Det blev nog en hel del falla omkull under dagens pass. Men det gick bra ändå. Tänker mig att vi eventuellt skall skrinna imorgon igen. Vädret var i alla fall magiskt. Det spänner och ömmar i mitt ansikte av solbad. Hur sjukt? När vi kom hem berättade Matheo för Sami ”Lotta skrann ingenting, så att babyn inte föll ur magen”.
Mats var en bättre coach än mig, för mina skridskor var så galet ovassa (kunde glida en meter i sidled när jag försökte stanna). Jag var helt enkelt en fara för mig själv. Och alla andra. Men jag älskar att skrinna, åh så det är roligt!
Stor koncentration på den. Och så hade vi slarvat bort Matheos handskar, så vi fick åka med yllevantar och kurahandskar, suck. Köpte nya på vägen hem. Vem äter våra handskar? Eller var lyckas jag tappa dem?
Och Milisen, hon bara snarkade i solskenet.
Fast vi har nog en lång väg att gå innan han kan skrinna själv. Hans balans är ganska kass. Kan just och just gå på isen med vanliga skor, hah. Men nu är det sportlov och nu skall vi träna som dårar. Eller hur var det?
Och så tröstshoppade jag lite för att stilla mina svaga nerver. Det blev nya byxor åt alla kvinnor i den här familjen och lite annat smått och gott och fint. Sami har jobbat natt hela helgen och jag känner mig ganska matt i hövvet. Kolla Milisens näpna stuprör från KappAhl, gjorde mig ohållbart glad i tre sekunder.
Och sex år senare läser jag den här boken. Även om det tär på psyket, för den är så hemsk. Så hemsk, så hemsk, så hemsk och hjärtskärande att jag nästan avråder er från att läsa den, om ni inte redan har gjort det. Handlar om Pigge som förlorar sin fru Ulrika och sönerna Charlie, 5 år, och Max, 4 år i tsunamin. Huu.
Vet ni vad det allra bästa är just nu? Att barnen är så sinnessjukt pappiga. Ingen vill ha min hjälp och ingen gråter när jag åker iväg. Så skönt! De hänger i hans ben och tjuter när han far. Och jag får mest vara i fred. Sami odlar hår, förresten. Därav traumamössan. Hans nuvarande hårsituation beskrivs bäst med ett ord – Dragsvik.
Ja, den boken har jag också läst, hemsk men ändå mycket läsvärd! Jag måste komma med ett tips på hur de gör på min dotters dagis när de far och skrinnar. De har med sig plastlådor (typ en limsaback) som barnen håller händerna på som stöd och skuffar framför sig tills de lär sig hålla balansen. Har funkar mycket bra och efter några gånger kunde de flesta klara sig utan lådan.
Låter mycket bra, men är de inte lite korta för en som är dryga metern? Vet ju inte hur det ser ut på riktigt, men jag föreställer mig att han blir dubbelvikt då, eller?
Dom blir ju lite längre om man har dem på tvären, alltså lodrätt uppåt :)
Ja herregud, jag är så puckad.
Jag har faktiskt inte koll på exakt hurdana lådor de har använt där, men min dotter är 120 cm lång och det har funkat bra för henne. Säkert har hon stått ganska framåtlutad och böjd, men jag tror inte det gör något i början. Sen när de känner sig säkra på balansen ”rätar” de nog automatiskt upp sig tror jag :-) En sparkstötting i barnmodell skulle säkert kunna funka att skuffa framför sig också.
Ååå den boken är FRUKTANSVÄRD men ändå vacker och fin. Jag är så glad att jag läste den INNAN jag fick barn. Nu klarar jag inte av det. Har försökt två gånger men jag kommer inte längre än några meningar. Jag beundrar Pigge starkt. Att vara med om det värsta man kan tänka sig – att mista hela sin familj och sedan orka med allt han gör. Då livet suger riktigt ordentligt så tänker jag på honom och det blir genast lite lättare…
Vilken tur att inte Lotta skrann, verkligen! :)
Låter för övrigt som om ni haft en underbar dag!
Kram Mrs G
ja, det är så sjukt skönt när solen steker! humöret är så mycket bättre!
Eller hur? Det där är nog det värsta som skulle kunna hända. Fattar inte hur man hittar livslusten!
Oj va intressant att höra om boken! Jag har en familjevän som förlorade sin fru och deras tre små döttrar i tsunamin. Jag blev riktigt intresserad av att läsa boken för då kanske jag ens kan lite mera förstå hur hemskt det måste ha varit för honom, det är ju inte direkt nåt jag ids ta upp med honom… Men min familjevän fick i alla fall ett ganska gott slut på det hela. I terapi-gruppen träffade han en mamma med två döttrar som miste sin man i tsunamin och nu är dom gifta och väntar sitt första gemensamma barn!
Men gud, blir alldeles rörd av den fina storyn!
Tvillingvagn fungerar också som bra övningsstöd på skridskoplanen. Du håller i där du vanligtvis gör då du skuffar och han håller i mitt emot dig i handstödet som barnet kan hålla i även då den sitter i vagnen (och lillasyster kan vara med hela tiden). Du sparar på din rygg och jag tror att barnet med hjälp av detta ”måste” hitta balansen själv och gör det lättare också än då barnet hänger i en vuxen. Lycka till!
Bra tips! Då kan ju till och med Milis vara vaken när vi går dit. Fast han var inte alls sugen på att hålla i vanliga vagnen idag, även om den går att sänka handtaget så det funkar för hans längd. Han klarade inte av att hålla balansen.
oj var har du skaffat boken? jag förlorade min familj där och skulle gärna läsa någons annans upplevelser också..
Lånade från biblioteket här på Brändö.
Hemskt med tsunamin,har en gammal bekant som miste sambo + 2 barn i tsunamin.
Finns en bok till också; Och himlen var oskyldigt blå,handlar om 1 par som överlevde tsunamin och räddade andra från att följa med jättevågen,väldigt läsbar bok den med:):)
Vi hade sparken som stöd på isen till en början.
Boken finns att köpa lite var som helst där de säljer böcker. Jag beställde på adlibris. Jag har också läst ”Himlen den var osyldigt blå” och den var också bra men inte på något sätt lika gripande som Pigge Werkelins bok (blev efternamnet rätt nu?!).