Nu när man faktiskt börjar inse att det riktigt på riktigt börjar vara sommartider och hjärnan är redo att acceptera det, kommer jag allt som oftast på mig själv att drömma och romantisera hela konceptet Sommar. I mitt inre ser jag hela förloppet i stresslös slow motion, hur man bara vaknar och klär på sig en lång, skir klänning, ropar på barnen med ljuv stämma och så kilar man ner till stranden där man bara ligger, ligger, ligger och blir brun och fin. Medan barnen leker. Och strandväskan packar sig själv. Hur måsarna ropar fridfullt och vännerna sluter upp, en efter en.
Det där med att jag hatar att springa till butiken och stresshandla bananer och juice och kex varje dag (gör man inte det och går till stranden utan mellanmål, kan man lika gärna skjuta sig själv i knät) minns jag inte. Inte heller alla dessa varma, sura handdukar med fuktigt sandlager. Minns inga barn som slåss och kastar sand så man vill sjunka genom marken. Inte kliandet i ögonen efter en dag i solen. Inte de hungriga barnen som knappt orkar gå hem. Inte hur jävligt det är att röra ihop en panikpasta när man redan håller på att brinna upp. Bikiniband som skaver i nacken. Sand i rumpan. Kladd i håret. Bruna bananer och sandkletiga russin i väskan. Ömma, röda kindben. Sand sand sand. Våta simbyxor på vardagsrumsmattan. Barn som inte vill duscha. NEEEEEJ MAMMA INTE HÅÅÅÅÅREEEEET.
Leksaker som faller ur den överfulla vagnen på väg hem från stranden. Och faller igen. Och igen. Bortslarvade tuttar. Bilen som är kokhet. Gubben med hårig rygg och ölmage framför dig i kassan. Gasen som är slut i grillen och det luktar tändvätska och gudomliga kryddor från granngården. Disken som möglar för att ingen hinner diska. Myggan som väcker dig klockan fyra när benen har klibbat ihop under ångesttäcket. Katterna som kissar i sandlådan och det luktar satan i hela kvarteret. Och sist men inte minst – regnet som öser ner JUST när ni har packat ut barnen (och vagnen och matsäcken och solkrämen och solhatten och skötväskan) på djurparkens parkering.
Näe, finns inte på kartan.
Ha, ha nu fick du mig nästan att börja längta till vintern! :-) Men bara nästan! Det var en bra beskrivning av sommarens negativa sidor.
Fast nu var jag lite onödigt hård. Egentligen så är det bara på sommaren jag lever på riktigt. ÄLSKAR ju sommar!
Ja fy fasiken för sommaren, tur att den går så snabbt förbi! :D
Heh!
min favoritmening: ”Katterna som kissar i sandlådan och det luktar satan i hela kvarteret.” :) kan inte uttryckas bättre.
Speciellt i parken här nedanför oss brukar det vara mycket kattkiss. Så där just och just att man vill röra i barnen när man skall hem. Helst går man 20 m efter.
Även om sommaren och det härliga varma vädret alltid välkomnas med stor entusiams av oss nordbor, så ska jag ärligt erkänna att det är med skräckblandad förtjusning som jag ser den nalkas.
Alla blir lite som galna och ska vara överallt hela tiden.
Det ska solas, badas, grillas, göras fina pick-nickkorgar och roliga utflykter.
Allt ska ha ett rosa skimmer över sig, smaka sockervadd och alla ska vara glada och lyckliga och nöjda HELA tiden.
Hur ofta ser det ut så i verkligheten?
Snarare som i din beskrivning skulle jag tro.
Sociala media spär på den där hetsen ytterliggare när alla visar upp sina perfekta stillebenbilder över allt det där perfekta i bloggar och på Facebook.
Nej, i sommar ska jag bara ta det lungt, pilla mig i naveln och strunta totalt i om det blir som på film eller inte.
Lat Sommar 2012.
Kram Mrs G
Men vadå, man ÄR ju lyckligare på sommaren – i alla fall jag! Jag blir en sommarversion av mig själv, liksom. Blir helt till mig av picnicer och utflykter och grillmat och sandstrand. Tycker att sommaren automatiskt har ett rosa skimmer över sig, trots att det finns lite skit och sand i hörnen, haha.
hahahaha. :) Inte konstigt om man sku få magsår i slutet av augusti..
:)
Haha, vilken beskrivning! Right on Linn! Skrattade högt här.
haha, bra!
Romantiseringen är ett måste, ren och skär överlevnadsinstinkt! Gör samma sak kring juletider…
Fast sommaren är nog bättre än jul. Julen är ju PÅ RIKTIGT hemsk, haha.
Haha, så bra! Delar detta på bloggen!
haha, kul!
Haha, shit, är det det där man har framför sig?? (Säger hon med bara en elvamånaders). :)
Japp, precis det där!
Mitt i prick! Att packa upp illaluktande strandkassar med sandigt innehåll är det sämsta med hela sommaren.
Jag vet, hittade en ouppackad strandväska i vår skitgarderob för någon vecka sedan. En möglig handduk, ett mögligt kexpaket och ett kilo sandrussin. YUM!
Årets inlägg!
nånå!
Lägg till alla fästingar, getingar och huggormar. jag ska sitta inne och vänta på oktober. då borde det ha lugnat ner sig.
Fast kräk har jag sällan besvär med. Myggor gillar inte heller min köttyp, tror jag.
Du satte verkligen fingret på ”konceptet sommar” :) Thanks for the reminder!
Fast nu skall vi inte prata skit om det bästa som finns. SOMMAREN ÄGER!
Åh! Hahaha! Där fick du till det på pricken. Underbart skrivet. Sommaren som man längtar till är inte alltid så idyllisk som man vill tro. Men man kommer bara ihåg de fina stunderna och inte allt meck runt omkring. Hoppas att det blir en fin sommar i år. Lev väl!
Sommaren blir alltid bra, alltid!
ja du kan det där med att beskriva. superinlägg!
tack snälla du!
Och så är det aldrig lagom varmt eller kallt. Antingen klibbar det eller så huttrar man på terassen.
Du har en snygg förmåga att baka in gnäll till ett roligt och positivt inlägg. :)
Hahaha! Mitt i prick där!