Stora E hade dukat upp med saft och fat på terassen. Och vädret, det var verkligen ämnat för utomhusätning. Jestas, så varmt det var. Tror det var första gången våra barn var utan jacka i år. Det blåser alltid så förbannat här på Brändö.
Där satt Milken och åt en sandig munk och såg på när de stora bråkade så tårarna sprutade. Inte lätt att samsas om samma lek och samma leksaker när man är fyra bast. Kände mig mest som en wrestlingdomare.
Där har vi Sara som kontrollerar om någon har hoppat i diket. Sedan slutade min kamera fungera. Den har så mycket matrester i on-knappen.
Efter ärtsoppa och reissumies blev barnen glada igen.
Jätteglada!
Och nu klistrar de runda klistermärken i hela huset. Men det få de lov att göra. För jag orkar inte jaga runt och säga nej hela tiden. Har sagt nej så många gånger idag att jag spyr om jag måste höra det en gång till.
Håhå.
Vad bruna ni är i ansiktet redan, särskilt Matheo och mannen din. Är det färg som är kvar från det ni var i Kap Verde eller har de redan hunnit få färg hemma i Finland?
Nej, vi är inte bruna, det är bara nåt med fotoeffekten!
Sköna bilder! :D Det där med klistermärken på dörrar går mig så på NERVERNA! Det ska limmas hela tiden och så blir klistret kvar. Men jag har gett upp. Han får limma på sin egen dörr i alla fall.
Oh, jag vet, ibland blir det för mycket nej nej nej. Skönt att kunna släppa lite på det, vad gör lite runda klistermärken anyway? MVH hon som har nagellacksteckningar på kylskåpet
När skall någon uppfinna en inbyggd app som kan blockera vissa ord från mitt ordföråd?
När jag var liten var huset också fullt med klistermärken. Hundar, mumintroll, pirater, allt fanskap.
Vilken tur att inte vi också är fyra år. Tänk hur det skulle låta då!
Ja herregud! Vill inte ens tänka på det.