Ņrskrönikan 2010.

Ņret började med en nyårsfest hos oss. Jag kockade och alla dansade sedermera på Sky.

Det visste vi inte här, men det blev sista året i Vita Huset.

Den här vägen gick jag varje dag. Jag studerade mycket flitigt och såg fram emot en kandidatexamen mot våren. Jag var mycket stressad och var verkligen en flitig skolelev. Det sprutade uppsatser ur mig.

Jag fyllde 24 och Lotta hämtade bakelser.

Jag fick en kamera av Sami och min blogg blev genast mycket skarpare.

Det var mycket snö och vi åkte mycket pulka överallt.

Och det var kallt och jag köpte varma skor.

Matheo fyllde två år.

Och vi hade kalas med mumintema. Jag och Lotta självutnämnde oss till Ņrets festfixare 2010.

Mars var som vanligt mycket fullt av studier, uppsatser, tenter och skolluncher. På helgerna åt jag mycket knackorv. All var som vanligt, men med extra mycket mat.

Och det var snöigt.

Och vi fortsatte äta.

Hannah samlade österbottniska bloggqvinns för en get together på Ernst och i och med det blev det så småningom vår.



Nionde april lämnade jag in min kandidavhandling och anade ljuset i tunneln. Jag skulle bli klar! Jag skulle bli klar! Trodde jag då.


Det blev vår och allt var så kivaaaa. Ni vet hur det känns på våren. Jag var ungefär lika lyrisk som Snorkfröken.

Matheo var snäll och tidvis ganska randig. Han bodde i sina röda gummistövlar hela våren.

Jag var ner en snabb sväng till Helsingfors, Karin, Peppe och Trash is treasure.

Maj började bra. Jag slutspurtade i skolan. Hängde mycket med systeri. Och livet log.

Jag såg fram emot sommaren. En helt ledig sommar med Masi. Skönt efter ett tungt skolår med över 100 sp. Jag skulle bara sola, bada ooch blogga.

Vi fick en gudson – Elton. Han var så hiskeligt söt.

Det blev morsdag och jag blev gravid. Det kom som en stor chock. Det var förstås trevligt, men kände mig tyvärr lite besviken – för jag visste precis vad det betydde. Att hela sommaren skulle tillbringas med huvudet i toaletten. OCh att det skulle vara svårt att få ut kanden.

Det var precis så det gick. Efter några dagar började det forsa ur mig. Och så fortsatte det. Jag och Masi var tvugna att åka ner till Karis för att överleva. Jag spydd, spydd, spydd. Dag och natt. Varje dag kändes som den sista. Ett par kurser återstod från min examen. Men det var totalt omöjligt. Jag kunde spy sisådär 20 ggr på ett dygn. Det sket sig.



Ibland kunde jag äta en isglass. Ibland inte. Ingenting hölls i mig. Och jag bloggade rekordlite. Jag, superdatanörden, hade till och med en två veckors paus när jag låg ute i den västnyländska skärgården och dog. I början av juni, i vecka 10, började jag blöda och jag var säker på att graviditeten var över.  

Men graviditeten fortsatte och vi firade midsommar på Tvisäck i Snappertuna. Med lite spyor i buskaget. Jag har aldrig varit så där färdig. Så oerhört trött dygnet runt.

Sedan åkte jag tillbaka till Vasa och fortsatte med isglassarna. Det var så varmt och jag mådde faktiskt helt fruktansvärt skit av värmen. Jag kunde inte gå ut, för då spydde jag direkt.

Vi bodde mestadels i Vörå hos Samis mami och papi. Jag fixade inte att ta hand om Matheo ensam.

Jag blödde några gånger och åt lite antibiotika mellan varven. Snart kunde man ana en mage. Jag tyckte inte att livet var en fest.

Jag kände på mig att det var dags för Matheo att bli kvitt blöjan för gott. Han blev torr på två dagar. Helt otroligt.

Ibland hade jag mina moments, kunde till och med dra på munnen.

Ņkte till Molpe och träffade Eva.

I augusti blödde jag så pass mycket att jag var inne och svängde några nätter på förlossningen. Efter det här slutade jag nog aldrig blöda helt. Gissar att jag är i vecka 20 nånting. Här har Samis pappa skjutsat mig från Vörå mitt i natten. Blödde igenom två handdukar på en halv timme.

Jag sålde våra U2-biljetter och tittade på en droppställning istället.

Försökte leva lite normalt mellan varven. Men det var svårt. Här slutade jag må illa, men jag fick sammandragningar och störtblödningar istället.

Låg i förlossningssalen och läste om mig själv och min syn på p-piller i tidningen. Ņngrade att jag inte hade ätit lite mer. Jag var helt enkelt mycket bitter.

Det var en så fin sommar och jag var mycket ledsen när den sprang förbi medan blodet rann längs benen och jag oroade mig för det ena och det andra. I det här skedet hade jag nog ingen aning om hur galen resten av hösten skulle komma att bli.

I september började jag få hemska sammandragningar. En morgon cyklade jag till fiskmarknaden och köpte fisk av Eva. Svärföräldrarna var på besök och vi chillade i soffan. Senare på kvällen högg det så i min mage att jag för säkerhetsskull åkte in till sjukhuset. ”ńhh, jag orkar inte ta med nå grejer, nää nää ni behöver inte komma och köra mig, jag tar bilen, vi ses sen!”. Vad jag inte visste var att det skulle bli november innan jag skulle komma hem nästa gång.

Jag stannade på Vasa centralsjukhus en helg innan det upptäcktes att vattnet hade gått. I vecka 22+5. Jag hade grymt tryck i magen och sammandragningar mest hela tiden.



Ambulans tillkallades och jag vinkade hej då åt Matheo och Sami. Läkarna och sköterskorna var allvarliga i blickarna ”krafter till dig – det ser inte bra ut”. Jag svalde och tänkte hundra miljoner tankar på de två timmar med sirener i öronen.
Här är jag framme i Tammerfors och väntar på att förlossningen skall komma igång. Skyhöga infektionsvärden i livmodern, inget fostervatten och fyra dropp i armen.

Fast jag får två, tre dagar, så händer ingenting. Förlossningen kommer igång några gånger, men den stoppas alltid med dropp eller sprutor. Snart lugnar allt ner sig. Magen växer och jag kämpar. Jag skall inte föda. Aldrig i livet. Jag är rädd, men jag är säker på att det skall gå vägen.

På sjukhuset får man vidrig mat. Kaffekräm till exempel.

I slutet av september ser jag ett hus på nätet och tvingar Sami att gå på visning. Jag sitter i rosa pyjamas i ett wc-bås och budar viskande en fredagkväll. På lördag är det vårt!

Fyra veckor går och jag är fortfarande på sjukhus. Jag saknar min familj så jag dör. Det är sjukt tungt för psyket, trots att jag har fina kaverin som kommer och besöker mig ofta. Mamma och pappa kommer varje helg.

Jag börjar vänja mig vid att det här är mitt hem. Och att jag skall stanna här tills jag mitt tillstånd inte längre är havande. Jag är mycket nöjd över att jag har klarat av en månad. Så mycket mer än två dagar.

Det kommer ups and downs hela tiden. Ibland blöder jag, ibland inte. Ibland har jag sammandragningar, ibland inte. Mycket bricanyl i v. 28. Det börjar vara dags för snitt. Babyn har varit utan fostervatten i sex veckor.

Sami och Matheo kommer på besök nu som då. Och jag längtar hem så frrrruktansvärt. Snittet skjuts upp hela tiden. Och det tär på psyket – fast det är en bra sak. Men det är så svårt att vara vettig och resonera klokt när man inte har varit utomhus mer än en gång på två månader.

Snart bestämt ett snittdatum och jag är mycket lättad. Och hemskt nervös. Den tjugoförsta skall det ske. Men ingen kan säga om babyn, som jag är säker på att är en flicka, kommer att fixa det på utsidan. Lungorna kan vara helt åt helvete efter en sån här pärs. Kvällen före snittet tar jag den här bilden. Sami kommer och det är dags. I 29+5 plockas hon ut.

Men hon lever och andas och allt är great. Själv mår jag som ett as. Som roadkill, men det skiter vi i, för hon lever! 1105 g och 39 cm.

I tio dagar trampar jag av och an i korridorerna på TAYS. Väntar på att förflyttas till Vasa.

Hon är mycket liten, men mycket stark. Ņrets fighter 2010. Hon får sedermera namnet Maya Milea.

I början av november får vi äntligen förflyttas. Här skall vi snart hoppa på ambulansen och jag skall för första gången på två månader få komma hem. Det känns helt osannolikt.

Matheo är en mycket nöjd storebror. Och mycket glad över att hans mor äntligen har återvänt.

Jag är så glad över att få vara hemma. Så skönt att få sova i egen säng och inte på ett skabbigt hotell. Pendlar mellan sjukhuset och hemmet. Och börjar förbereda oss för flytt.

Hon växer med rekordfart och jag börjar hoppas på att hon skall få komma hem till jul.

Vi flyttar och trivs helt äckligt bra. På sjukhuset går allt så bra att jag börjar hoppas på att hemförlovningen skall ske redan före jul.

Det blir december och jag vinner Ņrets blogg och Ņrets temablogg på Bloggpriset 2010. En fin belöning på en tung höst. Att blogga var ju det ända jag kunde göra på sjukhuset. ńr mycket glad över alla röster. Helt sick.

Vi blir sjuka. JUST när Milea skall få komma hem. En vecka ligger vi hemma och snorar och stirrar i väggen. Och väntar och väntar och väntar.

På luciadagen kommer hon äntligen hem. Trumpeter och fanfarer! 2,4 kg kärlek flyttar in.

Allt går mycket bra. Hon är en lugn typ. Matheo blir blixtkär. Nå, vem blir inte?

Det blir jul och allt slutar i paketöversvämning. Vi firar hemma hos oss. Precis så som vi hade önskat oss. God mat, frisk bejbi, hela familjen och en lagom skrämmande tomte.

Och här tar året slut. Herregud, vilket år! Vilket jävla år. Men gud så mycket jag har lärt mig. Hoppas på ett lika händelserikt 2011, men inte lika dramatiskt. Vi kan ta det lite lugnare nu. Vad är det bästa som hände er 2010?

36 Comments

Filed under Okategoriserade

36 Responses to Ņrskrönikan 2010.

  1. MammaJezzica.blogspot.com

    Vilken fin årskrönika. Tänk vad tiden går fort och vad mycket ni hann uppleva under 2010.Det bästa som hände mig och vår lilla familj under 2010 var nog att få flytta in i vårt alldeles egna nybyggda hus. Samt givetvis beskeded om att familjen skall utökas.God fortsättning och ett rikgtigt gott nytt år till er! (med förhoppning om lite mindre dramatik)

  2. carolinamaria.papper.fiq

    ja fick en son, Maximilian i juli 2010, de va lungt årets höjdpunkt :)

  3. kisimyran

    Tack för den! Ett otroligt år ni har haft. Önskar er mycket frid och ro och tid tillsammans 2011. God jul!

  4. Sputnik

    Lätt svar! 2010 fick vi vårt andra barn, en dotter som föddes under mycket mindre dramatik än eran.:)

  5. Sofia

    Slutet gott, allting gott. Tack o lov för det.

  6. joanna

    Vilket år ni haft! Hoppas ni får njuta av lite lugn och ro i nästa år. Vi har också haft ett händelserikt år om än betydligt mindre dramatiskt än er. Två flyttar, husbygge och tredje barnets födelse inom en sexmånadsperiod. Lovas födelse var självklart höjdpunkten men nya huset är en god tvåa. Nu kan jag gärna ha tråkigt ett tag :) God Jul o Gott Nytt år på er!

  7. annika

    min andra dotter föddes 10.1.2010

  8. Anonym

    jaaa ni har sannerligen haft ett händelserikt år! det bästa som hände mig var nog att jag blev mamma :)

  9. Pia

    Jag gifte mej med kärleken min en varm juli dag <3

  10. Melli

    Som flere andra svarat är det bästa nog vår tredje sons födelse i slutet av september.Hade blödningar i början och trodde det var kört,spydde också som en fonten och bröt svanskotan några veckor innan han föddes, men här är min lilla älskling nu,perfekt! Gott nytt år till er fina familj! :)

  11. Anonym

    Tja, åter ett meningslöst år har gått. Hoppas ngt kul händer kommande år.

  12. Jassu

    Vilken fin(=fint upplagt,bilder å text) årskrönkika,nåt kanse alla borde göra,ta sig en riktig tankeställare å se bakåt på vad man varit med om.Mitt bästa för detta år,blev mamma för andra gången,till en dotter.

  13. emzie.ratata.fi

    Ett bra år har det varit! Med sina ups and downs. Vi ser framemot nästa år! :)

  14. onsus.blogspot.com

    Fantastisk krönika och vilket år du haft! Samma som för många andra… det bästa som hände mej var nog lillebror som föddes i september!

  15. Anonym

    Och nu bor du längre inte bredvid Eini…

  16. sabrinakaleva.com

    Nämen, det är ju Villa Villekulla.

  17. Marie

    Jag börja lipa när jag läste, jestas vilket år!! Du e så tuff Linn! Stor kram och gott nytt år 2011!! All glädje och lycka till dig och din familj :)

  18. Jenny

    En fin sammanfattning över ditt år, mycket lycka och glädje mellan varven.Det bästa som hände mig under detta år var att jag och min stora kärlek blev man och hustru.

  19. spetsfabriken

    wow vilket år (och fin krönika!).det bästa som hände mej under 2010 var givetvis underbara, härliga lillebror!

  20. Anni-Anonym

    Blev rörd till tårar! Det är som en saga, med lyckligt slut! Allt gott önskar jag dig och din fina familj!Ps. Har följt din blogg typ ett år o så såg jag dig i Vasa för ett tag sen, live. Kändes så konstigt att inte säga hej som man gör åt andra "bekanta" :)…

  21. flitig läsare

    Vilken underbar berättelse! Man blir ju rörd till tårar fast man vet att det får ett lyckligt slut :) Har följt din blogg sen början av hösten – den är så sjukt bra!!Mitt bästa är helt enkelt min nu 7 mån gamla dotter – mitt första älskade sjukt efterlängtade barn <3

  22. Kix

    Verkligen tufft år du haft! Din dotter är nog ett riktigt litet under :) Vackert namn har ni gett henne också.

  23. M

    Slutet gott,allting gott! Väldigt fin årskrönika, och vilka kämpar ni är! Take care, hoppas att 2011 blir ett lite mindre dramatiskt år för er.Det bästa som hänt mig under 2010 är min och kärlekens förlovning!

  24. Anonym

    Ha ha, det ska jag framföra åt Eini… ;) Det är sambons farmors syster… så jag får nog vara med om språkbad nu som då. :)

  25. Sally

    Vilket år ni haft Linn, o trots allt har du orkat le på nästan alla bilder :) Strongt!Min höjdpunkt måste nog ha varit att få veta att jag skall bli mamma i januari fast jag trots allt blev lite chockad först :) Har nu dock återhämtat mig heh heh ;)

  26. barnskötare

    Det var under 2010 jag kom in hit via KAKKAKAFFE,med sspänning har jag föjlt Din resa. Som blivande farmor och mormor 2011 och med ett stort intresse för barn så är det ett måste att följa några mamma bloggar. tack för alla trevliga stunder. Gott Nytt ÅR

  27. Sandra

    Fantastiskt jobbat Linn! Grattis!Jag har följt din blogg med ett tredje öga i flera år men kunde aldrig i minha vildaste fantasier förstå hur mycket som skett på knappt ett år.Jag vill bara ge en önskan, och det är att ni ska få minst ett år att njuta av detta nya liv som börja skall: Familj, hus, kärlek och nya tag.Tillökning i planerna? Flytta upp det några år!Gott Nytt År 2011!

  28. Anonym

    tänkte bara säga att jag tycker din blogg är jätte bra och har läst den varje dag nu i en tid, hoppas allt är bra och sköt om er :)

  29. britten

    Kära Linn. Tack och lov, har inte så mycket hänt i mitt liv det senaste året.Ha en God Start på det nya året!Allt gott, Britten.

  30. Hej

    Ja tycker du har en jätte bra blogg, men eftersom du blir chockad då du blir gravid så kan de ju vara bra att använda skydd i fortsättningen så du inte blir chockad igen nästa år;)

  31. Malin

    Herrejävlar vilket år du haft!Har följt dig genom året men blev ändå berörd av din årskrönika.. otroligt vilken berg- och dalbana du haft!önskar dig ett lugnare och fint år 2011!kram MALIN

Add Comment Register



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>