Okej, nu skall vi ta det där som jag snackade om. Jag har en grej som gör mig så vansinnigt irriterad på mig själv. I grund och botten tycker jag att jag är en mycket välmående och fin kvinna i mina bästa år. Nöjd med det mesta och relativt bra på att vara jag.
Till saken – ifjol uppmärksammade Kommentatorn mig om att jag har rynkor (ja, just det, vi skall snacka om en så värdslig sak som rynkor). Och jag skrattade gott och tänkte ”kolla, jag har ju faktiskt rynkor!”. Störde mig inte det minsta. Just då, i alla fall. Men nu. Jag märker ju att det stör mig. Jag som var så nöjd och glad och lyckligt omedveten innan. Nu irriterar jag mig på mina rynkor flera gånger i veckan. Och varje gång svär jag och tänker ”Jävla Jonas Englund, jävla Jonas Englund!”.
Och sedan irriterar jag mig på att jag irriterar mig över något så banalt. Rynkor är ju värdsliga saker. So what liksom. Som om det spelar någon roll hur slät jag är i fejset. Men tydligen gör det. För omedvetet går jag och grimaserar och pajar mig i pannan när jag borstar tänderna på kvällarna. Jävlar i helvetet, så rynkig jag är.
Och så här har jag sett ut i flera år, utan att jag har noterat. Jävla Jonas Enlund och Kommentatorn. Lyckligt omedveten är så mycket bättre än olyckligt medveten. Och den värsta av alla är jag själv. Borde ju förstås veta bättre än att irritera mig över rynkor. Och som om jag inte skulle ha vettigare saker att tänka på.
Nå, här kommer dagens heta tips: Skit i att kommentera folks utseende. Det är harmlöst och säkert roligt ibland. Men just nu är det bara så vansinnigt irriterande. Nåja. Bra. Nu fick jag det ur mig. Jag har rynkor och jag hatar att det stör mig.
Bra skrivet! Ja, det är så tråkigt när folk kläcker ur sej vad som helst…
Sedan något som folk verkligen skulle kunna lära sej är att INTE säga åt en mamma/pappa ”jaha, när är det dags för andra då”. Det här med andra människors barnaskaffande ska man låta bli att kommentera. Man vet aldrig hur många missfall/IVF-behandlingar de har gått igenom när man kommer med sitt ”jaha, skulle det inte vara roligt med ett litet syskon åt Pelle?”
fast i och för sig: snart vågar man knappt öppna munnen för alla regler som finns angående vad man får och inte får säga, haha. men tja, det negativa och känsliga och privata kan man kanske försöka hålla inne!
Fast jag tycker inte att en rynka i pannan är en ”gammal och skrynklig”-rynka, utan mera liksom ett drag. Typ som en smilgrop i kinden. Rätt charmigt!
I övrigt tycker jag att folk ska ge faa-an i att kommentera andras utseende, eller okej – kommentera då, men håll det för dig själv. Vet månne den där bloggkommentatortypen vad han har orsakat med sin onödiga kommentar?
Fast det är kanske också jag som borde förstå bättre än att fokusera på en rynka. Jag brukar ju tycka att rynkor är så fina!
Håller med dig om det där med att inte kommentera andras utseende, om det nu inte är för att ge en komplimang förstås. Reagerade just på hur folk friskt kastar ur sig det ena och det andra på svenska Ebbas blogg om Angelina Jolies ”anorektiska och sjuka” kropp nu efter oscargalan. Jag ska inte säga vad jag själv tycker om den, för man FÅR ju ha en åsikt – man behöver bara inte ventilera så öppet om allt. Och folks vikt, vare sig den är under eller över normen eller idealet, tycker jag är väldigt ofint att kommentera. Ja, t.o.m. det är en hollywood-kändis.
Tänkte också på det där! Stackars, stackars alla kändisar på diverse galor. Tänk så nervöst att tänka på om man skall bli totalt dissad eller hyllad. Varje gång.
De rynkorna blir du av med om du slutar lyfta upp pannan som du gör på bilden nedan. Det är bara en ovana som man kan lägga bort. Precis likadant gör Kristin Kaspersen (i TV4:s morgon). Men å andra sidan gör det ju inte så mycket med lite rynkor, det får ju alla i sinom tid.
Tro mig, jag har försökt. Men det går inte, för när jag ler så lyfter pannan. Och jag vill ju faktiskt hellre skratta och vara glad, än sura och vara rynkfri.
Nej nu! Skitsnygga Linn. Undersköna Linn. Supervackra Linn. Du får inte. Och det där är ju inte ens rynkor. Det är streck man får i pannan när man höjer ögonbrynen. Fina, fina du!
Supersnälla, überschyssta du! Tack!
Okej! Men ett undantag: komplimanger och precis allt man tänker behöver man sen inte ropa ut.
Komplimanger SKALL man ge, resten kan vi faktiskt skita i. Det leder liksom ingenvart. Eller jo, det leder till att jag blir irriterad på mig själv för att jag irriterar mig på rynkor. Håhå.
Du är fin som du är, med eller utan små obetydliga rynkor som inte syns :) Har du sett detta? http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-estelle-pa-sin-forsta-promenad/
VAD är det för märke på barnvagnen? :)
Äh…här har vi ju svaret :) http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14446013.ab
Jadå, skrev på den här bloggens fb-sida för en stund sedan vad jag tyckte!
faktum e att varje älskvärd liten rynka har sin egen historia!
kanske det finns en rynka från tiden då milisen ville ut ur magen men inte fick ennu?!
och en annan älskvärd rynka kommer säkert från allt grubblande över magen, sjukhusvistelse och operationer, en tredje fins till kankse därför att du funderar och tänker mycket på din syster och din kommande syster son/dotter.
din fejja- din livskarta, allt du varit med om finns där på gott och ont.
unik!
Mycket riktigt, och jag håller med dig till hundrasjuttio procent! Därför tycker jag också själv att jag är en fåntratt. En riktigt superfåntratt.
Du, koncentrera dig på Victoria och Daniels (alla vet vilka jag menar) val av barnvagn istället! Jag bryr mig inte det minsta (men tydligen ändå så pass att jag skriver det här), men du är ju intresserad på riktigt(?)! Bild finns på Aftonbladet :)
Jag vet, men till och med den var så fruktansvärt tråkig att jag somnade!
Jag håller med dig till 100 %. Jag har själv fått höra på min blogg att
jag ser ut som 55+ fastän jag bara är 36 :(
Folk har ingen skam i kroppen alls utan är bara ute efter att såra.
Har du förresten sett Vickans vagn till Prinsessan Estelle http://wp.me/p1uIV8-2XT
Kram Mrs G
Haha, så sjukt dumt sagt! Så kan man ju faktiskt inte säga!
jag fastnade för den där lilla kommentaren, j-vla …osv. I veckan så tog jag tag i saken och mailade extrem, sade att tack så mycket men nu får ni ta och radera det där inlägget som Jonas skrev om mig och min man. Det var osakligt och väldigt fult. Man måste inte ta vad för skit som helst.
Men det som irriterar mig idag är att jag lät det ta ett helt jäkla ÅR innan jag gjorde det. Det tog ju bara nån minut att stå upp för mig själv och säja att jag inte accepterade det. Då när det skrevs så inbillade jag mig att ”alla hade rätt att skriva vad de ville” Men nej, det måste man inte, inte om det är bara skit och det råkar vara bara skit om mig och min familj.
ps. Du är så jättefiner! vare sig det är med eller utan rynkor.
Nå, du är också finer, du. Och ganska modig också, för den delen.
Jag kan vara lite ”ledsen” över min pannrynka som kommit sig av flera år med stressen det innebär att vara ensam med två små, nattgrubblerier + annat men eftersom det inte känns särskilt aktuellt med nervgift kör jag med budgetalternativet snedlugg. Dock tycker jag att det är så mycket skönare med allt hår bort från ansiktet så snedlugg blir det bara vid festligare tillfällen. ”Rynkeliminering” ungefär två gånger per år alltså.. ;)
Ja, kanske det var därför jag klippte pannlugg, haha. Skall kleta den där snedluggen i pannan imorgon då!
Men du är söt som socker. Jag är rynkan själv, men orkar inte bry mig, de finns nuförtiden överallt inte bara i pannan. Pannrynkorna finns att beskåda bl.a. här:
http://mariaekroos.com/2012/02/27/brunch-och-sant/
Skönt att höra! Vill du bli min rynksoulmate?
Det kan jag bli, rynkfriend 4eva!
är en tonårsmamma på snart 47år som levt med ”pannrynkor” hela mitt medvetna vuxna liv. har haft pannlugg i tid och otid, i olika format och olika situationer. nu när ett barn blivit myndigt o de två andra snart blir 16 så har jag äntligen börjat godkänna och t.o.m. tycka mina skavanker. och luggen idag är bara en sned och ganska liten en.
Linn, du är vacker och ung o fräsch. öda inte tid på att grubbla över pannrynkor. de är bara karaktärsdrag. det har min frissa alltid sagt – och sen motvilligt klippt en lugg åt mig. :)
Jag är ung och fräsch, det betvivlar jag inte. Och rynklig kan jag nog också vara. Bara jag skulle sluta se dem varje gång jag ser mig i spegeln. Säger som farmor & co – allt var bättre förr!
Det är så vansinnigt fel att kommentera andras utseende -gör man det är man inte ute efter något annat än att såra, eller att försöka slå hål på självkänslor som verkar vara för starka eller liv som förefaller för perfekta. För alla, ALLA, tar åt sej av elaka kommentarer, hur små eller ironiska eller humoristiska de än utger sej för att vara.
Jag är glad att ingen har kommenterat min rynkighet (jag hade förmodligen varit tvungen att döda den människan), ungefär i 25-års åldern upptäckte jag den däremot på helt egen hand. Efter att ha nojat några år glömde jag sen bort alltihop och nu tycker jag att jag är i stort sett rynkfri. Förmodligen har jag aldrig tid att se mej i spegeln ordentligt. :)
Rynkor som sådana är fina, de ger patina och karaktär. Inget annat. Ändå säger man inte åt en 25-åring att hon/han är rynkig. Man gör det lika lite som man säger åt en trettonåring att han/hon är fet. Och hör sen.
Och du Linn är alltid killersnygg, hur man än vänder och vrider på dej.
Nå, där sade du det! Tack för den!
Jag tycker nog man skall se upp med att kommentera folks utseende. Man får tänka för sig själv vad man vill, men inte säga det rakt ut. Men du, rynkor i pannan då du ler är väl inget farligt, ju mer rynkor i pannan dess bättre, det är ju ett bevis på att du är glad och mår bra! Sen då di börjar försvinna ska du vara orolig. Tummen upp för rynkor ner för botox säger jag!
Ja du är ju inte ensam om de där hemska rynkorna man får när man höjjer ögonbrynen. Själv är jag bara 13 en och har dubbelt så mer en dig!
Efter två barn, studier, evigt jobbsök och massor med ensamtid med barna har jag blivit en liten rynkig 30 års tant. Och det konstiga är att jag faktiskt inte bryr mig nämnvärt, jag som annars är rätt så petig och kritisk med min kropp. Brukar kalla dem för mina solstrålar.
Du Linn är ju så vacker att man blit alldeles glad, på riktigt. Dina streck i pannan är ju inget annat än livslinjer, solstrålar, påminnelser om att du faktiskt har levt och ännu lever. Slut frid med dig själv.
Och här får du se rynkor på pannan:
http://ekojohanna.blogspot.com/2012/02/saa-nauraa-osa-2.html
Haha ;) Men en sak är säker….Jag skulle inte tänkt på att du har rynkor om inte du skrivit om det nu. Tycker att du ser så fin ut på alla sätt o vis. Rynkor är bara ett tecken att man har skrattat mycket och det är bra;)
nå jag måste anmäla en lite avvikande åsikt. kommentatorn kommenterade väl din ”rynkighet” därför att han antog att det var något som bara syntes på en bild, att det såg ut som om du tillfälligt rynkade pannan. han tänkte säkert inte att du är rynkig på riktigt. men det kanske var en felbedömning av honom att skriva ut något överhuvudtaget om nåns utseende. men jag tänker som så att det är lite som att säga att Peppe Öhman är fet (om det ser ut så på nån bild måste det ju bero på nån konstig vinkel på nåt foto, för hon är ju inte alls fet). humor är svårt.
Skit i rynkorna du, och framförallt så skit i kommentatorer som ger sig på människors utseende.Jag har i 60 år fått dras med en alltför stor näsa men det är ingenting att göra åt.Jag har jobbat på dagis 18 år och genom åren är det nog en och annan gullig unge som frågat nånting om min näsa, nåt som gjort mig ledsen för flera dagar framåt. Så bär du dina rynkor med heder, de vittnar om livserfarenhet, och det om något är bra att ha i sin kappsäck genom livet.MVH.
Jag har haft pannrynkor nu i 3 år och jag är bara 24, du har ju dessutom fött två barn, bara det skulle ge mig min mommos ansikte..:) jag tycker för övrigt att du är väldigt väldigt vacker och otroligt klok..:)
Men om man rynkar pannan blir man väl rynkig? :-) trodde jag haha. Det har jag blivit sen jag var typ i mellanstadiet. Min mor brukade skämta när jag rynkade mig, att ”nu vet du hur du ser ut när du blir gammal” Gammal som i tant antar jag då….
Och skrattrynkor har jag också…. Jag har kanske skrattat mycket? näää haha….
När jag var liten fanns det inget finare och något mera avundsvärt än min pappas rynkor i pannan. Jag grimaserade och grimaserade framför spegeln för att jag eventuellt skulle upptäcka att vi hade likadana. Har tänkt på det där under senare år, när jag fotar mycket och studerar folk på riktigt nära håll. För jag vet inte vad det är men tycker fortfarande rynkor är så otroligt charmigt. Och mänskligt. För inget ser väl så galet ut som en vuxen människa med fejs som en polerat bowlingklot, aldrig så tydligt som på Oscargalan i förrgår. Love them wrinkles.
Haha, jag är ju övertygad om att min livkvalitet skulle ökas med flera hundra procent om det vore sâ att mina rynkor (av närsynt kisande och för mycket sol i ung, omedveten âlder) kunde försvinna. Samtidigt som jag inte vill lägga massa vikt pâ sâna oväsentligheter…
Kommentatorn tar emot pajen.
Det är väl de där första rynkorna som man upptäcker på sig själv som är svårast att acceptera. När man går omkring och är ung och tror att man har flera år kvar tills de första ålderstecknen börjar uppenbara sig. För mig var det i alla fall en chock när jag för ett par veckor sen upptäckte att rynkorna i pannan blev kvar efter att jag släppte ner ögonbrynen. Jag som trodde att jag hade flera år på mig kvar att vara slät och rynkfri. Men sen var det bara att konstatera att, jaha, så var det då tydligen inte. Och acceptera det (jo, visst stör de mig lite ändå). Och så är det ju så att det främst är en själv som lägger märke till det. Reagerade överhuvudtaget inte på att du hade rynkor i pannan på bilden, bara att du såg glad och fräsch ut!
Jonas jobbar med mig på Radio Vega nuförtiden. Omgiven av rynkor är han, stackarn!