svagaste sida…)..
Han sa ”woooow, ni ser ju alldeles likadana ut, som tvillingar!”. Han var .. ehum.. inte vid sina sinniesfulla bruk, om vi säger så.
Haha OK.. WoopsieDaisy..!…
:)
Chokon je fron Årvas (även om e hör ti Vööro nu)
Jajaja, är inte så insatt i geografin.