Nu ikväll krigade jag mig igenom det tyngsta träningspasset i mannaminne. Orkade knappt gå upp för trapporna till Gula huset när jag väl hade parkerat cykeln utanför. I 56 minuter cyklade jag med en fyraårig (konstant pladdrande) 20 kilos vikt bakom mig. Valde de slingrigaste vägarna och de segaste uppförsbackarna och trampade som en galning genom vår stad. Och fastän jag nästan cyklade omkull av mjölksyra i den sista backen skrattade jag som en dåre, för Matheo drog så sjukt bra stories (slår podcasts hundra noll). Kommer aldrig någonsin att komma ur sängen imorgonbitti. Men HUH så rolig träning det var! Måste nog cykla mer.
Hehehe, va härligt! Ni har nog säkert varit en underbar syn :)
kan han int cykla själv?
men då sku de väl int vara lika bra träning för Linn? som säkert var pointen? :D helt huippu, får kolla om gudsonen hänger med på nåt liknande!
Eh, vad har det med saken att göra? Det är ju som att fråga om någon inte kan gå själv när den tar bilen/tåget7bussen/flyget. Kan du?
Nu måst man alltså börja akta sig för den rosa faran i trafiken :) Borde kanske ta årets första cykeltur själv också…
Pointen e att Matheo int kan cykla än…
Hey, BRA POINT! Speciellt i det här inlägget.
Stör det dej? Min dotter lärde sig cykla när hon var 7 år, stör dej på det i stället!
:) Känns som en tämligen irrelevant sak att störa sig på. När andras barn lär sig cykla, muahaha.
Åh, borde ta fram min cykel ur garaget och inleda cykelsäsongen jag med.
Så himla fina solnedgångar så här års! Do it!
Barns motorik måste tränas. Sker ej genom att puttas i vagn.
Du är ljuvlig. Tack!