Imorgon skall jag ringa och be om ett sköldkörtelsprov (tack för tipset!) ifall det skulle kunna vara orsaken till min sirapsfeeling. Orkade inte släpa mitt arlse till löpspåret, så jag tog Milken på cykeln och så trampade vi lugnt längs stranden.
Nu när det blir maj ber jag om ursäkt till staden för alla hemska tankar jag tänkte i vintras. Hur kunde jag tycka så illa om något så ofantligt trevligt och fint?
Milkens mun gick i ett. ”Oj oj oj oj oj oj oj oj oj oj OJ OJ OJ OJ OJ”. Hon gillar ju som sagt bilar. Och det fick hon sannerligen se idag. OJ OJ OJ OJ OJ. Fast jag föredrar att cykla med Matheo. Han kan i alla fall sitta stilla. Milisen hoppade så mycket att jag fruktade för mitt liv minst 36 gånger.
http://www.viforaldrar.se/artiklar/lakaren
Jo, jag läste den häromdagen, låter mycket som jag, det där!
Tycker du ska lyda P:s råd om sköldkörtelproven. Finns sååå många kvinnor som är underdiagnosticerade gällande speciellt underfunktion. Tyvärr är det många läkare som inte förstår sig på värdena och så är det ju en typisk kvinnoåkomma också. Många får fel diagnos såsom depression. Om du inte får rätt hjälp direkt ska du ta kontakt med en endokrinolog, d.v.s. en specialist inom området! Men börja med en labbremiss via hvc. Lycka till!
Och jag lovar att skicka ett mejl efter torsdan! Jag, den obotliga tidsoptimisten, har en deadline och börjar få lite bråttom…. Kul att du är mån om din hälsa och kolla upp sköldkörteln. Det skadar inte alls, långt ifrån!
Skulle just fråga av Patricia här ovan – ”vem är P?”. Men men. Det ser jag väl när du mejlar mig om nåt, heh.