Inget slår detta. Så glad kvinna här!
Milken känner helt samma. Happy dance!
Skrinda sökes!
Här kommer dagens efterlysning: En kompis till mig letar efter en skrinda. Råkar du panta på en extra? Någon gammal oanvänd vagn att dra hem barnen från stranden i? Ja, ni vet hur de ser ut. Har sett flera fina i parker här omkring. Typ sådana de har i Ähtäri djurpark!
Kolla i mommos uthus! Hör av er till mig eller kommentera här om ni har eller hittar!
Lång harang om skönhetsideal
Ett av de där många blogginläggen som inte orkat ta sig ur mitt huvud fick en push för en stund sedan när jag läste Peppes blogginlägg Kroppen, kroppen, kroppen. Nu kanske det kommer:
För jag har tänkt så förfärligt mycket på skönhetsideal på sistone. Och jag har snackat ovanligt mycket om skönhetsideal med mina föräldrakompisar (nå, inte mina föräldrars buddies, utan med mina egna kompisar som har barn). Jag går verkligen i gång på diskussioner om skönhetsideal. Kanske främst för att det är något som gör mig så innerligt förbannad. Kraven på att vara snygg, smal och lyckad kryper allt lägre ner i åldrarna – och det gör mig alldeles förtvivlad. Orkar ej med att barnen ska dras med det.
För någon dag sedan hängde vi ett stort gäng på stranden. Mina mammakompisar och jag. När klockan blev runt 13,14 fylldes stranden av kids som kom hem från skolan. De lekte, simmade, pillade på sina iphones och fnittrade högljutt så där som 10-åringar gör. Kände inga av barnen, men det gjorde andra i mitt gäng. För mitt i allt kom en av flickorna gråtande fram, sade att hennes kompisar hade sagt att hon är fet.
Så himla glad att det fanns någon vuxen där som hon kunde gråta ut hos. Trösta, paja och bekräfta. Och så fruktansvärt tragiskt att en fullständigt normalviktig och frisk tioåring ska dras med dålig fiilis på stranden. Viktnoja vid 10. Hjärtsnörp. Även om man inte helt kan frånta ansvaret från de som kallade henne tjock, så kan jag ändå tycka att det inte är deras fel. Herregud, det är ju exakt så här det ligger till. Vi matas med det här HELA TIDEN. De är barn av sin samtid. Man ska vara smal. Smal = rätt. Rund = fel. Och det ska på inga vis behöva vara så här. Barn skulle aldrig själv komma på det här om de inte fick input av vuxna. I deras värld finns ingen naturlig, inbyggd viktångest. Den matar vi vuxna.
Tänk att vi är så här lågintelligenta, på riktigt. Att vi skapar en generation människor med viktnoja, ångest och höga krav. Och jag kan också känna att jag bär ett ansvar när jag postar bilder på mig själv, bidrar med ännu fler bilder på smala kvinnor. Men å andra sidan – man ska aldrig behöva skämmas för sin kropp. Oberoende av kroppsform. Jag skulle visa den om den var rund och glad, också. Jag borde egentligen vara lite rund i kanten med tanke på hur mycket jag äter i relation till hur lite jag anstränger mig. Har bara en sinnessjuk förbränningsmotor (en timme efter maten fryser jag och darrar som en DÅRE, för kroppen jobbar så hårt). Och det är ju inget att skämmas över. Min kropp är huippu (och det är inte för att den är smal – hade hellre varit större om jag slapp frysa) – det borde vi alla tycka. I synnerhet barnen som ännu är barn. De har herregud vettigare stuff att tänka på! Alla har vettigare saker att tänka på. Sol och bad och grill och jogg och hängmatta till exempel.
Eftersom vissa medier fullständigt verkar sakna vett försöker jag själv tänka ut hur man ska tackla det här med sina tweenies när den tiden kommer. Lyckligtvis är varken jag eller Sami typerna som står och grinar illa när vi ser oss i spegeln. Och oftast lufsar vi omkring som uteliggare och pratar om hur jobbiga och snälla människor är (sällan hur fula de är och hur stora tissar de här).
Hur ska vi på riktigt styra upp det här så att våra barn inte ska gråta på stranden om några år? Vad kan man rent konkret göra? På riktigt. Börjar bli riktigt illa berörd av det här. Hur ska vi göra så att barn ska få vara barn?
Min kärlek till Aveo
Ni vet att jag är en strikt och sträng kvinna angående bloggspons nu för tiden. Man vill ju under inga omständigheter känna sig köpt. Aveo erbjöd sig att sponsra mina tapeter och ja ba:
- Ursäkta mig, unga kvinna, TACK MEN NEJ TACK, försöker faktiskt verka som en objektiv journalist här. Mig köper man inte!
Hah! Skojar såklart. All moral och etik kan slänga sig i väggen när det nalkas så här goda dealer. Tänk vilket otroligt fiffigt företag Aveo är! Och jag är så oerhört nöjd! Fick mina i dag och det kommer att bli så braaaaa. Det här var en av de bättre sponsringarna, på riktigt. Jag är köpt och nöjd och glad.
Här hittar du dessa. Joanna berättade också att de har fått in Ferm living! Den som Kakkakaffe har i Sindres rum är kanske världens finaste. Dregel, dregel.
Radiolovers, kom fram!
Ja, en sak till måste jag ännu fråga innan jag kryper till kojs (sorry för taskigt uttryck). Träffade mina kommande arbetspolers över en lunch häromveckan och vi snackade lite om sommaren, som snart ska bli en radiosommar. Vad jag vill göra, vad jag inte vill göra, vad jag brinner för osv.
Tänkte ställa samma fråga till er – Finns det något särskilt ni älskar att höra om i radion? Vad görs det för lite om i radion? Vad görs det för mycket om i radio? Vad vill ni höra om helgerna när ni ligger på er brygga och läppjar på en cola? Vilka ämnen kunde ni lyssna till i timtal? Och vad vill ni helst slippa höra på? Ni behöver inte vara blyga. Ut med språket ba. Skulle betyda mycket för mig. Tack!
Kommer aldrig till skott
Äääh, blir så irriterad. Har ju hundratals blogginlägg som bara bubblar inom mig under dagen. När man ligger på stranden eller pillar i ett ärtland har man ju alla tiders chans att tänka på det ena och det andra. Och nu som då tänker jag ”Bra! Det här ska jag blogga om ikväll!”. Och det är inte det att jag hinner glömma – tvärtom! Jag minns allt, men när man är så FÖRBANNAT slak i kroppen efter en dag i solen att man inte ooooooorkar dra i gång åsiktsmaskinen.
I evigheter har jag till exempel tänkt blogga om hur smygrasism och trångsynthet pyr på facebook (tänk så bra att fb finns så man lätt och snabbt kan reda ut vem i bekantskapskretsen som är ett rövhål!). Ja jävlar anamma så mycket idioti och böghat och sexism och fördomar och politikerhat man stöter på var och varannan vecka. Men det kan vi ta en annan gång. För min hjärna är för trött. Det blir bara svordomar. Ska vi ta en bloggklassiker istället?
Dagens dagens (notera halsbandet!):
Dagens färg:
Dagens Brändö:
Rapport.
Kan för övrigt rapportera att rabarbersaften smakade UTSÖKT i dag på lunchen. Den var så fresh att jag tappade andan där vi satt idylliskt under äppelträden (suck). Har för övrigt återupptäckt mozzarellaost. Åt så mycket för några år sedan att jag har haft sjukt svårt att ens titta på den (ni minns perioden när man åt tomat, basilika och mozzarella hela tiden). Men nu smakar det igen! Speciellt gött på coctailpinne.
Trädgårdshållet & rabarbersaft
Det här med att jag blir äldre blir bara mer och mer påtagligt i min vardag. Det senaste året har jag märkt att jag allt oftare dras åt trädgårdshållet. Förra året drog det hårt åt brödhållet (antar att det var något slags förstadie till trädgårdshållet). Jag bakade bröd som en tok. Knådade, jäste och gräddade med röda, glada kinder. Trodde att maxgränsen var nådd. Hit, men inte längre. Här tar min kapacitet slut. Men icke. Tantfaktorn i mig är så mycket högre och intensivare än jag trodde (missförstå mig inte: att ha högtantfaktor är en sjukt bra sak).
De senaste veckorna har vi alltså nått en helt ny nivå. Från bröd till gård. Har ägnat oerhört mycket tankeverksamhet åt den. Har förberett rabatter och krattat och googlat. Och i dag slog jag till på allvar. Vi köpte blommor, planterade ärter, vattnade, grävde ner rabarber, flyttade stenar och rensade fint. Och jag förstår inte att jag tycker om det. Jag har ju alltid hatat sånt här. Trodde att jag aldrig ville ha egen gård. Men tanten i mig vill något helt annat. Skit under naglarna gör mig så gott. Förvandlas i sakta mak till muminmamman. Och mycket till muminpappan, för jösses, så jag skryter och går an om mina små kneg.
Snodde alltså två stora rabarberplantor från svärisarna tidigare i dag. Passade på att sno lite extra så jag fick testa ett recept jag såg i en tidning. Och så informerade min svärfar mig om att man ska tillreda rabarber innan midsommar. Efter det händer nåt med någon syra. Eh? Minns dessvärre inte vad. Kanske rabarbern blir surare och äckligare sedan?
Rabarbersaft
1 kg rabarber
2 l vatten
2 dl socker
Saften av en citron
Tvätta och skiva rabarberskaften. Koka dem i vattnet tills de blir mjuka och löses upp (tog kanske 15 min). Sila bort fruktköttet (jag har ingen sil, så jag filtrerade via kaffefilter – det var asjobbigt). Låt det rinna länge så att all vätska kommer igenom. Rör sedan ner sockret i saften. Lägg till citronsaften. Kyl ner. Klart! Ps. I receptet stod också att man kan blanda med vittvin för somrig drink. Känner mig oerhört frestad.
Stor i kvällssol
Det finns faktiskt inte så mycket annat att säga än att livet just nu är ungefär så gott som livet kan bli. Jag fattar faktiskt inte att det här händer. Sommaren gör mig så snäll. Så glad, så slö och så avslappnad i hjärtat. Men vem sku inte vara det när kvällssolen skiner så bright att den till och med fastnar på bild? Se ovan.
Och förresten – vem är det här? Herregud. Ett stort barn? Vems? Mitt?
22 grader i parken ikväll, 20.30. Ack, ack, ack. Så perfekt.
Den såg jag inte komma
Samtliga tjugotalet barn på stranden badade. I flera timmar. Känns inte det helsjukt? Ännu för några dagar sedan hade barnen vantar och utebyxor. I dag har vi aftersun och jävligt mycket sand i hallen.
Strandpremiär
Det var inget skämt det där om stranden i föregående inlägg. Har stämt träff med ett dussin sjukt bra kaveris och kids på stranden i morgon efter lunch. Bara för att det utlovas 25 grader och full sol. Är ganska övertygad om att INGEN kommer att våga sig i vattnet. Men bara tanken på att sprida ut filten, snacksa lite snacks, smeta solkräm och prata i mun på varann gör mig alldeles upprymd.
TÄNK ATT VI HAR ALLT DET HÄR FRAMFÖR OSS ÄNNU!
Håret som ska bli solblekt. Huden som ska bli brunare. Nätterna längre. Själen snällare. Träden ska blomma. Vattnet ska bli varmare. Lonkeron kallare. Benen barare och skratten högre. Myggorna som biter och solen som går ner. Handduksöversvämning i hallen och Nivea after sun i nyduschat ansikte. Bastu och måsar. Fotboll och körv. Gårdsfester och grill. Är en obotlig sommarromantiker. Det känns så otroligt bra i min stressade kropp när jag tänker på att inget av det här har hänt – ännu. Allt ligger framför oss. Och i morgon kör det i gång!
Milken påminner om att Vikinga-stranden ligger ditåt!
Blev så ivrig
att jag tog i från tårna. Det var så ogenomtänkt och hjärndött att jag förtjänar lite svid och kli. Det funkar helt enkelt inte att plötsligt, efter nio månader av dunkel, utsättas för full exponering. Solen vs. Huden 1-0.
Aj aj aj.
I övrigt var det LJUVLIGT.
Shortspremiär i dag. Strandpremiär i morgon!
Spraymåla lampa
Vi har länge haft en riktigt sliskig gulnad Ikea-lampa i hallen (tror den i tiderna gick loss på 5,90€ eller så). Har för mig att den har hängt med sedan vårt första gemensamma hem på Strandgatan (en bragd i sig). Blev så himla glad när Minimani sålde en massa olika sprayfärger i dag för bara 3,50€ burken. Har länge gått och suckat över den sorgliga lampan, som dessvärre är det första man ser när man kommer hem. Köpte färg och rev ner lampjäveln. Drog den ut på gården och sprutade så sprayen yrde över hela kvarteret.
Och nu är den gulnad på riktigt. Fast här ljuger bilden. Så här orange är den inte. Bilden här under är betydligt mer rättvis.
Färgen torkade dessutom hiskeligt snabbt. En timme senare kunde jag hänga upp den. Kan hända att jag vill dra ett lager till om några veckor (stod nåt sånt på förpackningen).
Värst vad den skiftar i färg beroende på bild. Turbogul är den hur som haver. Betydligt bättre än missfärgad-gul.
Sedan latade vi oss som galningar framför Bolibompa.
Sånt man bara drömmer om
Herredumildetid, så jag gick på speed i dag. Jag fick en så otrolig kick när jag lämnade in mitt slutarbete i morse, att jag av bara farten kakkade ur mig två essäer till som har släpat efter och hängt i mitt dåliga samvete i hundra år. Och det var så förfärligt befriande att få det gjort, så jag betalade räkningar, skickade in skattekort och annat som har släpat efter och hängt i mitt dåliga samvete i hundra år. Och det var OTROLIGT skönt att få det gjort, så jag gick hem och sov på soffan i två timmar. Och klockan var bara 14.
Plötsligt händer det!
(sedan vaknade jag och fnissade på ett mycket barnsligt sätt åt klippet här under – även om den värsta humorn jag känner till är ”åh, ni brudar är så och så och så” och ”nå, ni karar är ju alltid så och så och så” – HATAR när man drar alla under samma kam)
Turiststress & parknjut
Tack jättemycket för era tankar om Legoland! Har googlat och forskat som en galning, men tycker bara att allt blir jättejättedyrt. Jag tycker att 1500-2000 ege är asmycket pengar för några fjutiga dagar. Har flyttat fokus lite mer mot Visby och Gotland nu. Eller Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Å andra sidan kunde Tivoli Köpenhamn också funka för mig.
Ja jestas, är alldeles snurrig i hjärnan av turiststress (bäst blir det säkert om vi cyklar till Tropic, åker en karusell och avslutar med hamppare på Strampen). Nå väl, hoppas hur som helst på att vi får nå kaveris med på nåt litet eller stort äventyr (för mig kan vi lika gärna åka till Angry birds-land i Tammerfors, bara jag har någon att dricka vin och tjattra med). För vi kan faktiskt inte lata oss hela sommaren. Man blir ju GALEN då. Alla frivilliga kan räcka upp en hand!
I dag har jag minsann inte latat mig. Skrev som en dåre hela dagen. Sedan drog vi runt på Brändö hela kvällen. Solsken, glass och cyklar och kompisar. Fatta hur skönt det är att stöta på folk och bara hänga! Så är det ju verkligen inte under vintern.
