Eftersom jag har Karin här med mig, så hinner jag inte riktigt umgås med er i samma utsträckning som vanligt (Karin är Den nya bloggen.). Men en sak undrar jag över. Som vi snackade om över frukosten imorse. Är övertygad om att ni kan hjälpa mig. Ni är ju som google, fast lite roligare och bättre.
Okej, hjälp mig i den här frågan: Droppa lite fördelar och nackdelar med att vara gift! Varför skall man ingå äktenskap rent praktiskt (vill inte höra ”för det hör till” – utan vi vill ha konkreta svar här)? Hur skiljer sig sambolagen från äktenskapet? Vilka är de juridiska fördelarna?
Det mest praktiska jag kan komma på är att då får man ordna världens roligaste fest!
Tråkiga svaret: lättare juridiskt när man har barn, vid köp av hus och egendom är juridiken lättare. PUNKT
Trevliga svaret: En kärleksförklaring framför allt annat,rolig fest, fin klänning, fina presenter, bröllopsresa, kärleken hyllas, samma efternamn vilket skapar samhörighet, underbart.
…Jag absolut älskar att vara gift och ändå nykär i min pojvän sedan 8år, sambo sedan 7, förlovad sedan 6 och gift sedan 2år <3… jag är romantiker som du förstår..
Det viktigaste av allt är att bröllopet ser ut som paret…alltså kan magistraten vara lika perfekt för ett par som ett hollywood bröllop för ett annat, bara man inte bromsar sig själv, bröllopet är värt vartenda cent.
På vilket sätt är juridiken lättare vid köp av hus? Jag har köpt flere utan att vara gift och det har gått precis lika till som för mina gifta kompisar. Ingen skillnad där. På vilket sätt är juridiken lättre ifall man har barn? Åt oss påsod barnatillsynsmannen att efter att fadern bekräftat sitt faderskap så har barnet PRECIS samma rättigheter och fadern precis samma rättigheter/skyldigheter som om man vore gift.
Nina: Herregud, en sån fest sen då!
Mikaela: Fast jag kan ju inte påstå att det var svårt när vi köpte Gula huset tillsammans trots att vi var ogifta. Bröllopet blir säkert bra, men nu undrade jag mest över själva äktenskapet.
Heidi: yup!
Som jag förstår det är det lättare rent juridiskt när man har barn på varsitt håll och gemensam egendom till exempel ett hus. Om en dör har den personens barn rätt att få ut sitt arv genast. Vilket kan göra det svårt för den efterlevande. Halva värdet av ett hus är rätt mycket pengar. Trolgen måste huset säljas. Det här kan även avhjälpas med testamente.
Instämmer i föregående, men också rent juridiskt är det enklare att vara gift. Speciellt om man har barn tillsammans. Äktenskapslagen har visserligen nuförtiden gett sambon vissa rättigheter, men det är alltid en tolkningsfråga. Om man är gift och inte har äktenskapsförord går ju halva egendomen i ett eventuellt dödsfall via giftorätten till den äkta hälften och den andra halvan utgör arvslott som delas mellan bröstarvingar. I de flesta fall uppstår det väl inga problem, men ta t ex skräckscenariot att både du och dina barn dör i en olycka och ni har ett gemensamt hus med din sambo, dvs barnens pappa. Din halva av huset skulle gå till dina barn, men då de är döda går den till dina föräldrar, i andra hand dina syskon. Arvsskatten stiger också om man testamenterar sin egendom till någon ”utomstående” som sambon i värsta fall kan klassas som. Det här blev tyvärr lite ostrukturerat och dessutom bristfälligt, men någon annan kanske kan fylla i där jag missat. Dessutom tycker jag personligen att det är trevligt då hela familjen har samma efternamn, men det är ju smaksak.
Okej, mycket jag inte visste här!
Ps. I den här familjen kommer vi aldrig att ha ett gemensamt namn. Ingen är villig att släppa sitt riktiga, varken jag eller Samsan. Så där föll det direkt ;)
Bra där! Man ska vara rädd om sitt namn. och inte ens fundera på att byta bort annat än möjligen alltför vanliga son-namn. Det är en tramsig 1800-talsidé, innan dess bytte kvinnor inte namn vid giftet.
Måste faktiskt instämma riktigt ordentligt här. Fattar inte alls poängen med namnbytet. Jag ÄR ju Linn Jung. Absolut ingen annan. Skulle kännas alldeles vansinnigt att plötsligt heta något helt annat efter 26 år. Kan delvis förstå argumentet att alla skall heta samma sak, men då är det nog inte jag som ger mig ;)
Vad heter barnen i efternamn då?
Man behöver inte gå till socialen för att bekänna faderskap! Löjlig sak dedär annars tycker jag..
Jag är gift och tycker det känns tryggare, men nu var det ju saker som detta du inte ville höra, utan riktiga fakta ;) Nu har jag inte några fakta som jag är bobmsäker på, men jag vill inte vara en av dedär snyftande kvinnorna man läser om i lokaltidningarna som fått livet förstört (eller åtm mkt svårare) efter att gubben gått och dött och de inte varit gifta.. Tycker dedär historierna ploppar upp nu o då..:(
Okej, skall börja spana efter dem, haha. Tror faktiskt aldrig har stött på sådana historier!
Ifall det värsta som kan hända händer, att ena partnern avlider, så är det så mycket enklare för den kvarvarande med pengar, hus, ägodelar samt allt det praktiska för barnens del, om man är gift. Är inte så insatt i sambolagen, men vet att den täcker inte på långt när ett äktenskap! Å så var det ju det där med den roliga festen…
Vad är då nyttan med sambolagen, egentligen?
Ä nkepension från FPA har du rätt till när man varit gift, aldrig om man enbart varit sambo. Framförallt om man äger saker som ex lgh, hus tillsammans så är det säkrare för parten som lämnar kvar om den ene dör. Ja och tänkt sedan om partnern träffar en ny med barn osv…kan bli en härlig soppa gällande arv och delning vid skilsmässa.
Uhh ja.
Jag känner två personer som troligen är dom som Anonym läser om i tidningen ibland. Och nej, livet blev plötsligt lite mer invecklat då gubben koolat vippen. Plötsligt ägen dina barn ert hus och allt du gör går via förmyndare din bil tillfaller hans föräldrar ect ect.
Läste annars sambons försäkring han har via firman. Om han dör i tjänst så få hans bröstarvningar- dvs pääronen, försäkringscashen. + allt de andra vanliga då som står i hans namn. kändes ju som en upplyftande fakta den dagen jag läste det. Saker går ju att fixa via avtal testamenten osv… men vem har nu gjort de?
nee kanske man borde lämna in hindersprövningen….
Haha! Gör det!
Men så är det inte längre man ärver hus om man enbart är sambos..osv..Enda man inte får är änkepension men den har man ju enbart rätt till som gift efter man fyllt 50…Dom ska ju hinan jobba in pengarna inget e gratis i Finland…Men barnen har alltid rätt till efterlevnadspension.
Varifrån har du fått åldern 50 år? Från Kela får man familjepension om man varit gift om man är UNDER 65 år. Familjepensionen delas in en begynnelsepension och en fortsättningspension. Begynnelsepensionen om dras in om man gifter om sig innan man fyllt 50 år.
Linn, du borde nog kolla det här med någon mer kunnig för jag ser att här finns alla sorters råd.
Svarar inte på din fråga, men vem har sagt att man har samma efternamn om man är gift? Visst skulle det vara trevligt men om ingendera ger efter, så har båda sitt eget namn (och barnen mitt, inte mannens).
Anonym: Alltså, nu pratar vi alla olika här. Ärver sambos hus eller inte? Blir alldeles råddig.
Om ni äger huset tillsammans är ju halva kåken din, andra halvan din sambos. Om sambon dör ska hans arvingar ha hans halva. Åtminstone särkullbarn har rätt till arvet genast om ni inte har skrivit annat i ett testamente,hur det är med föräldrar, syskon etc vet jag inte. Däremot tror jag att gemensamma barn får vänta med arvet.Gifta har rätt att sitta i orubbat bo. Sambor har det inte.
Vi gick till bankens jurist och fick hjälp att utforma ett testamente. Helt klart en bra idé. Se över och skriva sambon som förmånstagare i försäkringar är också en bra idé.
Så är det iallafall i Sverige.
Notera att ni äger hälften och hälften av huset bara om det är så att ni finaniserat varsin halva. Finns ju miljoner varianter där emellan, t.ex. att ena äger 60 % och andra 40 % eller vad som helst annat. Det finns ingen automatik i 50–50.
En riktigt pytteliten orsak till varför vi gifte oss, det var faktiskt att vi skulle få samma namn. Jag är uppvuxen i en familj där det som bäst figurerade tre efternamn, vilket nu inte var helt vanligt på sjuttiotalet. Så, jag ville absolut att våra barn skulle heta som alla andra i familjen. Ironiskt nog så hette ju det barn vi sedan fick något helt annat än vi i efternamn, det i och med att den lille är ett ”telefonbarn”, vilket ju fick oss att småle. Men, nu heter han som oss och namn är nu egentligen oväsentligt, det här mest som ett stickspår i tråden.
Det är kul att gifta sig, känns det bra så känns det ju än bättre att lova att man faktiskt skall hålla ut i alla dagar och, sen är ju festen ofta rätt kul!
Fint att höra att ordningen är återställd! Fint namn har ni alla också!
Jo tack, ett namn som är mycket lätt att stava på tusen och ett fel sätt. Sign. Mikaela Rövan.
En annan sak jag kommer på är resande till vissa länder, eller om ena parten får jobb utomlands och den andra vill följa med. Typ om Sami får jobb som polis i kuala lumpur (hur realistiskt som helst) så får du inte följa med ifall ni inte är gifta för du får inget uppehållstillstånd. I många länder får man inte heller bo i samma hotellrum om man inte är gifta.
Annat kommer jag väl inte riktigt på.
Men shit, i vilka länder snackar vi alltså om ni? Afghanistan?
I såna fall kan man alltid fejka ett bevis ;)
Usa torde vara så!
Men jag och Sami har ju sovit på hotell tillsammans i Tampa. till exempel?
Jag känner en del europeiska par som inte är gifta här i amman, men säger att dom är det och inget mer med det. Det som kan vara knepigt att vara just utomlands och ogift är att till exempel att registrera sitt barn (särskilt om föräldrarna är från olika länder). För oss, min man är libanes vore det omöjligt att leva ihop och vara ogifta. Dels så skaffar man inte barn ihop som ogifta här, men främst: visum, han kan lätt resa till Finland, vi har gemensamma barn och om vi varit ogifta hade det varit urjobbigt med undersökningar faderskap osv osv..Sen gillar jag vara gift också men det är en annan femma :)
Största orsaken till att vi gifte oss var nog festen!! men den var ju över helt för fort, så måste alltså överväga att ordna ny fest inom några år igen :) En orsak till att vi gifte oss var skatteavdragen, som nu blivit lättare att göra iom att vi är gifta :) förut kunde vi inte utnyttja varandras avdrag och då vi fick vi se til att räkningar som skulle dras av i form av hushållsavdrag var i bådas namn, enorm irriterande då iaf!
annars kan jag väl medge att jag inte hade någon större orsak att gifta mej, älskar min man precis lika mycket som före bröllopet. för min del var det t.ex. ett betydligt större beslut att skaffa gemensamt hem och bostadslån än att gifta mej ;)
Hej, vi har fått utnyttja varandras avdrag. Vi fick kryssa i en ruta som hette ungefär: verovähennyksen saa käyttää puolison hyväksi eller dylikt. Avdrag som var endast på mitt namn (det var fråga om remppa i min mammas lägenhet som jag äger en del av) fick min man utnyttja. Vad konstigt om det varit ett misstag från skattemyndigheternas sida eller om ni fått fel info. Å andra sidan vet jag två svenska medborgare (icke finska) som röstat i förra riksdagsvalet, utan att någon märkte…våra system är så effektiva.
Det här med skatteavdrag är verkligen något som jag inte fattar ett dryft av.
när jag var i kontaktangående detta till skatteverket så sade de att jag kan kryssa i rutan, men att det ändå inte fungerar eftersom med puoliso anser skatteverket att man ska vara gift eller ens ha varit gift och nu frånskild :) sen var ju heller inte bara namnet på räkningen det probelmatiksa, utan att jag inte hade tillräckligt hög inkomst de första åren (=studerande) och då kunde jag således inte utnyttja hela avdraget…
men nu är vi gifta och har inte detta problem mera…
För att man ska ses som make i beskattningen ska man vara gift eller ha gemensamma barn.
Om vi inte vore gifta, så skulle, vid min mans eventuella död, all hans egendom falla åt barnen – då skulle de ha så stor egendom (mannen är företagare) att en ombudsman (eller vad det nu heter) skulle tillsättas som skulle sköta om mina barns egendom och jag skulle inte få röra med ett finger i dessa pengar utan hans/hennes ok.
Selvä! Och det är vi alla överens om här? Sambolagen räddar ingen änka/änkling i den här frågan?
och inte nog med det, dina barn skall dessutom betala arvsskatt på det dom ärver!! Stort arv=hög skatt :( Detta känns minsann surt !
tror det heter intressebevakare på swedish??
Du vill knappast läsa nedanstående länkar (om .. så skulle du säkert ha googlat… :) men ifall om att du får tid någon gång..
http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1929/19290234
http://www.finlex.fi/sv/laki/kokoelma/2011/20110026.pdf
Finns säkert fördelar med båda – sambo – eller gifta. Många säger att det är ju bara till pappers man är gift men … nä. Nog är det lite med stolthet man säger att man är gift. trots olika efternamn.
Lycka till hur ni än gör!
Gifte mig i magistratet – riktigt fint var det!
Skall studera när jag har tid, tack så mycket!
Äktenskapet är en rolig, häftig och mysig guldkant på att vara ihop.
Det tror jag säkert!
Ett gemensamt och sen egna konton underlättar ju vardagen med husköp, lån, bostadsvederlag, matkostnader och dylikt.
Vid eventuellt dödsfall så är det krångligt när man är gift, men ännu krångligare om man är sambo. Byrokrati vid bank, fpa…
Det där med namnen är jag inne lite lika som du med.
Vad heter förrästen era barn i efternamn?
Och sen en fråga som kanske någon vet: Kan man sätta dubbelnamn på barnen ifall frugan har tagit dubbelnamn när man gift sig?
Barnen får inte ha dubbelnamn här i vårt land, nej. Mycket trist!
Känns ju som om jag borde ha stenkoll på detta som nygift men eeeh, det har jag väl inte. Men lite iaf:
- Dina rättigheter som maka är betydligt mer tryggade vid andra makens dödsfall. Du får ”sitta i orubbat” bo, d.v.s. bo kvar i ert gemensamma hem utan att de andra arvingarna kan kasta ut dig därifrån. Och så ärver du ena halvan, och makens bröstarvingar (= barn, barnbarn) den andra
- Skattetekniskt får ni utnyttja varandras avdrag på nån jäkla vänster. På min skattedeklaration har det nu lagt tills infon ”make” längst ner :)
- Tror Fua är nåt på spåren där med utlandskommenderingarna/utlandsboende, din ”status” är mer tryggad som maka
- Är inte helt säker på det, men jag tror att vissa försäkringar typ ger bättre villkor om man är gift(?)
- Sen när du blir president får Sami hänga med på alla tillställningar, presidentbalen och så ;)
Bonusinfo: bröllopet var en helt underbar fest och jag känner varje gång ett litet ”iih” när jag kommer på att vi är gifta :)
Gillar din sista point där! Riktar ju självklart in mig på att bli den nya Tarja.
Det där att få uttnyttja varandras avdrag om man är gift stämmer även in om man har gemensamt barn, så det lönar sig inte att gifta sig för den sakens skull! ;) Vi är inte gifta men har ett gemensamt barn född i augusti -11 och vi klassas nuförtiden som gifta pga. det gemensamma barnet. Intressant ämne annars, läser med glädje svarena som kommer. :)
Det är som bostadsbidraget i studiestödet då. Lotta får för hon är barnlös sambo med Mats, men inte jag. För jag har barn med Sami. Noll logik.
Gifte oss på magistratet för att vi skulle åka utomlands på obestämd tid till ett land där något som samboförhållanden inte existerar, endast äktenskap. Efter vigseln åkte vi till Prisma och åt lunch, sen fredagshanlade vi :D
Efter de tio minuterna på magistratet så fortsatte livet som förr, inga namnändringar, ingen fest, inget ståhej bara på grund av ett papper liksom.
Det stämmer som flera andra sagt före mej; som sambo ärver du inte ert gula fina hus om Sami dör, utan barnen ärver det. Och är då barnen underåriga så är det Samis föräldrar som får säga om det skall säljas eller om ni får bo kvar…. Om bilen är endast i Samis namn kan du inte sälja den osv..osv…Dessutom är det ju dendär änkepensionen. Låter avlägset i dagens dato, men den dagen kommer, var så säker! ;-)
Det här är första gången i mitt liv som jag ens hör talas om en änkepension!
Hej Linn, jag är en vanlig tant som varit både gift och skild och nu sambo. Allt med samma gubbe, och jag måste nog säga att inte är det nå skillnad bara man har testamentet i skick. Vi har 3 barn ihop och dessa har nu flyttat hemifrån, så nu har vi föräldrar funderat på att bli särbo.För nu e vi pensionerade och ibland blir det för mycket av det goda.Är vi sedan särbo så kan vi gå och längta efter varandra och inte tjata sönder varandra.Det kan bli så efter över 40 års samvaro. Lycka till!
Tack!
Hmm.. ingen (såg ingen sån kommentar iaf) tycks gifta sig av religiösa skäl mera. är det inte det som hela giftermålet går ut på, att genom en religiös ritual göra det legitimt att knasa utan att gud blir arg? Förstår överhuvudtaget inte varför man ens överväger att gifta sig inför en präst om man inte är troende. flera kommenterade att det blir lättare om ena partnern dör etc etc, men tänk hur dyrt det blir sen när man ska skija sig, vilket de flesta av er gifta kommer att göra enligt statistiken.
Helt onödigt säger jag, lägg pengarna på något vettigare istället och sambolagen blir bara bättre och bättre.
För mig har äktenskapet inget med tro att göra (förutom kanske tron på varandra). Är inte ens inskriven i kyrkan.
Nu kanske någon sa det redan, men om man äger saker tillsammans och den ena dör (man är ogift) så faller deras halvan av egendomen till den andras släkt (barn/föräldrar/vad som helst) men om man tagit lånet gemensamt så borde det vara så att hela skulden tillfaller dej (det här kan man dock skriva testamente över, men man hamnar ju då i alla fall ut för extra arvsskatt). Det känns ju lite dumt att äga 50% av grejen, men 100% av skulden… I Sverige är arvsskatten bland bröstarvingar (och gåvoskatt till barn) slopad och det gör livet lite lättare.
Skattelättnader! på något vis, be mig inte att förklara hur, haha.
Det är fel att påstå att om man är gift så ärver man sin make eller ärver hälften av sin makes egendom vid makens dödsfall eller vid skilsmässa för det går inte så automatiskt. Vid skilsmässa eller dödsfall så räknar man ihop makarnas egendom (förutom då egendom som uteslutits från giftorätten t.ex. genom testamente eller äktenskapsförord) och den som har mera betalar åt den andre ”utjämning” så att båda får lika mycket. Det kan ju också gå så att den efterlevande maken betalar till dödsboet.
Vi har varit gifta i 5 år och innan dess hade vi varit tillsammans i tre år (bott tillsammans drygt 2 år). Jag gifte mig ”av romantiska skäl”, för att vi ville vara gifta och gifta oss. Själva vigseln var jättefin, talet han höll fantastiskt och folk pratar fortfarande om festen. En lite oväntad effekt var att det faktiskt VAR skillnad att vara gift. Jag tycker att det stärkte vår redan starka sammahållning och att det var en tydlig gräns i vårt liv då vi tog steget till ett gemensamt. Vem som helst kan ju bo ihop, man kan vara kombo och mambo coh allt möjligt, men att vara man och hustru är andra grejer. Därför är det andra juridiska regler och man får ju t ex inte adoptera som par om man inte är gift. För mig visar det att det är allvar. Visst, man behöver inte visa någon annan det, men vi ville det. Nu efter barn och perioder med arbetslöshet är det faktiskt skönt att vi är gifta. Då är det hans plikt att försörja mig (kanske är så med sambo, men då kan man väl bara flytta ut om man vill slippa, nu får vi åtminstone 6 mån betänktetid). Dessutom tänker jag ofta tillbaka på våra löften i kyrkan och med det stora allvar som vi lovade varandra evig trohet. Då känns det som att vi är lite mer rädda om vår kärlek än om vi bara vore sambo. Faktiskt
Det är så förbannat roligt att vara fru!
Tack för tipsen!
Är nämligen ogift och har två barn och ställer ibland samma fråga som du gör. Och så är jag väldigt ambivalent.
Vissa dagar undrar jag bara varför man ska gifta sig, vi har ju varandra ändå och kan leva lyckliga i resten av våra dar om vi bara vill!
Andra dagar skulle jag vilja få dendär frågan, få svara ja, välja ring och planera ett litet romatiskt bröllop. Bara för att det skulle vara så attans roligt alltihop!
Men om jag skulle gifta mig, skulle det vara för det juridiska och för namnets skull. Om jag dör vill jag att han och barnen ska ha det så bra som möjligt förstås. Dessutom är jag inte speciellt förtjust i mitt nuvarande namn, och när både sambo och barn har ett annat känner jag mig lite utanför ibland. Hur ologiskt det än är.
häromdagen fick jag höra att om man inte är gifta före ena parten fyllt femtio så får man inte änkepension om den ena dör. Sen så om det skulle hända nå med sami i tjänsten så e det samma sak där då ni inte e gifta. Sen ocksådet där med arv o sånt med hus, att ni ärver inte varann o det e inte så praktiskt
Man gifter sig såklart för att man, när maken kommer hem från butiken med en Tupla, kan kräva sin äktenskapsrättsliga halva. ;) Nuförtiden är det väl egentligen inte så stor juridisk skillnad, fast det verkar finnas vissa fallgropar fortfarande. Lycka till!
För oss blev det lite så med gemensam egendom, barn o.s.v., vågar man vara ogift? Ifall nåt skulle hända står man där utan att få besluta om sitt eget liv. För då ska staten in med förmyndare, håva in skatter och fyrk så det svischar om det. Som gifta har man en helt annan utgångspunkt ifall det värsta sku hända. Tur för dej att du int har det i dej att du vill byta namn, det vill ju staten också ha en del slantar för. (Sen känns det nog bara så himla härligt att vara gift med mannen man älskar!) När det gäller sambolagen är det väl en del från fall till fall hur man gör när det kommer till arv av ex bostad? Hur läge man bott tillsammans, om ena parten varit hemma och skött hem och hushåll, om bostaden skaffats för gemensamt boende osv.? (Kan vara att jag blandar in en del från Sverige nu?)
Alltså det roligaste med att vara gift är ju att min man brukar kalla mig för hustru och jag kallar honom min make. Och varje gång är det lika roligt. Och töntigt :D
Hm, vi gifte oss nog av romantiska skäl. Och har varit det i snart tre år. Men livet är ju nog helt lika som före giftermålet. Jag skriver fortfarande min gamla nimmare fast jag har nytt namn och mitt flicknamn står fortfarande på brevinkastet (lat). Och vi har egna bankkonton.
Men jag har också förstått att det är lättare att vara gift av juridiska skäl. Men fråga inte mig vilka dom skälen är. T.ex. min mamma är inte gift med sin sambo fast de varit tillsammans i 15 år. Hon har ibland funderat vad som skulle hända om han skulle dö. Liksom med deras lån och gemensamma egendom och så.
Men äktenskapet är ju ”bara ett papper”. Jag tycker att gemensamma barn är något mycket mer betydande som binder ihop två människor för resten av sina liv. Men för oss betyder ändå äktenskapet mycket, det är liksom ett löfte. Och sen om man varit lite dum så kan man alltid säga: ”Du har själv valt att gifta dig med mig!” :P
- om man inte är gift bör man åtminstone ha ett inbördes testamente, det är också bra att ha när man är gift
- om man är gift så utfaller vid ett ev. dödsfall före 65 år fyllda något som heter ekonomiskt stöd åt maken. Gäller de som är anställda av kommun eller stat. Det är ett avsevärt belopp om man dör ung och det är skattefritt. Sker dödsfallet genom olycksfall är det 50 % högre.
- när min svägerskas sambo insjuknade i cancer i Sverige, så sade t.o.m. läkaren att ”ni har väl något skrivet mellan er, så att inte G behöver gå som backpacker”
- man kan skriva juridiska avtal om mycket, men samhällets förmåner kan man inte avtala om
- det heter efterlevandepension – inte änkepension nu för tiden
- FPA:s tidning ”Mitt i allt” ger bra information
- för egen del så är allt gemensamt, från namn till bankkonto osv.
Orkar inte läsa igenom alla miljoner svar här ovan, men alltså det är så ROLIGT att vara gift! En mycket simpel, men bärande anledning, va? Sen när vi träffas ska jag prata mej hes om exakt HUR roligt det är.
Vi ses säkert på måndag! Kommer också dit ni ska!
var det så att du nångång sa att du inte kommer att gifta dig förrän du har råd med nån viss klänning (typ vera wang…)?? el kommer ja heeeelt fel ihåg? :D
Haha, tror nog du blandar med någon annan! Har inte den blekblåaste aning om vad jag vill gifta mig i. Känner inte att det är en stor vit traditionell bakelse.
Jag är inte gift, vet inte om jag vill gifta mig heller. Åtminstone är jag inte sugen på den pampigt dyra festen och få nerverna förkortade med minst 75% för att ordna och planera allt sammans. MEN jag vet att jag älskar min sambo och mina barn och om nu sambon olyckligt skulle gå bort vill jag inte att det ska behöva bli krångligt med förmyndare för barnen. Jag vill kunna ta ut pengar från deras konton och gå till cittari och köpa en ny cykel år dem om de behöver det utan att nån fjanttig förmyndare ska behöva godkänna det först! Så ett testamente är bra till hands tills man blivit klar med funderaren kring giftermål!
Kikat igenom svaren lite snabbt och konstaterar att det ser ganska lika ut i Sverige och Finland. Summa summarum är väl att vill man inte gifta sig bör man få och få hjälp att upprätta ett testamente får att få samma villkor som gifta vid bodelning och dödsfall, viktigt då man har barn! Ett bra och klassiskt exempel på ”snyfthistoria” är den om författaren Stieg Larsson och hans Livskamrat Eva Gabrielsson som inte fick något när han dog, utan Stiegs bröder som han hade dålig eller ingen kontakt med fick ju allt..
Vigslar är bland det bästa jag vet. Och som präst får jag hålla sådana nu som då. Det är hur kul och hur fint som helst! Jag gillar både vigselsamtalet före vigseln och själva vigseln.
Under vigselsamtalet kommer man ju in på själva förhållandet. Varför de älskar varandra. Vad de tycker om hos varandra. Hur de gör när det krisar till sig. Det är otroligt rörande ibland att se och höra dessa kärleksförklaringar. Alla har ju inte för vana att prata om dessa saker på tumis.
Sen under vigseln poängterar jag löftet i ceremonin. Löftet som handlar om att lova ta hand om varandra och förhållandet. Jag brukar säga att vigselringarna symboliserar äktenskapets gåvor och att brudparet idag lovar att kämpa och arbeta för att bevara dessa. Kärlek är att vara intresserad av och engagerad i en annan människas tillblivelse. Därför bär man varandras namn i sina ringar. Det är så fint och så oerhört värdefullt.
För barnen är det ju känslomässigt ingen skillnad om föräldrarna är sambos eller gifta. Föräldrarnas förhållande är deras hem. Därför är det lika jobbigt för dem om samboföräldrar separar eller om gifta föräldrar skiljer sig. När man gifter sig går man in för att efter bästa förmåga arbeta för att detta aldrig ska hända. Äktenskapet blir liksom grunden, väggarna och taket för hemmet.
Sen är det förstås viktigt och fint för mig, som troende och präst, att få be för dem som gifter dem, att få lägga dem i Guds kärlekfulla händer och be Gud välsigna deras äktenskap och familj.
Sorry, det blev långt. Men jag ville ge en annan synvinkel än den rent juridska :)
Jag förstår inte riktigt denna fråga. Finns det någon orsak att inte gifta sig om man ändå lever ihop? Så vitt jag vet så får man en del fördelar med att vara gift (juridiska o sånt) men jag tycker inte det finns några fördelar med att vara sambo. Eller finns det? Då man gifter sig kan man ha en stor fest, eller ingen fest alls. Man kan gifta sig i kyrkan, eller på magistratet eller någon annanstans. Det behöver inte alls vara svårt eller dyrt, så det är ingen ursäkt. Och ifall det blir skilsmässa, så är det nog inte byråkratin som är det jobbiga utan den känslomässiga biten, och den är lika jobbig oberoende om man är gift eller ej. Dessutom lär det vara större risk att ett samboförhållande går i kras än ett äktenskap.
Av ren nyfikenhet – finns det statistik att man mer sannolikt gör slut om man fortsätter vara ”bara” sambo livet ut?
Det där är alltså något som jag läst någonstans men som jag inte kan säga att med säkerhet stämmer. Antar att det åtminstone inte är så lätt att göra statistik om sånt eftersom samboförhållanden inte registreras.
Det där påståendet tror jag inte det minsta på, eftersom största delen av alla äktenskap slutar i skiljsmässa så har jag svårt att tro att ännu fler samboförhållanden slutar i separation. Som jag har förstått det kan själva äktenskapet göra att det skiter sig för par, just för att man tror att det ska bli så himla annorlunda bara för att man gifter sig,.
Det finns faktiskt en ny färsk svensk studie där man studerat förstagångsföräldrar som fick barn 2000. Man har skrås följt dem i tio pr och studerat parbildning. Mycket intressant. Vad gäller statistik om sambor vs gifta och separationer då kom man fram till följande (bland annat): ”En större andel av de par som var sambo vid barnets födelse separerade än de par som var gifta. Drygt 30 procent av paren som var sambo vid barnets födelse separerade någon gång innan slutet av år 2010. Sambopar bodde även i genomsnitt något kortare tid ihop än gifta par, 4 år och 5 månader jämfört med 5 år och 3 månader.” studien kommer från STC och har en population på drygt 30000, vetenskapligheten är hög.
Påståendet att de flesta äktenskap slutar i skilsmässa stämmer väl ändå inte. Statistik om detta finns t.ex. här: http://www.stat.fi/til/ssaaty/tau.html. Under åren 1965 – 2011 ingicks totalt 1 392 413 äktenskap och antalet skilsmässor var 516 037, vilket är under hälften om jag nu räknat rätt. Under denna tidsperiod har skilsmässorna ökat kraftigt i och för sig (en tydlig ökning syns under början av 70-talet och en annan under slutet av 80-talet), men de senaste åren har nog antalet nya äktenskap varit mer än två gånger så stort som antalet skilsmässor ändå.
Sen anser jag att de som tror att ett äktenskap ska bli så himla annorlunda än samboförhållandet kanske har lite konstiga och orealistiska förväntningar på sitt förhållande. Och i så fall kan nog risken för att förhållandet inte håller i längden vara stor, oberoende om man bestämmer sig för att gifta sig eller ej.
En tanke: Då jag är ute på krog med mina vänner (som är singlar) så undviker alla att gå fram till killar som har ring på fingret, medan man nog flirtar vilt med personer utan ring… Antalet flirtande singlar runt en person kan ju delvis bidra till hur länge ett samboförhållande/ äktenskap håller, eller?
Själv planerar jag och min sambo att gifta oss inom två år – helt enkelt för att vi älskar varandra! Eftersom vi planerar att skaffa familj och leva ihop också i framtiden så ser ingen av oss en orsak till att inte gifta sig :) Ett bra utgångsläge för framtiden och ett väldigt fint sätt att visa sin kärlek och tillit till varandra.
Gift dig Linn, man förlorar ingenting på det – tvärtom!
Några tankar…
Alla skulder räknas ihop, det räcker om en har skulder så blir också andra parten skyldig. Alla inkomster räknas ihop och det kan vara en stor nackdel i vissa fall. Visserligen räknas de ihop även om man bara är sambo. Tex. om man har bostadsbidrag eller liknande så försvinner det. När man blir pensionär så försvinner vissa ekonomiska fördelar om man bor ihop med någon. Exempelvis om man har dålig/låg pension så bör man bo själv. Att gifta sig är egentligen bara dumt, de enda som tjänar på det är faktiskt staten/systemet. Vill man vara med varandra så räcker det att lova till varandra. Varför ska man blanda in någon myndighet i det hela? Är man under 40 år så bör man inte gifta sig. Har man däremot varit ihop minst 10 år innan så kanske man kan göra det, för efter 10år bör man veta om förhållandet kommer att hålla livet ut.
Är du rik så är det nog inga problem med att gifta sig, men för fattiga blir det iallafall ekonomiskt en stor skillnad. Dock är det givetvis alltid en ny erfarenhet att bli gift. Man lär så länge man lever. En sak förstår jag inte alls, det är när folk snackar om testamenten etc. Om man har barn ihop och den ena flyttar så ser jag iallafall det som en ren självklarhet att den person som barnen stannar hos får också behålla hem och allt som hör till. Så skulle iallafall jag göra utan några problem. Folk verkar vara giriga på materiella ting liksom… Det verkar omoget att börja slita saker från barnens hem tycker jag.
Det handlar väl snarare om att om den ena parten dör så ärver barnen denne. Det innebär att kanske halva huset och alla tillgångar nu kommer att skötas av en förmyndare och inte den förälder som lever kvar. Det blir väldigt krångligt, man kan tvingas sälja etc..
Detsamma gäller om man är gift. Har en gift väninna som tyvärr blev änka i 30-årsåldern och hon ärvde halva egendomen (halva huset osv.), men de minderåriga barnen ärvde andra halvan. Detta betyder att barnen nu har en ”förmyndare” för sina finanser, och vänninan min har emellanåt stora svårigheter med att få saker och ting uträttat då allt går via denna förmyndare. T.ex. när hon sålde huset, så måste hon betala ut barnen och hon får inte röra barnens pengar utan lov av högre instans, inte ens för att t.ex. ta ut 100€ för att betala ett barns idrottsläger eller köpa en ny cykel. På grund av detta har familjen det ekonomiskt knaggligt, eftersom halva den egendom som fanns innan pappan dog är så gått som frusen tills barnen är myndiga. Vilket är helt sjukt.
Enligt väninnan så behandlas hon nästan som en brottsling när hon förhandlar med förmyndaren om barnens pengar, som om hon försöker försnilla dem, bestjäla barnen på sitt arv när det enda hon vill är att kunna ge dem ens en del av dett liv de kunde ha haft om pappan ännu var vid liv. (Och nu pratar vi inte om några rika människor, helt vanliga duunare.)
Så i detta fall är det ingen större skillnad om man är gift eller sambo, tydligen.
Okej, där skiljer sig alltså lagen åt för så ser det inte ut i Sverige!
Jag tyckte att det skulle ha varit roligt om vi båda hade bytt efternamn till nåt helt eget då vi gifte oss, men det tyckte inte min man. Jag ville dock gärna att vi skulle ha samma efternamn och kände mig inte särdeles fäst vid mitt eget (men det gjorde han) så då blev det så att jag bytte och det känns riktigt bra det också. Men jäklar vad kul det hade varit att bytt båda två…. Detta var alltså ingen motivering till varför man skulle gifta sig utan bara en tanke som slog mig då jag läste att så många gift sig delvis för att ha gemensamt efternamn :)
Att ingå äktenskap är det ultimata kärleksbeviset!
När det här med namn kom upp började jag fundera på en sak. Jag håller helt med att det inte alls ska vara någon självklarhet att man tar samma namn när man gifter sig (jag tror inte jag vill ge upp mitt, fast jag tycker det är fult). Men eftersom det inte är något lagligt måste att byta efternamn när man gifter sig väcktes nu en stor fråga hos mig – kan man månne byta till mannens efternamn fast man inte gifter sig? Borde ju inte var omöjligt…
Och förresten. Sen då om/när du börjar planera bröllopet och inte vill ha den där traditionella klänningen då kan du anlita mig för att sy en helt unik av återanvänt material ;)
Tack för dethär tankeväckande inlägget. Nu blev jag helt jätteconfused gällande skatter och sånt. Är själv relativt nygift och sitter med skattedeklarationen framför mig och undrar om jag nu ska kruxa i något eller inte. Åh, känner mig alltid som ett litet barn när det kommer till sådana här grejs.
Vi gifte nog oss främst pga att vi nu helt enkelt ville och det var en fantastisk orsak att ordna en kul fest som alla kommer på. Själv bytte jag efternamn (+förnamn i samma veva), eftersom jag tyckte mannens efternamn var kortare och mer praktiskt än mitt förra väldigt finska -nen namn (inte för att mannens namn skulle vara mindre finskt). Bostaden köpte vi redan innan vi gifte oss och precis som någon här tidigare nämnde, kände jag att bostadsköpet var en större och allvarligare grej för oss än giftermålet.
När jag ville få fakta gällande en annan viktig fråga så ringde jag till banken och pratade med en jurist där och frågade typ: ”Jag har hört att det är såhär och såhär, stämmer det eller hur ska vi tänka för att inte göra fel och ångra oss i efterskott?” Det här gällde alltså inte äktenskapet, den saken har jag och min man varit bombsäkra på sedan ungefär en månad efter att vi träffats och vi har inte ångrat oss en dag att vi gifte oss. :) Ring en jurist som kan svara på det du/ni undrar över är mitt råd.