Etiketter

Ett dygn har passerat i den afrikanska övärlden. Och jag har äntligen masat mig till receptionen efter internet. Det är alldeles fasansfullt dyrt att vara bloggare här nere (sju euro i timmen kostar wifin), så jag skall försöka fatta mig kort. Resan hit ner var fruktansvärt tung, Milisen är ingen hundraprocentig flygare, kan man kanske säga om man säger det snällt. Matheo däremot, han är det bästa flygsällskapet man kan önska sig. Han är så ljuvlig och tacksam att resa med. Och man märker så tydligt hur han är i sitt esse här. Han är så glad och full av energi.

Men olyckligtvis hamnade vi bakom väldens nervvrak till par. I vår ålder ungefär. Satt med huvorna uppdragna över huvudet, framåtlutade med fingrarna i öronen. Stirrade fult och pratade om när man skall uppfinna barnlösa flyg. När milisen blev trött (hon hade för fasen stigit upp 2 på natten, då blir vem som helst lite grinig) och hade lite svårt att komma till ro i min famn och grät, vände sig bruden om och väste “KOITA NYT VITTU TEHDÄ SILLE JOTAIN!!”. Fick svindålig fiilis och hoppades att det snart uppfinns flyg för barnlösa. Men nu är vi här och alla njuter, så vi spricker. Skall passa på att njuta nu, för det tar säkert 10 år innan jag vill flyga med Milisen igen. Tur att det är två veckor tills nästa gång.

Idag har vi bara latat oss i liggläge och ätit diverse godheter. Är så sinnessjukt utmattad. Nåt mer tänker vi inte göra heller. Nu vågar jag inte utmana nätödet mer, så vi slutar här. Återkommer imorgon om det vill sig. Nätet funkar som sagt inte riktigt när man vill och varje dag, så vi hörs när vi hörs.

Ps. Milsy redan haft vattkoppor i Finland. Hon fick en dryg vecka innan vi åkte. Vi fick läkarintyg på att hon inte smittade och ingen stoppade oss vid gaten, så vi hade galen tur. Vågade inte blogga om det, ifall .. ja, jag vet inte. Ifall det skulle lägga käppar i hjulet.

20120120-155055.jpg

20120120-155424.jpg

20120120-155601.jpg

20120120- 155845.jpg