Ica kommenterade under maratoninlägget med Matheo, att hon minns hur det var när Masi var spädis och att hon inte kan fatta att det var så länge sedan. Mycket roligt! Hon borde belönas med medalj och rosor och champagne för lång och trogen tjänst. Och det slår mig väldigt ofta. Hur länge man har följt vissa bloggare och hur sjukt mycket de har förändrats genom åren. Vissa har flyttat, vissa har blivit föräldrar, vissa har dött, vissa har fått drömjobbet, vissa har gift sig, skiljt sig och det ena och det andra. Och läsarna sen så! Tänk att det finns så förtjusande människor att de kommenterar här dag ut och dag in, år efter år. Tänk!
I vilket skede kom du in i den här bloggen? Vad hände just då, i ditt liv och i mitt?
Oj, jag tror jag började följa med din blogg när du väntade Milea. Beundrade (beundrar än) din livsinställning såå mycket och bestämde mig på fläcken för att följa med din blogg. Och det har jag gjort. Men vad hände då i mitt liv… Jag jobbade och vantrivdes, äldsta tösen hade börjat skolan och minstingen gick halvtid på dagis. Böt sedmera jobb (livet är på riktigt för kort för att spenderas på ett crapställe) och trivs bättre nu trots en viss osäkerhet på kontinuitet.
h.
En trogen läsare :)
Jadå, jag gissar lite att många ramlade in just då när det var lite turbulent. Och du, bra att du böt jobb. Jobbet är sist och slutligen en så stor del av vardagen, man skall inte vantrivas! Goodie you!
Jag hittade hit en vacker vinter dag 2010 eller var de 2009, kommer inte ihåg. Tror jag hörde nåt prat om dej på radio x3m, så googlade jag mama’s got the magic o här hänger jag troget med. I mitt liv så hände de inte så mycket då förutom skola, skola o skola. Mitt liv ser likadant ut idag som de gjorde då. Du är en fin människa Linn!
Men jag är på riktigt mycket ofinare än vad som skildras i den här bloggen. Men tack ändå! Och fint att du är med fortfarande. Kämpa kämpa med skolan!
Jag började kika in här när jag själv var gravid med första barnet och hade träffat dig på ett infotillfälle om amning som ingick i föräldraförberedelsekursen. Mitt första möte med dig var alltså lite naket. Det var våren 2008 och lilla Matheo var väl sisådär 5 veckor gammal bara och yttepytte minimal! Du berättade att han kom ut med rumpan före och att det var piece of cake, haha! Det både skärrade och lugnade oss blivande mammor. Jag gillade dig, tyckte du var modig och smart och väldigt naturlig. I något skede kom det fram att du bloggar och på den vägen är det. Jag är hooked. De senaste två åren har jag nog kikat in varje dag. Och jag tycker fortfarande att du är modig, smart och naturlig. Tack för en bra blogg!
Nämen Gud, ja! Det tillfället hade jag helt glömt bort, haha. Tack för påminnelsen och ett gott skratt.
Det var Pysse som tipsade mig om din blogg! Jag har haft två helvetiska graviditeter framtill månad 5 ungefär pga vidrigt illamående och ”spyas” dygnet runt, (orsaken till att jag AAALDRIG kommer att skaffa fler barn!) och P tyckte nog att vi hade något gemensamt där.. :p Började läsa regelbundet och med både andan och gråten i halsen när du låg på sjukhuset och sen dess har jag nog kikat in nästan varje dag! :)
haha, där är vi verkligen lika, du och jag! AAAAALDRIG mera barn!
Jag är ganska ny här. Har bara bloggat sedan i december och fann dig runt jul skulle jag tro. Hoppas att du fortsätter med bloggandet lääänge. Din blogg är den bästa, du skriver så himla bra och Matheos kommentarer de klokaste. Minns särskilt ett inlägg där han biktade sig efter att ha smakat på badvattnet. Vi dog av skratt här hemma jag och sambon. Och din lilla tjej, så charmig att man bara smälter. :)
”drickit av badvattnet på smyg”, haha.
Jag började läsa din blogg när du var gravid med Matheo, Jag själv var då också gravid med vår äldsta son.
Då är du också en av dem som förtjänar bragdmedalj!
Jag har följt med bloggen sedan Snigeln länkade hit med ”hela svenskfinland håller andan” alltså just innan Milisen föddes. Sträckläste då säkert nästan hela blogginnehållet och sedan dess är jag hooked. Som du kanske märkt. ;) Själv hade jag ju då en liten nykläckt som gjorde att jag levde med varje stund (eller det du nu delade med dig) av hennes första tid här i världen och så har man bara blivit förtjust i ungarna och deras fina familj, deras mor med skrivtalangen. :)
Och du är en av dem som är så otroligt bra på att kommentera! Tack för det! Blir alltid lika glad.
Jag började läsa din blogg också, då du väntade Milea. Vi hade nyligen flyttat från Sverige till Vasa Finland. Först läste jag inte långa storyn. Jag kanske har berättat tidigare att jag brukar nästan bara titta på bilderna. Det gjorde jag i början med din blogg också, tills jag läste ”Nu kör vi” eller nått och klickade upp en låt från Robin;) Sedan började jag läsa alla dina texter…och det gör jag än. Minns så väl när du skrev om förtidigt födda tvillingar som inte fick leva. Den texten glömmer jag inte! Det rörde mig så…Jg hade då börjat jobba på gyne och såg mycket avbrytningar o sena missfall och alting annat sorgligt. Jag var så glad, när man läste er historia och hur bra allt gick sedan med Millis <3 Jag har själv bloggat två år. Det har hänt mycket i vårt liv också. Vi har bekantat oss med Vasa eller min man egentligen. Jag är ju född och uppvuxen här. Vi fått vårt fjärde barn och köpt en lägenhet. Så är det och din blogg är den som jag kollar varje dag och alltid när du uppdaterar den. Du skriver bra och då menar jag riktigt bra! Jag orkar ju inte läsa bloggar, men din blogg Linn, ja! Den läser jag! Forever and ever, amen! :)
Ja jag minns också texten om de två små. Jösses så jag grät till den. :(
Hoppas vi ses någon gång här i stan, hojta till om vi ses!
Ja, det hoppas jag! Vi kanske ses i Brändö jag är så ofta dit. Jag brukar gå med stavar där längst stranden och min bror bor jätte nära er…och dit lär jag väl gå ofta ny när dom igår fick en liten pojke ;) Dessutom är vi ofta i den där lekparken där vid stranden på somrarna…vi lär väl ses! Ha det gott! :)
Hittade hit medan du var gravid med Milea. Var själv gravid då, och dottern föddes i mars 2011. Är själv hemma från Ingå, och känner några som känner dig har jag fått veta nu efteråt.. Du beskrev allt så bra som ni gick igenom och fick allt det svåra att verka så fint på något sätt.. Så jag blev snabbt fast i din blogg.:)
Lovar att man säkert har gemensamma bekanta med precis ALLA som läser här inne, kul!
Hej Linn! Jag har inte kommenterat din blogg alls (tror jag) men följt den ungefär ett år från det att jag själv blev bloggare på wordpress. Jag tittar in nästan varje dag och är mycket road av ditt sätt att skriva om både vardag och fest. Dessutom tar du fantastiskt fina bilder!
Har du tid eller ork så får du gärna titta in på min blogg. Den uppdateras inte alls lika ofta, men något inlägg i veckan kan det bli. Jag skriver mest små kåserier över saker som får mig att täka till.
Jag bor i Sverige på en gård, är gift och har en dotter på 3,5 år samt två katter på 12 och 2 år.
Tack för att du låter mig titta in i ditt liv då och då. Lev väl!
Skall definitivt titta in! Tack!
Jag började följa din blogg för sisådär ett år sen då vi i skolan hade ett grupparbete om sociala medier och vår grupp valde blogg, och en i gruppen nämnde din bogg,tror hon kände dig eller nåt i den stilen, men i allafall, efter att tanya rekommenderade så läste jg en gång, och nu tittar jag in så gott som varje dag! du skriver om så dagliga saker, men endå är det intressant!! :) De bästa minnerna från denna blogg är milea säger hejjdå på videon, o ”baltiska länder”! :D
det fick halva min släkt vara med om att läsa och skratta åt! :D
Baltiska länder, haha. Roligt att du är här, tack för det!
Jag började läsa när du var gravid med Milea. Min syster berättade om din blogg! Och så att du är från Karis och jag från Pojo ursprungligen :) så var det ännu roligare att följa dig! Och nu läser jag din systers blogg också. Mats och jag har gått i gymnasiet på samma klass, världen är så liten!
Där ser man! Bekräftar det jag sa här ovan. Heja Pojo!
Jag började också läsa då du väntade Milea, fast innan det blev riktigt turbulent.. Tror att det första inlägget jag läste handlade om dig och Matheo vid biblioteket då du spydde i någon buske eller nåt.. Det var en väldigt harmonisk tid i mitt liv då jag började läsa, nu är det lite annorlunda med kriser både här och där i familjen.. Läser gör jag ändå, och tycker att din blogg är riktigt huippubra!
Jag minns den gången, ja. Var det då när Matheo lyfte på min klänning och totalförnedrade mig utanför bibban? Lycka till i kriserna, det löser sig nog!
JAA det var just den gången! Skrattade och tyckte synd om dig på samma gång..
Började läsa ganska direkt. Höll på att ta studenten. Kommer speciellt ihåg när du hade haft en paus under sommaren och sedan återvände med orden ”och mitt i allt det där blev jag gravid” eller något ditåt. Jag kommer ihåg att jag trodde du var 10 år äldre än mig, men det var du ju inte! :)
Har också läst din blogg alldeles från början, tänk så roligt!
Jag hade fött min Ellen på sommaren och fick tipset via någon bekants blogg om att det händer dramatiska saker i ditt liv (hösten 2010) som du bloggar om. Började följa och heja och har varit stuck ever since. :)
mycket bra! fortsätt så ;)
Jag började läsa din blogg sensommaren 2010. Mina fastländska vänner pratade alltid om de bästa finlandssvenska bloggarna, medan jag själv höll mig mest till träningsrelaterade svenska bloggar. Men så en dag sökte jag upp din och också Peppes blogg, och fast blev jag. Jag fattade inte riktigt varför jag fastnade då jag själv är typ 6 år äldre än dig, och hade i det skede inga planer på barn, utan levde för träningen och fitnesskulturen. Men här sitter jag nu, ett och ett halvt år senare, med egen bulle i ugnen, och hoppas på att få en lika mjuk start i föräldraskapet som du fick med Masi men känner på mig att det snarare är en vildbasare aka Milisen som snart entrar världen ;)
Hur som haver, du är en mycket underhållande bloggare, vare sig du är glad, arg, provocerande eller bara är! Fortsätt så!!
jee, så roligt, lycka till med milisen! den kommer att göra dig galen, haha.
Hade nog halkat in några gånger redan tidigare, men jag började följa bloggen då på sommaren -10. Då var du i vasabladet, minns inte riktigt vad det handlade om, men det var nog något som jag fastnade för. Sen började jag hänga här, ofta flera gånger om dagen till och med :) Jag hade ju fått min äldre pojke då srax innan, så det var roligt att läsa om vad som sker hemma hos er, en vardag medsmåbarn och graviditet. Sen blev de ju ännu viktigare att följa med när din graviditet blev som den blev, och Milea kämpade för livet. Man måste ju hålla lite koll på att ni levde!
Hur som haver, tack för en fin blogg som är rolig att läsa!
Snackade om p-piller i vasabladet, tror jag. Och tur är väl det, för nu är du här!
Jag tittade in första gången när det var prat om bloggalan för två år sedan, följde egentligen Bambini dolces blogg som oxå var nominerad det året. Jag fastnade för din och kakkakaffes bloggar. Milea var ännu på sjukhus och ni väntade hem henne, det var iaf det första jag kommer ihåg av din blogg. Och du har inspirerat mig många gånger att skriva! Tack för en super bra blogg.
Tack snälla du!
Jag har följt din blogg här sen ungefär två månader innan Milea kom till världen. Jag kan int riktigt minnas hur jag hittade hit. Men det var säkerligen via någon länkning från någon vänlig själs blogg.
Och jag stannar. För du skriver så bra. Och varje inlägg är underhållning på hög nivå. Och jag hoppas du kommer trivas med att skriva länge till. Helst till du blir 95, eller så. Och självklart bloggar lika länge då.
Tack!
Det kan du lita på, rapporterar direkt från dödsbädden!
Du låg på sjukhus med Milea i magen. Jag var på slutrakan med min egen graviditet och fick min son lite före Milea föddes. Levde mig så in i din situation och beundrade din positiva attityd – jag kan fortfarande inte förstå hur du kunde vara så positiv och stark som du var – eller i alla fall verkade vara.
För att det är så mycket lättare att vara positiv än sur och tvär! Och tack för att du säger så, blir glad och positiv av bara det.
Hm, jag önskar att jag kunde lära mig det där. Jag har en tendens att möta motgångar med surhet och tvärhet :-/ Och väntar mig alltid det värsta, inte som du det bästa. Men så är jag en gammal surtant…
För ett år sen hamnade jag här via Kakkakaffe tror jag det var!
Goodie good!
Jag hade läst din blogg sporadiskt, men fastnade som många andra helt när du väntade Milea och låg på sjukhus. Vad hände i mitt liv då, hmm? Jag var också gravid med andra barnet och ungefär lika långt gången som du (hade bf december -11) så det kändes lite extra tungt och påtagligt när det lika gärna kunde ha varit jag som låg där i sjukhussängen. Minns att jag tyckte du skrev väldigt positivt och ”lättsamt” trots den allvarliga situationen, vilket imponerade på mig.
Ja tänk! Då borde jag också ha fött, eller 1.1, men i alla fall. Undrar hur det skulle ha varit..
He, he, jag födde ju på ditt bf-datum, 1.1.2011 alltså :-) Gissar att de är ganska lika varandra våra minsta barn, i alla fall känner jag ofta igen mig i dina beskrivningar av Milea och hennes temperament :-)
Jag hittade hit på nåt sätt, kommer inte ihåg hur, då när du hade hamnat in på sjukhus då du väntade på Milea. Jag kommer ihåg dagen D då hon skulle ut, satt på jobbet och uppdaterade din bloggsida frenetiskt eftersom du hade skrivit att någon uppdaterar sidan då hon är ute, berättar hur det gick. Någon sa att hela svenskfinland höll andan den dagen, det gjorde jag i alla fall.
Sedan skriver du ju då då bra och så roligt att man bara inte kan lämna bloggen vara.
Skönt att du säger så! Knäckande om alla bara hade gått iväg så fort hon var född, haha.
Haha :) Nå man är ju lite av en stalker då man halkar in på ens blogg på grund av en situation som är både farlig och hemsk och gastkramande, men som sagt så har du nog ”sanan säilä hallussa” så att säga så därför kan jag inte lämna din blogg ifred :) (så går det då man är tvåspråkig, hittar inte alltid de rätta orden på det rätta språket :P )
Jag har läst sedan du var gravid med Milea, läste nog sporadiskt före det också men började följa med mer aktivt då. Ett av de första inläggen jag fastnade för var då du dragit ut en badbalja på balkongen (?) åt Matheo och folk kommenterade och tyckte du var galen som höll på med sånt då du var gravid… :-)
Hahaha, minns det väldigt bra, ja!
Jag hittade hit via ett sommarinlägg hos Karin där hon länkade till dig med meningen ”Linn tog en paus i gravidspyendet” och trots att jag har grym spyfobi klickade jag vidare och blev fast. Mitt liv är väl rätt likt hur det var då, förutom att jag gift mig och fått fast jobb. Och det är ju jees :)
grattis till dig, inte illa pinkat! när skall jag få gifta mig och få fast jobb?
När jag kom hit låg du i Tammerfors. Du borde patentera den cliffhangern för jag har nog aldrig varit så ”hengessä mukana” som då. Som jag har hållit tummar på helspänn, haft äcklig oro i magen, till och med gråtit nån glädjetår när Milea kom ut men det har varit så trevligt att följa med er och jag tänker nog inte sluta på ett bra tag! När jag kom hit så hade jag ett fruktansvärt ohälsosamt förhållande, studerade ekonomi, jobbade i reception. Nu har jag inget ohälsosamt förhållande, studerar fortfarade ekonomi och har ett roligt jobb.
Huippu att det går åt rätt håll! Bra jobbat och tack för bra kommentar!
Du var nominerad till årets blogg då och jag kikade in. Själv gick jag i gymnastiet och var så långt ifrån barn och eget hem som man kan komma!
Imponerande att du orkar hänga med ändå, haha!
Jag hoppade också på då när du väntade Milea, hittade dig via Housewifens blogg när du första gången åkte in på sjukhus. Själv bodde jag då i Japan som utbyteselev och levde loppan med bra budget och världens intressantaste land att utforska :D Nu sitter jag stuck i Tammerfors med minimal budget (för alla mina sparpengar använde jag under utbytestiden) o drömmer om att en gång flytta tillbaka till Japan :D
Åh, Japan! Do it!
Jag har läst bloggen sedan Milea föddes (fick läsa hela bloggen för att catcha upp). Sedan dess är jag fast! Era bravader å dina skriverier för mycket glädje i min graduvardag :)tack för en superb blogg! :)
uj uj, gradu! skall blogga mycket för att göra dig glad, då.
Låter bra! :)
Jag upptäckte dig tack vare HBL. Läste din intervju då du vunnit Årets blogg. Kikade in och började läsa allt från början, blev alldeles fast och här hänger jag fortfarande och har ingen tanke på att sluta. Du och hela din familj verkar hur fina som helst. Då du vann Årets blogg hade jag fött min tredje flicka för nån månad sen.
Tack! Och du är också en av dem som alltid är snäll.
Jag fick ett litet överraskande + på graviditetstestet i början av september -10 och började då googla runt som en tok och läsa på föräldrasajter och mamma bloggar och så råkade jag då ramla in på din blogg, när det var som mest spännande; du låg på sjukhuset i tammefors och jaaa-aa, det var sååå spännande och jag höll alla tummar och tår för dig och blev själv lite nervis hur skall min första graviditet sluta, heh, men det gick bra och jag mådde hur bra som helst hela graviditeten igenom och i maj -11 föddes vår son som idag är en sprallig och finurlig liten kille på 9½ månader :) Så jag hänger fortfarande med i din intressanta blogg :)
Hurray, så bra!
Jag halkade in här just innan min Viggo kom ut för 7 veckor sen och jag blir glad och fnissig av att gå in här och läsa (varje dag)!
Jag bor sen 10 år i Frankrike och då min pappa är Finlandssvensk sitter jag ofta och läser högt för mig själv framför datorn, för att få det rätt liksom. Rätt feeling. Och då skrattar jag ännu mer. :)
Din syn på livet gör mig happy happy joy joy och så länge Masse är Masse kommer jag fortsätta läsa din blogg! ;)
Nu ska jag iväg och vaccinera bebis, hualigen! Hur ska detta gå?
Ha en fin dag!
Det kommer att gå bra. Han skriker och sedan är det över! Och fint med högläsning, det hade jag gärna lyssnat på ;)
Hittade din blogg via en arbetskompis som tipsade om den. Du väntade Milea då, och var väl i det skedet inlagd i Tammerfors. Var själv gravid så det kändes liksom angeläget att läsa om någon annans graviditet. Min dotter föddes i början av april och är redan en mycket bestämd ung dam. :)
Hoppas för din skull att hon inte är en milis, haha!
Jag hittade hit någon gång innan du började vänta Milea. Tittade in då och då. Sen var det ett tag då jag inte kikade in och sen när jag väl gjorde det så fick jag ju en chock, vadå på sjukhuset??! Sen var jag fast och jag bara väntade på att få komma hem från jobbet och slå på datorn och se hur det gick för dig på sjukhuset. Hoppades varje dag att bebisen INTE skulle födas, det var ju alldeles för tidigt. Sen har jag hängt kvar, själv fått en liten dotter och ja, sånt. Bor själv i Gerby så det är kul att läsa om ”närliggande” områden och om din vardag. Så fortsätt med vad du håller på mig! =)
Heja Gerby! Skall ta mig en titt på din blogg nu!
Jag minns inte via vem jag hittade hit, men det var är du mådde illa med Milisen. Det var i alla fall något jag kunde relatera till!
Sen hände förstås en massa grejjer jag inte kunde relatera till, men då var det redan så gastkramande spännande så då kunde jag inte sluta läsa!
Minns inte alls hur det var när jag var gravid innan jag kom till sjukhuset. Vad bloggade jag om när jag spydde liksom? Låg jag bara hemma och bloggade om spyor? Minns faktiskt ingenting. Måste gå bakåt i arkivet här känner jag.
Spyor och isglass.
Sånt gillar jag att läsa om tydligen!
Jag måst säga att jag inte minns, det var typ åratal sen, men då var jag så blyg (?!?) att jag aldrig vågade kommentera på bloggar. Du hade en liten baby (Matheo) som bara sov och jag hade en liten baby som inte sov, så för att vara helt ärlig så var jag ibland en bitter kärring och helt sjukt virtualavundsjuk på dig! Men nuförtiden är jag vuxen och inte virtualavundsjuk på nån mera och tänkte kanske stalka er i Gula huset närmare nästa gång vi är på Brändö!
Haha, är det sant? Jag trodde att du var en relativt ny bloggläsare och bloggare (eller ny och ny, du har ju bloggat över ett år, men..). Ni är så hjärtligt välkomna nästa gång ni är här!
Då jag var tidigt i min graviditet tipsade min syster, som hört av sin väninna, om din blogg – eller om en som hade det jättejobbigt på sjukhus då du väntade barn… Jag kikade in, men vågade inte börja läsa riktigt på riktigt förrän milea var född (tror jag) var så rädd att läsa då jag trodde samma sak kunde hända mig där jag gick med min bulle i ugnen! Minns hur jag grät då jag läste hur kämpigt du hade det, och vilken lycka då allt gick bra! När ni sedan flyttade till gula huset, och jag insåg att vi kunde ha varit nästan grannar (vi flyttade bort från brändö i samma veva) blev det ännu mer intressant att få följa med vad man kan göra där på ön, och se bilder från våra gamla kvarter! Nu är jag fast och kikar in typ 100 ggr om dan. kan ha att göra med att jag är hemma med min 11 månaders son och har lite tråkigt emellanåt.. ;o) Så en bra blogg som underhållning är bäst!
Ähh, flytta tillbaka! Vårt grannhus är till salu!
jag minns matheos orm-tårta, så nångång före det har jag nog hittat mig hit!
Mycket imponerande! En medalj is coming your way!
Jag flyttade utomlands hösten 2010 och började blogga på ratata. Till följd av att jag själv bloggade läste jag också mera bloggar. Under hösten 2010 var det många som linkade till dig i sina bloggar, och så hittade jag dig. Jag började läsa just när du hade kommit till Tammefors. Läste bakåt ca 10 sidor på din blogg på en dag. Efter det besöker jag din blogg varje dag.
Ja, det verkar som om de flesta kom hit just då!
Haha, ja tack champagne går alltid hem! Fast hm, jo, kunde nog nöja mig med haremsuiten till Elliot förstås, höhö. Tack själv för dessa år av givande läsning, det har varit ett nöje att följa dig. Ibland har det varit tårar inblandade men för det mesta har det alltid varit med ett leende på läpparna.
Champagnen och haremsuiterna skall regna över dig! ;)
Jag ramlade in för ganska exakt två år sen. Jag tror nämligen att muminkalas-inlägget var det första jag läste. Sen dess har jag varit en trogen läsare och följt med er dagligen.
Haha, fint första intryck!
känner ett behov av att rätta mitt skrivfel där… Snälla försök undvik att läsa ordet ”alltid” i sista meningen.
såg inget, såg inget.
Jag började läsa din blogg då du var gravid med Milea, jag tror att det var just före du hamnade in på sjukhus. Det var otroligt spännande att vänta på när hon skulle födas och se hur du klarade dig igenom allting, och sen har jag bara fortsatt läsa efter det. Vad jag själv gjorde då…. jag hade väl just börjat abiåret i gymnasiet. :)
Älskar att gymnasieelever kan läsa den här bloggen utan att dö av tristess! Gör mig glad.
Har följt din blogg redan under Lunarstorm-åren (vilket jävla ställe det var då!). Då var det inte så mycket barn utan mera turbulent festliv. Och här hänger man ännu. Som nån stalker:)
Ja, tänk! Lunarstorm! Tur att jag inte ha kvar nåt från den tiden, eller nej, det skulle nog vara sjukt roligt, men det kan hända att jag skulle dö i hjärtattack.
Jag ramlade nog in då när du var på sjukhuset och Milisen inte än var född. Du skrev så underhållande och osentimentalt om svåra saker. Och gör det än, vilket jag uppskattar! Sen är jag själv från Vasa, och hemlängtan blir lite släckt med bilder från Brändö, mitt gamla hood. Du skriver också om aktuella saker som jag inte alltid har nån aning om. Då när jag hittade hit var jag själv gravid (dottern föddes i januari-11) och pendlade mellan kontinenter. Tack för en kiva blogg trots att jag kommenterar sällan!
Har kollat din blogg ibland, nu som då, för att det är så sjukt spännande att du bor i JORDANIEN, liksom!
Jag tror att jag hittade din blogg sommaren 2010 då du o jag var samtidigt preggers. Hade ju beräknad 02/03 men Leona föddes i mars till slut. Speciellt spännande var det att läsa bloggen då du skulle föda Milea, för vi var på bröllopsresa i Thailand då och jag ville kolla din blogg typ varje kväll på ngt internetcafé, mannen fattade kanske inte riktigt juttun…Har varit kiva att följa med en annan familjs bravader så får man lite stöd i sitt egna liv. Tycker om dina bilder, korta roliga inlägg och du verkar vara så chill morsa, borde ta efter dig mera nog…Du inspirerade mig ocksa med att börja blogga, fastän jag inte är lika bra ännu…heheh.
Jenni, Elvins &Leonas mamma, Esbo
Naturligtvis hade jag ju inte beräknat 02/03 utan 02/11…
Tack för det, läser också flitigt din blogg nu för tiden!
Precis som Nina har jag också hängt med sen Lunarstorm-tiderna, du var Abi och jag gick kanske på nian då i KSH? Tyckte i alla fall det var spännande med abi-resa till södern, haha :) Och sen blev det paus ett tag och så började jag läsa då du var gravid med Matheo och jag precis skulle flytta till Vasa och studera. Så ja, det har ju hunnit hända en hel del sen jag började läsa :)
Oh Lord. Det har det verkligen!
Jag har läst din blogg sen dagboken på lunarstorm. Det är väl nästan 10 år sedan? Helt galet länge iaf! Du gick i gymnasiet, jag i folkkis och vi blogga antagligen båda om fester och sommarjobb. Du var jätterolig och skrev bra redan då.
Jag minns faktiskt dig på Lunarstorm! Har förresten en bild på dig från när vi är på samma läger i Grantorp, du står vid bastun med solen i ögonen och ser söt ut!
Jag hittade till din blogg då alla världens (typ) bloggar hade länkat till dig då det var dags för Milisen att komma till världen. Jag läste din blogg bakåt, jag vet inte hur långt och sen dess är jag fast här. På ett bra sätt alltså :) Vad som hände i mitt liv? Ingen aning! :)
:)
Hörde om din blogg när du låg på sjukhus med Milisen. Kikade in, läste, hoppades på det bästa! Gick tillbaka i arkivet o läste allt du skrivit, blev helt fast! :) har följt din blogg ( o tvingat sambon att Se på bilder av dina söta barn) dagligen sedan dess! Just då stod allt stilla i mitt liv men sedan tog det fart på allvar, har både hus och barn Nu! :)
Minns speciellt kakkakorven i rävmössan, skrattade datorn full med te den gången :) och milisens 1-års film, tjutade högljutt med 9 måns magen :)
haha, kakkakorven i mössan, den hade jag glömt!
Hej!
Fick tips om din blogg av min goda vän ett drygt år sedan. Just i tiderna du väntade Milea. Blev helt hooked och älskar din positiva och coola livsattityd!
Kommer ihåg att jag läste alla dina inlägg tillbaka i tiden som möjligt.
Min bus-son var då 1 år, fyller nu 3 och har fått en lillesyster som är 6 mån. Också hon verkar bli en liten buse.. Inte en lugn stund!
Men din blogg gör mig glad och inspirerad varje dag här hemma med barnen!
Tack för det :)
Tack själv!
Snubblade in på din blogg när lite innan du berättade att du väntade Milisen, efter det har jag nog tittat in nästan varje dag. Tycker om ditt sätt att skriva, du får er vardag att låta så skön :)
Bara den någongång skulle vara lika skön som den låter, haha!
Skulle det ha varit år 2008/9 kanske? Jag var uppe i Vasa och hälsade på några kompisar som flyttat dit för studier. Använde kompisens dator som hade bookmarkat ”Mama’s got the magic” och jag streckläste hela bloggen den kvällen. Och här är jag ännu!
Bra jobbat, Kiri!
Jag är en av dina småkusiner från Hangö :-). Har följt dej här sedan du väntade Minea. Började läsa dej efter att jag varit på kafferep med min mormor (Nea) till Inger och Palle och de berättade att du hamnat in på sjukhus.
Mina döttrar hade precis börjat första klass i skolan då.
Varma hälsningar!
Åh, din mormor är det ljuvligaste som finns. Nea är så varm och go´ varje gång vi träffas! Och MYCKET trevligt att höra att just du finns här!
Ja min mormor är en riktig pärla, men det är Inger och Palle också :-)
Jag fastna för din blogg för två år sedan snart, jobbade nattur på barnkliniken och blev hooked, som tur sover barn bra på natten för jag kunde inte släppa bloggen efter att jag började:) Efter det har man ju måsta titta in nästan varje dag, älskar lifestyle bloggar, dom är de som man fastnar för. Och extra roligt är det för jag ser så mycket av Milea i min egen dotter, även då hon bara är ½år, men envisare unge hittar man inte, så snappar gärna upp tips härifrån hur man skall överleva vardagen men enviska fröknar:D Tack för intressanta läsupplevelser:)
Nu när jag kollade in din blogg verkade en allt mycket bekant. Du hade en annan blogg förut, va? Innan du fick barn.
joo hade på papper, men hela sidan blev så konstig till slut att jag inte kunde använda den:D så sen blev det paus, typ under hela graviditeten, vilket inte harmar så mycket för det var ganska mycket illamående hela tiden så skulle inte varit mycke mer att skriva om:D
Det var strax efter att Milisen blivit född. En kompis postade en länk från din blogg på facebook så det var på det viset jag hittade hit.
Samtidigt hände en väldigt tragisk olycka inom min familj som rubbade hela min värld.
Jag kommer ihåg att jag bara var så kall, tom och ledsen, men jag grät inte.
Så den dagen du skrev det känslofulla inlägget då läkare rusade in till rummet där de för tidigt födda var och alla satt och kallsvettades och en bebis dog… Då brast det och jag lipade i cirkus en vecka. Och det var verkligen något jag behövde, så… Tack (?) för det :) Har varit en trogen läsare ever since!
Men wow, här känner jag mig lite stolt! Tack för den fina storyn!
Då du var gravid med Milea och låg på TAYS. Jag fångades direkt av bloggen, och läser troget varje dag ännu (har inga planer på att sluta). :)
Låter som en bra plan!
Jag har följt med er sedan början av 2010, ungefär runt tiden när Matheo fyllde 2 år. Ramlade in via housewifen och blev helt hooked på momangen! Tyckte (och tycker såklart ännu också) att du skriver så underhållande om ert liv, fick ett gott skratt varje gång jag kikade in!
Tack och det samma bara! Läser din blogg och varje gång tänker jag att jag borde köpa lite mer blommor och växter hit hem, haha.
Jag började läsa då du väntade Milea (surprise surprise), tror att första inlägget jag läste var kräftskivan som inte slutade så bra. Jag tycker verkligen om din attityd och syn på livet. Vi har en del släktingar (från mannens sida) som är sura och bittra hela tiden och livet känns väldigt tungt för dem. Fattar inte hur man kan leva så, förstås känns det hemskt om man förväntar sig det värsta hela tiden och ifall man koncentrerar sig på det tunga och svåra…
Själv var jag föräldraledig med min förstfödde, hon var ungefär ett halvt år då. Vid den tiden började jag leta efter svenskspråkiga bloggar (hade tidigare läst bara finskspråkiga) och några månader sedan bytte jag mitt eget skrivspråk också till svenska.
Usch ja, den där traumatiska kräftskivan, huj!
Jag har följt din blogg sen Masse var nyfödd, och måste säga att jag har ingen aaaning hur jag hittade den? Men i vilket fall som helst så fastnade jag genast, du har ett så roligt sätt att skriva och din blogg är faktist den enda som jag följt regelbundet, en lång tid!
Kommer jättebra ihåg din graviditet med Milea, var själv gravid då och levde med i varje lite grej. Du fick mig att läsa den ena prematurhistorien efter den andra, lite mot min vilja faktist, och tur var väl det! Vår egen lilla föddes också helt oväntat som prematur (!). Inte lika liten som Milea, men prematur i alla fall. Det om något är väl ödet? Genom din blogg och dina länkar var jag inombords redan förberedd på en prematur, även om världen givetvis ändå svängde sig upp och ner för ett tag.
Så TACK för att du finns <3
Men så otroligt bra! Hoppas att allt är lika hyvens med din premabebe som min!
Jag har läst mer eller mindre varje dag ända sedan du väntade Matheo. Känns ju så otroligt länge sen men jag minns när han var en liten parvel :)
Det känns verkligen som hundra år sedan han var spädis och vi bodde på Strandgatan, som ett helt annat liv!
Jag minns något illamåendeinlägg med en biltur och en isglass från sommaren 2010 (sorry, hamnade väl in där via Pappers hemsida över nya inlägg och det råkade nu fastna det inlägget då…). Sedan blev det lite paus, men nästa gång blev då du hade åkt in på sjukhus då och folk var oroliga på sina bloggar. Jag väntade vår pojke just den tiden (han var beräknad till 1.12.2010, så det låg nära hjärtat då kan man väl säga och jag följde med din kamp. Och på den vägen är det. Ja, det hör väl till god ton att tacka för en fin blogg här i samma veva, så tack!
Tack själv! Skulle knappast orka blogga lika flitigt om jag hade fyra läsare (varav en är mamma och en är syrran).
Jag tror Pysse länkade till din sida i nåt skede när du var på TAYS, det var just innan du födde Milea tror jag. Jag var själv mammaledig med min då ca 2 mån gamla son, nu är han 1,5 och jag läser fortfarande din blogg i stort sett dagligen. Inlägg skrivna med mycket humor och med glimten i ögat får mig att bli kvar!
Trevligt att höra!
Jag hittade hit via min vän som berättade om din blogg(var höggravid och uttråkad så vi bytte bloggtips) och hon sa att du hade just fött en prematur osv o så minns jag att vi skrattade åt då hon sa att du hade skrivit om att alla tror att du e kines, att hur uttalar di riktit ditt namn :D hehe.. o så läste jag typ din blogg ett år tillbaka på två dagar o så födde jag mitt eget barn sen typ nästa da :) o sen dess har ja läst!tack för en superblogg!
Helt samma sak nu när jag var på sjukhus här i stan. Läkaren hade frågat ”alltså på vilket språk skall vi ta, pratar hon engelska?”. Muahaha.
I risk för att verka som en stalker: Jag har nog följt med dig ända sen Lunarstorm tiderna, typ 2003ish? Jag minns att du var tillsammans med Janne Grönroos (som jag hade gemensamma bekanta med, som nog vi också har) och tyckte ni var söta tillsammans. Sen gjorde ni slut, men de sluta ju bra med att du hitta polisgubben :)
Är lat för att kommentera men följer regelbundet. Det är knepigt att skriva på datorn när min 1-åring hela tiden vill göra isåfall likadant. Egen vilja, you know. Suck. :)
Sköt om er. Fortsätt skriva, du har ett intressant grepp om text som gör det intressant att följa med! Skulle gärna var mer aktiv och intressantare bloggare, men som lärare är det lättare sagt än gjort.
/ Josephine
Haha, ja det blev bra till slut! Och jo, egen vilja, I KNOW! :)
Jag hittade till din blogg när du var högdravid med Matheo. Minns att jag kollade runt på pixbox, vi har säkerligen någon gemensam bekant, och hittade dina bilder på gravidmagen. Sen plötsligt hittade jag din blogg och tänkte ”men det här är ju den där Linn, har hon en blogg också” och tyckte att det var kul att följa, eftersom jag själv ju var höggravid. Som jag skrev igår, det känns inte som att det har gått FYRA år redan!
Jag föreställer mig alltid att fem år är en evighet. Men de senaste fyra åren har ju verkligen visat motsatsen. Det går väldigt fort. Samtidigt som det känns som om det var hundra år sedan jag var gravid med Masse. Minns knappt nåt från den graviditeten.
Jag började läsa just efter Milea föddes, min egen bebis är bara några veckor äldre och jag spenderade oxå tid i september 2010 på likadan avdelning som du men på annat sjukhus o inte alls lika länge o min bebis föddes inte för tidigt till slut så inte alls lika dramatisk historia. Så hittade din blogg o blev fast!
Skönt för dig att det gick bra!
Vet ärligt sagt inte när och hur jag halkade in på din blogg. Matheo var väl under ett ändå. Måste ha varit genom nån kompis som sa att en kompis kompis bloggade bra eller nåt. Bodde då i Vasa, alldeles nära er, och såg er emellanåt i förbifaren vid Siwan. Tror aldrig jag sa nåt, för jag hade alltid så himla bråttom – den Siwan gick man ju inte till annat än om man absolut måste springa springa snabbt och hämta nåt. Och alltid satt nästan den där lite runda harmlösa typen där i kassan.
Haha, harmlösa typen i kassan :)
Minns inte hur jag hittade hit. Men hittade din blogg när jag var gravid och du väntade Milea. Augusti 2010 borde det vara. Sen dess har jag läst varenda inlägg, så fortsätt skriv du! :)
Naturligtvis, tycker det är så roligt att läsa alla stories här, så nu känner jag mig mer eller mindre tvungen, haha.
Hej!
Jag började läsa när du väntade Milea och var in på sjukhus. Jag hade precis börjat på Peffan och en klasskompis tipsade mig om din blogg, eftersom hon visste att jag brukade läsa bloggar :)
Sen dess har jag varit fast här, och kikar in flera gånger om dagen (för jag har inget liv, haha) :D
Du är som jag då, bloggar är mitt liiiiiiiiiiiv, haha. Skoja ba.
Jag hade just börjat studera på yrekshögskolan Novia när jag hittade din blogg, det var några dagar efter att Milea föddes, blev genast så fäst vid den att jag var tvungen att läsa bloggen helt från början, haha. Kikar fortfarande in här ett par gånger om dagen, det är något med sättet du skirver som gör att man helt enkelt inte kan sluta läsa och dina barn är ju bara för härliga!
thank you, thank you!
Började läsa i höstas, när vi hade en uppgift i skolan att para ihop rätt text med rätt sociala media (fick läsa ett utdrag här från din blogg). Kikade in här nu som då efter det, och i ett senare skede lade jag till dig på Bloglovin. Tycker det är trevligt att följa med någon som har ett ”riktigt liv”, någon som är aktiv, som gör något annat än att vara i skolan eller bara sitter hemma på dagarna.. (förklarar dåligt men hoppas det blev förståeligt)
Tror det var riktigt efter din sommarbloggpaus som jag började kika in här, faktiskt.
Just nu känns det faktiskt som om jag är världens mest stillasittande människa. Det är bara sjuka barn, sjuka barn, sjuka barn hela tiden, tycker jag. SÅ trist!
Jag började läsa din blogg när du väntade Milea, tyckte att det var så spännande att jag bara var tvungen att kika in varje dag för att se hur det stod till med all dramatik o allt. Jag höll tummarna för att allt skulle gå bra. Jag tom tipsade min mamma om bloggen då, och både hon och jag läser den varje dag.
Jag kommer också så väl ihåg första inlägget jag läste och fick mej ett STORT GARV =)!!! Det var när du mådde så dåligt och var tvungen att spy i någon buske då ni var på väg till parken, Matheo lyfte din kjol och skrek ut något i stil med -Mamma kakkar!
En härligt gälin blogg med mycket humor, härlig självironi men också en blogg om en vanlig barnfamiljs vardagsbekymmer och vardag! Tack för att du delar med dej och bjuder på dej själv!
Det var någon annan här uppe som hade läst det som första inlägg också, haha. Gud så jag skäms när jag tänker på att han skrev mamma kakkar, för det var så HÖÖÖGT!
Började läsa din blogg när du väntade Milea. Det var min dotter som berättade om dig och din blogg. Har träffat dig när du var liten:). Min fd svägerska är god vän med dina föräldrar, som jag också känner bra:). Tack för en underbar blogg om dig och ditt liv.
Där ser man! Vi är ju nästan superkaveris då, du och jag.
:) :)
Som så många andra började jag följa med din blogg när du väntade Milea, dvs. sommaren 2010. Orsaken var att jag själv var/blev gravid då, vår son föddes i mars 2011. Då var det spännande att som förstföderska läsa om någon annan som också väntade barn, och senare under hösten blev det ju lite väl spännande för er del. Höll tummarna för er helatiden och fint gick det till slut. Jag greps direkt av ditt raka och ärliga sätta att uttrycka dej, din självironi och humor. Du har en sund inställning till livet och är en bra förebild. Jag är en bit över 30 och försöker nu kombinera barn-jobb-hobbyer till en något sånär fungerande helhet. Får se hur det går. Tack för en superb blogg!
Tack för den, så snällt sagt!
Kommer inte ens ihåg mera när jag började följa din blogg typ dagligen, tror det var då du var inlagd på sjukhuset för graviditeten med Milea. Märkte då att jag hade tittat tidigare på din blogg (kommer ihåg Matheos födiskalas som du och din syster var utklädda till Morran/Lilla My(?)) och då gillade jag inte den alls. :) Men sedan med graviditetn och Milea och allt det blev det så spännande och sedan var jag fast, så nu kollar jag din blogg (och din systers) dagligen och gillar den skarpt! Så allt kan ändras! :)
haha, vilken tur att det gick den vägen!
Jag måste också medge att jag inte minns, men det har antagligen att göra med att då jag väl klickade fram din blogg, så måste jag ju läsa en hel del gammalt också för att hänga med (och för att det var så intressant), så det känns nästan som om jag varit med längre, än vad jag i verkligheten varit… Jag tror att sanningen ligger nånstans vid sommaren 2010, eftersom jag själv då blev mammaledig ( = tid att läsa bloggar) och fick en dotter och det här med hemmamammaskapet blev aktuellt också för mig. Ungefär så tror jag det gick till då jag blev fast :)
Tror också att de flesta som läser bloggar så där superflitigt är hemma med barn. Det finns liksom inte så mycket annat att göra, haha.
Jag ramlade in på din blogg ett tag före du blev gravid med Matheo. Om jag inte missminner mig så var det nån som länkat till ”Linns blogg” och jag måste kolla om det var min egen eller nån annan Linn. Efter det måste jag ju följa med vad denna Linn är för typ :)
Ja, din blogg har jag helt glömt bort! Läste förut, men så kom jag av mig när jag böt dator, tack för påminnelsen!
Jag har också hängt här sedan du hade Matheo i din mage. Jag var också på smällen då och födde Siri ca 1 månad efter att Matheo ploppat ut. Det var roligt att läsa om jämngamla barn och lika roligt om inte roligare är det än idag. Tack!
Eller hur? Känns också som om jag har läst din blogg sedan urminnestider!
då jag var på arbetspraktik i butkan så berättade sami att du har en blogg. sen dess har jag ”stalkat” dej :)
Muahaha, det här var dagens bästa!
brukar i smyg hålla utkik efter er i pulkkabacken då jag är ute och går med min valp, så att jag kan få vara sådär sliskigt ”fan” :D
Jag kikade in här första gången det stod om dig i Vasabladet, det var inte om p-piller eller att du vunnit årets blogg utan en helt vanlig artikel om en bloggare. Det var en stor bild där du satt på något café med en laptop, har jag för mig. Det börjar väl vara en 3 år sedan kanske?
Ja just det! Det var ju en sån också. Då var jag blond och satt på August!
Jag har just börjat läsa din blogg effektiv, betyder att jag då är in ca 3 gånger om dan du skriver så bra och underhållande..Jag trodde jag skulle skratta mej blå då du skrev om att tandköttet syntes ända till kokkola då du vänta på din man på sjukhuset. Har själv fått dom äckliga gallstenarna bortopererade. och hur skit mår man inte då man får ett sånt skov, har just haft ett skov som var pga en medicin som jag inte alls tålde och jag trodde att skovet skulle bli min sista resa, men jag lever ännu.
Jag har också gått bak i arkivet och läst om milisens födelse och allt före och efter.Då de va aktuellt att milisen sku födas så hörde jag nog om dej och jag kände så igen mej i vissa saker. 2007 i september födde ja en flicka i v.32, jag blev snittad akut på oulu sjukhus, störtblödde som en idiot och under op. så miste jag ännu nästan 3 liter blod, min moderkaka hade växt helt fast i livmodern så det va bara att riva och skära loss den i tusen bitar.. och känslan då man inte får ha sitt barn hos sej var såå jobbit för mej, hon blev flyttad tusen kilometer från min avdelning och dit skulle jag med allmakt för att få igång amnigen, med en dundrande huvudvärk som kom efter snittet pga. spinalbedövningen. Minns känslan av maktlöshet och att vara helt överlämnad till andra..På oulu var vi en vecka och i kokkola var sedan Felinn som hon heter ännu en vecka så på den biten var vi nog kortare tid på sjukhuset.
Har idag fått en son till som fyllde två år i förrgår och har ännu en son som är 1 år och 4 dagar äldre än Felinn. Och det kommer inga fler avkommor från mej, tack och lov för det..Jag är nu jag fast här på din blogg och kommer nog aldrig att sluta läsa den..
Jag är annars inte bra på att kommentera men tänkte att nu måste jag kommentera.
Mvh. Melinda från Larsmo
Ursäkta mina stavfel, men hoppas det går att läsa ändå.. :o)
Inga problem, märkte inte ens ett enda :) Spännande story!
Jag tror att jag började läsa bloggen i samband med Matheos muminkalas, för den bilden kände jag igen från tidigare. Alltså för två år sen, så var jag borta nån tid och kom igen där när du väntade Milea. Sen dess har jag varit med.. Intressant det där att man, precis som du säger, läser om och följer en människas liv sådär på avstånd men ändå nära.
precis!
oj jaaa skumppa åt alla som följt dej sen Matheo graviditeten..:-) har ingen aning hur ja hitta din blogg,men vaju genast fast eftersom vi hadd beräknat nstan samtidigt.. visst va de så att han kom nån dag för tidigt??å Linnis hadd ju int så bråttom…
Jo, han föddes i vecka 38 nångång!
Jag började läsa nåt tag då du väntade Matheo, och fick nys om din blogg via bekanta. Gick då ännu på peffan och visste därför vem du var. Sedan hade jag paus från din blogg nåt tag då M var liten, eftersom det blev för mycket barnsnack för min livssituation, och läste endast nu och då. Men, sen skrev du inlägget om att man inte ska kasta i sig en hel burk tonfisk sådär på en gång, och sen den dagen har jag varit fast. Kollar din blogg vareviga dag, oftast många gånger, för jag tycker att du skriver så fantastiskt bra! Du har en härlig inställning till allt, skriver med humor, har fina bilder och klarar av att beskriva små vardagliga saker så att de blir intressanta och underhållande. Igenkänningsfaktorn är hög på väldigt mycket i dina inlägg, och du är så skicklig på att sätta ord på sådant man själv känner, tänker eller upplever. Du har helt enkelt blivit en del av mitt liv. Fast hur äckligt sjukt låter inte det, huj!
Liksom resten av svenskfinland höll jag andan i veckor i samband med Mileas intåg i livet och idag är jag väldigt glad för att du skrev så flitigt om din tid på sjukhuset. Jag fick nämligen en liten prematurkille på 2 kg i början av januari, visserligen född först i v. 36, men det var så skönt att känna igen en hel del på prem.avdelningen tack vare ditt bloggande. Även mycket av de tankar och känslor jag hade under våra veckor på sjukhuset kunde jag på nåt sätt koppla till och känna igen från sånt jag läst hos dig (och nu senast leendet som sprack upp då man spanar ut över parkeringen). Det var en stor tröst och trygghet att veta att andra gått igenom samma, eller liknande och mycket värre saker som man själv gick igenom. Så tusen tack för att du delar med dig av ditt liv, jag hoppas du fortsätter länge ännu!
Jag började läsa för ungefär 3 och ett halvt år sen. Via en annan blogg, tror jag att det var. Det som hände i mitt liv då är så hemskt att man inte kan skriva om det i ett kommentarsfält. På den tiden var jag inte lika internetberoende som jag är nu, så det blev ett besök då och då. Nu för tiden är jag inne ock kikar minst en gång per dag.
Hjälp. Jag måste ju vara den värsta stalkern av dem alla. Via vissa omvägar började jag följa dig på lunar och sedan över till bloggen så jag har hängt här ändå från början. Känns helt skumt att man vet så mycket om er och du har ingen aning om vem vi/jag är. Men så länge du bloggar öppet kommer jag vara kvar för du har en helt underbar blogg som man blir beroende av. Tusen tack för att du orkar skriva och inte är en utav preppy-allt-är-bara-rosenrött-bloggarna.
Jag började följa din blogg när du låg i Tammerfors och väntade Milea, efter ett tips av en arbetskompis. Jag var själv gravid (dotter född i mars 2011) och därför kändes det så angeläget. Gick ganska långt bak i arkivet och läste och fastnade för ditt sätt att skriva. Särskilt då du låg på sjukhuset och orkade skriva så positivt ändå. :)
Jag kom in i samband med att du väntade Milisen och spydde spydde och spydde. Hörde min syster prata med din vän Emmi (deras barn är kusiner) så då undrade jag var det var för blogg de pratade om och kikade in här nu som då, och nu är det nästan dagligen :)
Jag har ju inte hängt här så länge, eftersom jag överhuvudtaget inte intresserat mig för bloggar tidigare. För att jag helt enkelt inte hittat dem. Men då Peppe som skrivit studenten från samma klass som jag började skriva Alfamamman halkade jag in där av nyfikenhet några gånger förra sommaren och via den till hennes andra blogg och via hennes länklista till din blogg. Helt säker på exakt när det var är jag inte, men det första inlägget jag minns är inlägget om skönhetsideal efter att den där svenska bloggaren bloggat om sin bröstförstoring som hela bloggvärlden skrev om. Sedan dess är jag hooked.
Hade just fött mitt andra barn. Hon var en strålande sovare och jag hade för mycket tid och började läsa bloggar, bland annat din. Du hade just börjat vänta ditt andra barn.:)
Jag har läst din blogg sedan våren 2008. Jag hittade din bloggadress i tidningen Papper bland flera andra i samband med bloggcitat och tyckte den lösryckta meningen var finurligt skriven och blev nyfiken. Din blogg var den enda av dem som följt med mig under årens lopp. Då i tiderna jobbade för mycket på det jobb varifån jag nu blir moderskapsledig (hade blivit utexaminerad från uni hösten innan, så jag tyckte jag borde jobba mycket), bodde ännu i min studiebostad med fina kämppisar och var nyförlovad. Då på våren läste jag din blogg ett par gånger i veckan, eftersom det fanns dagar då jag hade bättre saker för mig, d.v.s. träffade min käresta. Under årens lopp har vi tillsammans med min man skrattat åt ett och annat roligt blogginlägg. Väl skrivet!
Jag hittade din blogg genom Peppes, då hon och Magnus kom och hälsade på dig till TAYKS. Och till Peppes blogg kom jag via Magnus” finska blogg, som jag hörde om på TV.
Jag kom in på din blogg i september/oktober 2010 när du väntade Milea! Jag satt i Åbo och skrev på min gradu… Sköööönt att ha den över iaf! ;) har hängt med sen dess!